Mörkrets Herre Återvänder

Awesome! Jättebra idé och en ny läsare!!!!!!!

Ok ♥

Här kommer kapitel 2! Var kanske lite ointressant, men iaf kommer det hända mycket mer i de kommande kapitlen!
Varsågod!




Kapitel 2 – Mörkrets Herre Visar Sig

”Harry!”
”Hur mår du egentligen, Harry?”
Han hörde Rons och Hermiones oroliga röster och började resa sig upp. Men nu var han riktigt, riktigt orolig. Han hade just sett Voldemort mörda en man. Var det bara en dröm eller hade detta hänt på riktigt …? Ginny avbröt hans tankar.
”Du fick ont i ärret igen, eller hur?” sa Ginny, och hon lät riktigt orolig. Ron och Hermione tittade frågande på båda Ginny.
”Ont i ärret igen?”, han tittade på Harry. ”Harry, du har ju inte haft ont i ärret på nitton år!” sa Ron.
”Det är inte riktigt sant”, svarade Harry. ”Jag kände en brännande smart för två månader sedan.”
Ron och Hermione bytte oroliga blickar igen, men också lite besvikna för att Harry inte berättat för dem.
”Harry, du borde verkligen berättat för oss”, sa Hermione, oroligt men ändå lite halv argt, ”Vi är dina bästa vänner, vi förtjänar att veta”
”Jag vet, Hermione, men jag trodde att det inte var så viktigt, kanske nått eftervärk eller liknande”, svarade Harry, och fick något bekymrat i blicken, ”nu, är det den andra gången jag får värkar, och mer än så. Jag såg en man, i en skog. En gestalt med vitt ansikte började träda fram framför honom. Mannen drog sin trollstav, men den flög ur hans hand. Ett grönt ljus trädde fram ur trollstaven och mannen föll ner på marken, troligtvis död. Jag vet mycket väl vem mannen var, Voldemort.”
Ron, Hermione och Ginny stod allihop och tittade på honom, alla med högt bekymrade ansiktsuttryck. Alla fyra visste vad som hänt förra gången han såg Voldemort genom tankarna. Att det var sant, det som hänt.
”Men Harry”, sa Ron, ”Tänk om det är en helt vanlig dröm, du vet, det du såg hända på mysterieavdelningen i Ministeriet.”
”Ron, jag hoppas på det mer än allt annat. Men jag har lärt mig att se skillnad på drömmar och verklighet när jag blev auror”, tillade Harry, ”Men Voldemort kan verkligen inte återvända. Det är omöjligt. Vi förintade alla horrukruxer, och jag dödade honom. Han kan bara inte återvända.”
Alla fyra var tysta en lång stund, till sist bröt Harry tystnaden och vände sig mot Ginny.
”Förresten, vad har Lily och Hugo tagit vägen?”
Hon log och pekade bakåt över axeln. Harry tittade efter och såg Teddy vara i full färd med att underhålla de två barnen som just började gapskrattade det åt en sak han just sagt till honom. Han log, men kände sig ändå olyckligare en vanligt. Tanken på att Voldemort återvänt gjorde honom rädd och orolig. Inte rädd för att han kanske skulle dödas, utan hans familj och vänner.


Harry satt på sitt kontor i ministeriet några dagar efter den lilla olyckan på perrong nio och trekvart och läste det senaste numret av The Daily Prothet med ett bekymrat ansiktsuttryck.




Dödsätare – Sprider Skräck i Trollkarls Samhället


Idag har det förekommit en hel del aktivitet bland dödsätare, fångar har rymt från Azkaban, hus har blivit nerbrända och fem personer har försvunnit – två mugglare vid namn Joe Arratey och Fiona Duncan, tre trollkarlar har även försvunnit som heter Seamus Finnagen, samt hans mor och far vid namn …



