Prs(Jessica Tonks)

"Eliah!!" utbrast Nithya hårt. Eliah såg surt på Nithya, "Har du inget hyfs Eliah?" skällde hon. "Servitriser är till för att knullas!" sade han elakt och stirrade hungrigt på den unga kvinnan som nyss gått därifrån. Hälften av alla män i salen skrattade. "Och jag då?" sade Nithya utmanande. Hon stod nu upp med händerna på höfterna och ett stridslystet uttryck i ansiktet. Ingen bråkade med henne, efter två år i öst visste alla det. Några män 'oooh'ade och en spänd tystnad spred sig över rummet. Eliah sneglade osäkert på Nithya. "Du är ju... Du." mumlade Eliah. Nithya häpnade över att han faktiskt svarat, och Eliah samlade mod och ställde sig upp. Med någorlunda stadig röst sade han flinande: "Men du är inte så dum själv!". Skratt hördes från olika håll i salen men tystnade då Eliah fick en känga i ansiktet. "Jag är jag och hon är hon och skärper ni er inte får ni alla varsin käftsmäll!" sade Nithya kallt. Eliah stönade och sjön ner på stolen med händerna för ansiktet. Han fräste och spottade.
"Soldatslyna!" väste han. Nu blev Nithya arg på riktigt och snart var hon i slagsmål med både Eliah och alla andra möjliga.

Marie hörde hans ord och bleknade då ingen såg henne. Hon hade råkat ut för fulla män på baren förut, men det hade aldrig hunnit gå för långt. Därför var hon rädd varje gång det hände.
Då de började bråka kom hennes far fram, en kraftig karl med stort mustach och försökte sära på dem. "Ut med er! Jag vill inte ha något slagsmål här inne!" ropade han och fick tag på en av slagskämparna. Han kastade ut honom genom dörren.

Nithya struntade fullständigt i mannen med mustachen då hon kämpade för kvinnornas(/kvinnans) rätt. Tillslut började de alla skratta åt saken och slutade slåss. "Vad bråkar vi om?" skrattade Eliah. "Jag har ingen aning!" flämtade en man. Nithya skrattade hon också och ställde sig upp och borsta av sina kläder.

Maries far såg strängt på dem. "Jag lovar, bråkar ni mer så kastar jag ut er alla!". Han gick sedan in igen och Marie började städa upp efter slagskämparna. Hon kom då ihop med kvinnan igen. "Ursäkta" mumlade hon och sträckte sig efter en trasig tallrik.

Männen satte sig, både pratsammare men lugnare. Nithya skulle just gå till sin plats då kvinnan åter krockade in i henne. Hon böjde sig utan ord fram och tog upp tallriken. "Du borde se dig bättre för!" sade Nithya med kall stämma, men vänliga ögon. Hon gick därefter till baren och hämtade sig lite öl.

Marie såg tyst på kvinnan och nickade snabbt innan hon gick iväg med resten av tallrikarna in till köket. Resten av kvällen diskade hon. Tillslut var det dags för att stänga, hennes far motade ut de som var kvar och de började städa.
Marie hade nu äntligen sin lediga tid, fram tills kvällen fick hon göra vad hon ville. Så fort allt var klart bytte hon om och tvättade sig innan hon tog sig ut på gatorna.

När restaurangen stängde började Nithya vandra runt planlöst på gatorna i kvällsmörkret. Hon hummade tyst på en visa de brukat sjunga i öst.

Marie hade gått runt en stund tills hon hittat till dansbanan. Det var i ett torg där marken var täckt av plankor som golv. Det var upplyst och människor dansade glatt till musik. Marie kastade sig in i dansen lika glad hon med.

Nithya hoppade upp på ett tag och började gå över byn. Hon kom fram till valvet som det kallades, där det var marknad varje söndag. Hon satte sig ner på takets kant och såg ut över torget, där folk dansade för fullt. Nihuas blick fann en kvinna hon vagt kände igen. Snart slog det henne att det var den unga servitrisen som dansade runt där nere. Nithya granskade henne. Hon var blond, som hon själv, men i lite märkare nyans och hade blek hy. Hon dansade även väl. Väldigt vacker faktiskt. Nithya flinade då hon såg John, en av de blygare männen från andra kompaniet, gå fram till kvinnan och be henne om en dans.

Marie skrattade och svängde runt då plötsligt en röst avbröt henne. Hon stannade upp och såg mot mannen medan hon log. "Gärna". Hon tog hans händer och började dansa med honom. Hon började skratta igen och njöt av att inte behöva vara inne i baren hela tiden, bara kunna slappna av.