PRS

När lektionen var klar gick jag tillsammans med Mateo och Erik mot cafeterian där vi alla brukade mötas vid lunch. Inte för att någon äter maten. Jo, förresten, Mateo gör det... Fast han kan äta allt. Jag log för mig själv och Mateo stirrade på mig.
"Har du blivit knäpp?" frågade han och flinade. Jag skakade på huvudet och han slog retsamt till mig på armen.
"Eller tänkte du bara på en viss kille..." log han och nickade mot Leo som kom gående mot oss.
"Nej!" skrek jag och slog till honom. Jag döljde min rodnad bakom mitt rosa hår och Leo kom fram till oss.
"Tjena Ro" sa han och jag tittade ner på mina skor. Han brukade alltid kalla mig Ro när han ville något.
"Nej Leo jag har inga pengar till lunch" sa jag och tittade upp på honom. Han skrattade och puttade lekfullt till min arm.
"Nej men eftersom din mamma är bästa vän med mattanten och du får en macka gratis varje dag så..." sa han och la en arm om mina axlar. Jag tog hans hand och flyttade mig.
"Tre bokstäver, ett ord. N E J" sa jag och gick mot cafeterian. Jag hörde killarna stöna bakom mig.
"Du sumpade det mannen" suckade Mateo och jag hörde hur Erik slog till honom. Jag bara skakade på huvudet och gick in. Jag såg Mimmi sitta vid vårt vanliga bord. Jag log och vinkade åt henne och satte mig på stolen bredvid. Killarna kom långsamt gående mot oss och kastade trånande blickar mot smörgåsborden. Mimmi tittade först på de och sedan på mig.
"Kommer de...?" började hon men jag avbröt henne.
"Jag har redan sagt nej.." skrattade jag och räckte ut tungan åt de. Leo svarade med att sätta sig bredvid mig och sparka till mig på smalbenet. Mateo satte sig mittemot oss med armarna i kors och plutade med munnen som en liten bebis.
"Jag ville inte ens ha någon äcklig macka..." sa han, som om han kunde övertyga någon. Erik satte sig bredvid honom.
"Nä visst" sa han och kastade sedan en servett på honom. "Du dreglade ju fan när vi gick förbi smörgåsarna" sa han och alla skrattade. Någon slog sig ned på Mimmis högra sida och alla vände sig om. Vem det än var hade den med sig en bricka med mackor, äpplen och juice.
"MACKORNA ÄR MINA!" ropade Mateo och snodde de tre mackorna.
"En macka till Erik, en till dig Mateo och en till Leo" sa Dylan som hade satt sig bredvid oss. Han tog två mackor ur Mateos järngrepp och gav de till killarna som raskt började äta.
"Äpplen åt damerna" sa han och flinade fånigt som han gav de till oss. Han öppnade en juice och drack en klunk. Han gav oss alla varsin och vi satt där i tystnad och smaskade i oss maten.
"Mary Rose." sa plötsligt någon bakifrån oss. Jag vände mig förvånat om. Ingen brukade kalla mig för något annat än Rosie. Jag tittade upp på mannen som stod där. Han hade grått hår och en liten skäggstubb.
"Morfar!" utbrast jag och kastade mig in i hans välkomnande famn. Han skrattade och kramade om mig.
"Min lilla Mary" log han.

Min morfar bor i New York och jobbar på ett stort företag vilket betyder att vi nästan aldrig träffas. Men idag hade han ledigt och han sa att han skulle tillbringa varenda ledig minut med min familj. Han hade inte träffat oss på två år och han hade åkt direkt till skolan när flygplanet landat.
"Men morfar, jag har typ två lektioner kvar och-" började jag men han avbröt mig.
"Tyvärr inte, Mary." log han och jag tittade oförstående på honom.
"Jag har pratat med din rektor och dina lärare och du får ledigt de sista timmarna." sa han och jag gav honom en bamsekram. Mateo och Erik tittade på mig och verkade vilja följa med.
"Orättvist" gnällde Leo men jag bara skrattade åt de.

Ms Bark visslade i visselpipan och alla stannade.
" okej allihop!" Ropade hon ut över planen " nu ska ni passa varandra era bollar, kom ihåg att de ska vara snälla mot era medspelare och vi tränar inte mot en motståndare nu!" Sa hon och alla passade sina bollar. Rebecka, en ut av spelarna i lagt passade mig en snäll boll men den studsade mot marken och den flög alldeles för långt upp för att jag skulle få tag på den.
Bollen slog till mitt ansikte och jag stönade.
Rebecka och de andra i laget kom springande mot mig.
" herregud, förlåt!" sa Rebecka förskräckt och jag log mot henne.
" lugn, snyggt skjutet" sa jag med handen för näsan och Ms Bark skakade på huvudet.
" Rebecka kan du följa med Mimmi och ta bort blodet?" Frågad hon och Rebecka nickad skuldaktigt på huvudet. " och Mimmi, din träning slutar här idag" sa hon och jag och Rebecka gick tillbaka in till skolan.
" jag är så ledsen Mimmi!" Sa hon och jag skakade på huvudet.
" allvarligt, det är lugnt. Sådant händer." Log jag och Rebecka nickade. Hon följde mig in till omklädningsrummet och hämtade lite papper med kallt vatten på.
"Få se" sa hon och jag lyfte handen. I ansiktet hade jag massor med blod, från näsan och munnen. "Herregud..." Mumlade hon och började sakta ta bort det. Jag tog tag i hennes hand.
"Tack, jag kan fixa det själv." Log jag och Rebecka log tillbaka till mig " stick och träna du"
" tack så mycket Mimmi" log hon och sprang ut ur omklädningsrummet. Jag satte på mig mina vardagskläder och gick till toaletten. Jag tog lite papper med vatten och började sakta ta bort blodet. Jag suckade när jag insåg att mycket ut av det hade fastnat på mitt ansikte.
"Faaaan" muttrade jag och la in mina basketkläder i skåpet och gick ut ur omklädningsrummet. Jag gick ut ur skolan och satte mig på en bänk utanför.
" Hey, Mimmi!" hörde jag Mateo ropa bakom mig. Jag suckade ännu en gång och vände mig om och såg honom och Erik komma gående.

"Varför är du alldeles blodig i ansiktet?" Frågade Erik och jag tittade oförstående på honom.
"Det är jag ju inteeee" sa jag med ljus röst och Mateo rufsade till mitt hår.
"Slagsmål?" Frågade han och jag skakade på huvudet.
"Nej... Jag fick en basketboll i ansiktet" svarade jag och ställde mig upp "har ni slutat?" Frågade jag och de tittade på varandra.
" eh, på sätt och vis har vi väl de... Hänger du med till dojon?" Frågade Erik och det var tydligt att han ville byta samtalsämne.
Jag ryckte på axlarna och nickade.
" Why not, ska bara hämta min väska" sa jag och sprang in till skolan och hämtade min väska. Jag gick sedan tillbaks ut till dom och vi gick tillsammans till bussen där vi satte oss.
Bussen började köra och vi var strax framme vid dojon där vi såg Rudy stå och bråka med några ungdomar. Vi gick dit och de blev tyst.
"Varför är du blodig?" Frågade en ut av ungdomarna.
"Varför är du här?" Frågade jag schasade iväg dom.
"Ni har väl inte slutat skolan än?" Frågad Rudy.
"Nääää" sa vi i kör och jag gick till tjejernas omklädningsrum och de två andra till killarnas.