Seamus … Seamus Finnagen, hans gamla klasskompis. INGEN från ministeriet hade informerat honom om detta. Men å andra sidan kom numret ut idag, för knappt tjugo minuter sedan. Men han gillade det ändå inte. Han var avdelningschef för aurororna, så det här angick honom i allra högsta grad. Som avdelningschef är det hans uppgift att skicka ut aurorer i just sådana här sammanhang, och han borde veta om det här innan Prothet för det.
Men just nu var det något betydligt viktigare än detta som bekymrade honom. Var får dödsätarna sin plötsliga aktivitet ifrån? Någon måste ju ligga bakom det här, och hans negativa gissning bekymrade honom och gjorde honom riktigt, riktigt orolig.
För honom var det uppenbart vem som låg bakom allt detta, Voldemort var det ända realistiska gissning, dödsätarna har inte varit aktiva på nitton år, och på grund av det är det inte särskilt troligt att någon, förutom deras herre, kunnat egga upp de igen. Hans funderingar avbröts när någon knackade på dörren. Han la hastigt ner tidningen och kastade en enkel besvärjelse så att fyra lådor öppnades och alla papper flög in i dem och stängdes sedan igen.
”Kom in!”, mumlade Harry och började nonchalant skriva en rapport.
Dörren for upp och en flämtande man rushade in. Harry tittade upp. Mannen som just flämtande var Ron, som det droppa vatten ifrån, blöt var han också.
”H-h-e-j, Ha-r-ry!” Stammade Ron fram.
”Hallå, Ron! Vill du ha bort det där vattnet.” Det var ingen fråga, men när han såg Ron nicka drog han trollstaven och sa en trollformel:
”Impervius!” och vattnet och hans flämtande försvann.
”Tack, Harry.” Sa Ron tacksamt.
”Kul att stå till tjänst! Vad är det som fick dig hit?”
”Jag vill bli auror, jag har redan förklarat det för George. Börjar bli riktigt tröt på att hänga hela dagarna och sälja saker på Weaslys Vassa Varor. Man kan ju inte stå och käka godis livet ur.”
”Ron, du vet att det blir tre års extra tester, det kommer vara extremt svårt. Du kommer leva ett hårt liv, om det fortsätter som det gör nu.”
”Vad menar du med `fortsätter som det gör nu´, Harry? Det är ju inget speciellt som händer, allt är ju lugnt och fin …” han avbröt sig tvärt när Harry kastade The Prothet tidningen till honom.
”Åhh! Seamus? Vår Seamus?”, Harry nickade, ”du, Harry, jag vet inte vad du tror, men det låter lite långsökt att någon dödsätare har fått dem till att så plötsligt bli så aktiva igen, jag gillar det inte, men med tanke på vad som hänt – ditt ärr gör ont, fem personer har försvunnit och dödsätare är aktiva igen – men jag har inget annat val än att tro att dödsätarna har återfunnit sin forna herre.” Ron lät väldigt rädd när han sa de sista orden, väldigt rädd.
”Ja, det är så jag också tänker tyvärr, finns inte något rimligare. Men om han nu återvänt, ännu en gång, måste ministeriet agera på en gång, och ta dö på honom innan han blir för mäktig. Vi båda vet vad som hände förra gången.”
Ron nickade. Den dåvarande ministern – Cornelius Fudge – hade vägrat att acceptera att Voldemort återvänt, och när han själv såg honom, var han näst intill omöjlig att stoppa. Tills Harry, med hjälp av Ron och Hermione, förintat alla horrukruxer och dödat honom. Och nu, kanske han återvänt ännu en gång.
”Men om du ursäktar, Ron, måste jag skriva färdigt tapporten och sedan sticka iväg till ministern. Jag tar upp din ansökan, kollar igen dina Hogwarts betyg, och sätter in dig på träningen. Jag informerar dig när du kan påbörja din träning.”
Ron fnös.
”Sen när började du bli så formell?”
”Idag, Mr. Weasly. Du är ju snart anställd här, och då blir jag din chef, så det är dags att börja öva.”
Ron fnös igen.
”Så rolig du är … ha-ha-ha, nu börjar du driva med mig också.” Svarade Ron irriterat.
Harry reste sig och gick fram och lade handen på sin bäste väns axel.
”Såklart jag driver med dig, jag är aldrig formell av mig, inte ens mot mina anställda.”
”Haha, ja, sån är ju du! Nemen nu är det nog dags för mig att tillbringa några sista timmar på Weaslys Vassa Varor med George.”
De dunkade varandra i ryggen och mumlade lite, sedan släppte de varandra och fick åt var sitt håll. Ron höll upp handen till farväl och stängde dörren.
”Gah! Det är det här jag hatar med att vara chef här … Pappersarbete! Kanske borde be någon annan att sköta det ett tag …”
Han satte sig igen, doppade fjäderpennan i bläckhornet, och började skriva rapporten.


