Prs

Tar i då form ist x3
____________
Jag låg på mage på min stora säng med dagboken framför näsan och pennan i handen, som dansade över pappret och lämnade omsorgsfullt skrivna ord efter sig.
Jag hade just flyttat bort från mina föräldrar och bodde i en liten lägenhet nära parken.
Det var en fin dag, men jag hade inga större planer på att gå ut i solen, som de flesta andra normala människor gjorde.

( hm byter också till jag i då form)


Jag såg upp mot himlen. Jag fick kisa med ögonen för att inte bli bländad av solen. Det var rätt folktomt i parken. På en bänk en bit bort satt ett gammalt par och matade fåglarna och på gräsmattan satt en familj och hade picnic.

(Hur ska de träffas?)

( hm vet inte)

Jag skrev några rader till och smällde fast boken med en suck innan jag plockade upp min mobil från bordet som stod brevid min säng och gick till ytterdörren och drog på mig skorna och min vår-jacka. Nycklarna hade jag i fickan, så jag låste dörren efter mig och började gå mot parken. Det fanns inte så mycket folk där just då, trots att vädret var så fint.
Jag satte mig på bänken utan att märka att någon annan satt en bit bort och hade jag märkt det, skulle jag inte ha suttit mig ner, så blyg var jag.

Jag såg direkt att en tjej satte sig ner en liten bit ifrån mig. Solen fick hennes mörka hår att blänka.

" Hej.., sa jag svagt

Jag ryckte till av förvåning och såg på killen som satt bara en liten bit ifrån mig.
- Hej. Sade jag och rodnade lite. Killar brukade inte prata med mig. Säkert mest föratt jag hade lite mörkare hudfärg.

Jag log när jag fick syn på att hon rodnade. Hon var söt. Hennes ögon glittrade.


" Är du ny här? jag har inte sett dig förut, sa jag

- Ja, jag flyttade just hit. Sade jag blygt och studerade killen.
- Bor du här, eller? Frågade jag. Han såg rätt bra ut och verkade inte vara det minsta blyg, han måste varit skit populär. Tänkte jag.

" Ja, jag bor en bit bort från parken, sa jag

Jag såg på henne. Hon var verkligen vacker.

" Jag heter William, sa jag