För landet Uilá

(helst vit egentligen annars börjar jag få huvudvärk )

Hon stannade upp och såg över axeln. "har du inget bättre för dig än att trakassera en kvinna alv?" Hon lade armarna i kors och de gröna ögonen gnistrade medan hon drog handen genom håret.
"Jag har jobb att utföra och senare sak jag ge mig iväg. så iväg"

(Okej, jag ville bara ha det lite färgglatt, men jag kan sluta. )

Lenwë svarade inte utan begav sig mot slottet. Han muttrade något för sig själv. Alver hade ett gott rykte så han ville inte förstöra det, men han blev nyfiken på vad hennes ärenden i staden kunde vara.
Det var inget han brukade bli, det bara blev så.

Hon suckade och började att gå och hon slog sig ner på en bänk. Men då kom en vakt och såg på henne. "Dig har vi letat efter i ett år." Han grep tag i henne och började släppa henne mot slottet.

Precis när Lenwë skulle över vallgraven så såg han vakterna ta med sig den mystiska kvinnan.
Han såg förvånat på vakterna. För bara en liten stund sen hade han pratat med en brottsling... eller vad det nu var. Men det kunde väl inte vara något bra i alla fall.

De tog med henne uppför trapporna, men han följde inte efter. Istället gick han ner mot biblioteket för att se om det fanns en bra bok att läsa.

"men släpp mig!" Hon släpade till den stora salen där kungen satt och huvan drogs av så hennes hår fällde t. "Vi hittade en brottsling min kung. vad ska vi göra med henne?" vakten höll hårt om hennes axel. Hon hade ett födelsemärke vid ena halsgropen i form av en halvmåne och hon kade. "Jag har inte tagit något så snälla släpp mig"

Skriken från övervåningen var jobbiga men Lenwë fortsatte läsa i sin bok om svart magi som han hittat på en av hyllorna.

(kan d spela kungen med?)


Hon vred sig medan hon försökte ta sig los. Vakten såg på hennes kamp.
"Ehh min kung vad ska jag göra med henne? Hon verkar vara viljestar"

(Inte hela tiden men då och då när han behövs ^-^)

"Låt mig prata med henne", sa kungen. "Mellan fyra ögon"! Fortsatte han irriterat när vakterna inte rörde på sig.

De skyndade sig ut ur rummet.

"Jag känner igen dig...", sa han leendes mot henne.

Hon släpptes och hon rättade till sin rock
"Gör du? Från förra året eller?" Hon såg spydig t och lade armarna i kors.
"Vad ska du göra med mig?" Hon såg sig om medan hon kliade sig i nacken och vett brast ut i pannan.

(hon var en bebis när hon försvann)

(Jag vet, men många föräldrar som förlorar sitt barn brukar aldrig glömma hur ansiktet ser ut)

Kungen skrattade lite av flickans spydighet. Han blev inte alls irriterad för han hade en sak att säga till henne.

"Jag är din pappa", sa kungen leendes. "Tro det eller ej, men jag glömmer aldrig dagen du föddes"...