Tårar har jag några kvar

Tackar
Ska försöka skriva ett nytt kapitel nu...

Kapitel 5
Jag satt på dom slitna sätena och stirrade tomt ut genom fönstret. Det pirrade lätt i magen av förväntan. Bort från pappa, bort från allt. Det skulle bli skönt att smälta in i mängden och bara vara en av alla. När jag började i "mugglar"- skolan så hade alla stirrat på mig. Dom hade stirrat på mig som om jag var ett missfoster. Jag var personen som hade mist min galna mamma och som nu hade en galen pappa. Men jag visste att mamma var den bästa i världen. Ända sedan jag var 8 år hade jag fått klara mig själva. Det var då mamma försvann och kom aldrig mer tillbaka. Jag hade lämnats kvar med pappa i det hemska helvete han har satt mig i. Men varför tänkte jag på det nu. Jag skulle få det bra på Hogwarts och smälta in i mängden. Jag riktade blicken på mitt hår och hoppade till. Mitt hår var nästan gyllene rött. Herregud, vad var det som höll på och hända med mig. Mitt hår ändrades från dag till dag, färg till färg. Jag försökte kasta av mig den jobbiga känslan men lyckades inge vidare.
Hoppas det duger!

du är jätte duktig.
är hon mugglarfödd?

Zoe har en mamma som är borta, du vet POFF. xD

Nej, men hennes mamma är borta som sagt och hon var häxa och Zoes pappa är mugglare.

Nu vet du
Tack också för dina fina kommentarer

okej
tack själv för dina fina kapitel

Vad ska man säga, det är bara kul att skriva...

Vill gärna ja mer
Men absolut ingen stress med tanke på du skrev igår

Den låter spännande och den är bra. Skulle gärna villja läsa en fortsättning. *bevakar*

Kul att det är fler som är intresserade

Kapitel 6
Efter 5 timmar så var tåget framme. Jag hade ont i magen av pirrighet och jag orkade inte oroa mig för håret. Min svarta kappa och kostym satt behagligt på min kropp.
- TUT, tutade tåget och tvärstannade.
Jag reste mig upp på darriga ben och tog med mig min handväska och koffert och gick ut på perrongen i Hogsmead.
En bullrig röst ropade:
- Förstaårselever, förstaårselever kom hit.
Jag klampade iväg mot rösten och kom fram till en stor människa. Han hade burrigt hår och tjockt skägg. Han hade snälla, svarta ögon.
- Följ med mig, förstaårselever, fortsatte han. Lämna era väskor här.
Jag satte ner min koffert, men tog med min handväska. Vi gick i några minuter innan vi kom fram till båtarna. Jag satte mig i en båt och väntade på avfärden. Det tog en stund innan båten guppa till och jag vände mig om för att se vart dom andra båtarna var då jag såg en flicka i min båt. Min båt hade än inte åkt iväg utan båten hade bara guppat till när hon gått i. Flickans hår var blont och var samlad i en lös fläta. Hennes ögon var mörkt gröna och hon hade rosiga kinder.
- Hej, sa jag med ett leende på läpparna.
- Hej, vad heter du? frågade hon.
- Jag heter Zoe, Zoe Carter.
Hennes ansikte bleknade och hon vände snabbt bort ansikte.

Kanske kunde jag ha blivit hennes vän men från den stunden visste jag att Hogwarts skulle bli ett helvete.

Hoppas det duger!

MER
♥♥♥♥♥♥♥

Här kommer MER

Kapitel 7
Jag var i chock. Jag fattade inte vad jag hade gjort för fel. Jag hade bara sagt mitt namn och hon började genast att ignorera mig. Några tårar rann ner för min kind. Jag är ett missfoster, jag är ett missfoster, jag är ett missfoster. Jag upprepade orden ett antal gånger medans vi var i båten. När vi klev ut ur båten var jag omtöcknad. Flickan i båten skyndade sig bort från mig.
Jag gick snabbt in i klungan och var för ögonblicket en i mängden.

Kort kapitel men nästa kapitel kommer att bli längre.