Stormen PRS

Aurora:
Jag nickar och sätter mig ner för att hissa ner seglen men just när jag ska göra det kommer en stor vind pust och blåser nig överbord! Den skjutsar iväg båten några meter ifrån mig och jag simmar förgäves mot den den åker bara längre och längre bort!
" Hjälp!"
Ropar jag

Jag viftar förfärat med reserv-åran för att försöka hjälpa Aurora.
"Nej!" Säger jag. "Vi måste stanna!" Jag lägger mig på kanten av båten och sträcker mig så långt jag kan. En sak jag jag vet är att det inte är roligt att bli lämnad ensam. Och det måste vara helt förfärligt att bli lämnad i havet.

Jag ser ner på Auroras lilla kropp som kämpar i vattnet.
"Okej, hissa ned seglen och försök för guds skull få stopp på båten!" beordrar jag de andra. Själv går jag bort till kanten och skriker peppande ord till Aurora. Om hon bara kan hålla sig flytande några minuter till kan vi rädda henne.

Aurora:
Jag försöker vara lungn men det är svårt vågorna för mig längre och längre bort.
" Jag orkar snart inte mer!"
Skriker jag hjälplöst till dem andra.

Jag försöker hissa ner seglen snabbt och släpper ner dem i båten.
" Vad ska jag göra?" Skriker jag förtvivlat till Mai. Jag blir alltid så upprörd när jag är rädd, även om det inte ät jag som är i fara.

[skulle inte claus vara med också..? O.o)

"Men kom på något själv!" skriker jag.
Vad fan ska jag göra? frågar jag mig själv.
Så hör jag en knall och ser en blixt. Det har börjat åska. Det dröjer inte länga till regnet vräker ner över oss.
Att vi är på havet när det åskar känns inte särskilt bra... Blixten träffar högsta punkten som med stor säkerhet är vår mast. Det får bara inte hända.

( Jag vet inte Claus har ju inte skrivit mall på så länge så...)

Aurora:
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och kylan har börjat greppa tag i mig jag är så pass våt nu ätt kläderna tynger ner mig extra
Jag skriker utav fasa jag kan inte göra något annat
Dessutom har det kommit svartgråa måln på himlen och åska hörs
" Nu är det slut..."
Tänker jag och försöker hjälplöst hålla mig uppe.

Jag ser när blixten slår ner i masten och får en stöt och kastas överbord, jag är flera meter under ytan, och jag vet inte vad som är upp eller ner, allt är bara svart. Och jag slungas runt av havets vågor och känner att mina lungor börjar fyllas med vatten, när en våg slungar upp mig så jag kan andas, jag hostar upp vattnet och försöker få fart på mina muskler så jag kan hålla mig uppe.

Aurora:
"Lily!" Skriker jag och simmar närmare henne. Efter att båten sprängdes av blixten så hittar jag en stor trä bit som jag lägger mina armar om och flyter på den.

( snälla Minihäst/Ariana Potter skriv!!!)

Jag försöker leta reda på masten så att jag kan hålla mig i den, men hittar ingenting och tar tag i närmaste träbit och sparkar allt vad jag kan.