Ministern Kingsley tittade ut genom fönstret från sitt kontor med ett bekymrat ansiktsuttryck. Fem personer hade försvunnit, och det bara idag, och dödsätare har rymt från trollkarlsfängelset Azkaban. Personerna som försvunnit, är antingen döda eller i dödsätarnas förvar. Och detta var sannerligen bekymrande, dödsätarna har inte varit aktiva på NITTON år, vem eller vad får dem att, så plötsligt, bli aktiva igen. Det måste vara någon som fått dem till detta, och det fanns bara ett rimligt svar … Han blev avbruten när en röt hördes utanför kontoret”
”Mr. Potter, avdelningschef för aurorerna, ansöker om audiens hos er Mr. minister, han säger att det är ytterst viktigt.”
”Hälsa honom att han är välkommen in.” Svarade Kingsley.
”Ska ske, Mr. Minister.”
Det var tyst i några sekunder, sedan hördes en knackning och dörren öppnas, och där stod Harry.
”Trevligt och se dig igen, Kingsley, men jag önskar att det var under bättre omständigheter.”
”Ja, det gör jag också. Du har antagligen hört vad som inträffat idag?” sa Kingsley lite deprimerat.
”Ja, och det är inte några goda nyheter inte. Hoppas de fortfarande är vid liv.”
Kingsley nickade för att visa att han höll med.
”Jag antar att du hade något annat att rapportera?” frågade Kingsley.
”Ja, det har jag, Kingsley. Det är högt förvånansvärt att dödsätarna, helt plötsligt, får en sådan aktivitet. Jag tror inte att det var någon dödsätare som eggade upp dem, jag tror att självaste Voldemort har återvänt. Det är inte bara räderna och att folk har försvunnit som får mig att tro det, nej, för några veckor sedan fick jag ont i mitt ärr igen, först trodde jag att det var en ren tillfällighet, men häromdagen, på perrong nio och trekvart, hände det igen, och då såg jag Voldemort mörda en man i en skog, och jag tror inte att det var en dröm, jag tror att det var på riktigt.”
”Verkligen?” sa Kingsley, uppenbart bekymrat, ”Ja, tanken har också slagit mig. Ingen dödsätare hade kunnat egga upp dem igen, det rör sig om en mäktigare person, och med tanke på vad du sa, tror jag det kan vara Voldemort.
I så fall måste vi agera nu, så att han inte växer sig allt för stark, som förra gången, då blir han nästan omöjlig att sto …” han avbröt sig tvärt när dörren slog upp. Både han och Harry tittade upp, och där stod en andfådd man.
”Minister … Mr. Potter … vit man … missbildat ansikte … vi såg honom … alla som var där dog, men jag lyckades fly … det var Du-Vet-Vem …” Han klämde fram de sista orden, och svimmade.

Awesome!!!!

Intressant kapitel!

Men nu var det fler slarvfel. >.< Har du på stavningskontrollen på ditt program?

I övrigt riktigt spännande! Hur har Harry den kontakten? Han har ju inte Voldemorts själ längre.
Och framför allt, hur kan Voldemort leva igen??

1. Ledsen för felstavning, skriver lite för snabbt.
Visst har jag stavningskontroll, kollade igenom men det var aldrig någon röd text, förutom några ord från Harry Potter, som jag vet är rätt stavade.

2. När Voldemort återvände så fick han tillbaks den kontakten igen. HUR kanske jag förklarar i ett kommande kapitel.

3. Mannen i skogen under prologen hittade uppståndelsestenen. Då återvände Volldy

Bra skriver! Men tycker inte kapitlen ska vara så här långa, det tar väldigt långt tid att läsa, du skulle kunna in varje kapitel i olika delar?

Okej. Jag längtar redan till den spännande fortsättningen.
Och jag gillar längden på kapitlen! Det senaste har lagom längd.

Plorran - kan skifta lite, ibland långa, andra korta så att alla blir nöjda

Förresten, i början av kapitlet säger ju någon "var är Lily och Rose?" Men Rose åkte ju till hogwarts så det borde stå "var är Lily och Hugo?" Eftersom att Roses lillebror är Hugo