Privat rollspel(fashion7)

Helene hade precis draget ett djupt andetag då plötsligt kniven försvann från hennes händer. Hon öppnade sina ögon och såg på mannen och var tyst ett tag. "Men om jag tar mitt liv spelar det ingen roll...För då kan han inte misshandla mig" sa hon tyst och mötte sedan hans blick. "Och det är mina verktyg lika mycket, enligt min far som är lorden i alla fall" sa hon sedan och torkade bort sina tårar. Hon försökte ta tillbaka saxen från mannen.

Eric såg chockat upp på Helene och sade sedan äcklat: "Vill ni dö Miss? Har ni det inte bekvämt med era hundra limpor och hundra betjänter som gör allt ni ber om, och njuter av livet? Bara så att du vet, jg får inte betalt för att baka, jag får en madrass full av loppor!"
Han avskydde verkligen de som stod honom högre och njöt därför i fulla drag att få pika på Helene utan att bli piskad.d
"Du är en väldigt dum kvinna. Finns väl inte så många smarta dock. I alla fall inga adelsdamer!" fnyste Eric. "Gå till sängs nu Miss."
Och med de orden försvann Eric iväg.

Helene stirrade på honom och långsamt dök tårarna upp i ögonen igen. Hon sårades av hans ord, av vad han tyckte. Då han var försvunnen rusade hon in och in till sitt rum och slängde sig på sängen och grät ett bra tag till innan hon somnade.
Nästa morgon grät Helene inte, utan tänkte bara på mannen som sagt så hemska saker kvällen innan. Hon kallade till sig en tjänare och bad att den skulle ge bagarpojken en hel bunt med pengar och även ge honom ledigt resten utav veckan.
Helene visste inte varför hon gjorde så, kanske lite skuld av att hon var så rik och alla andra så fattiga. Hon gick ut en stund senare, även i trädgården denna dag. Hon försökte dock inte ta sitt liv utan bara vandrade omkring.

Eric häll precis på att göra sig redo att gå när någon dök upp. Det var en liten flicka, åtta år gammal kanske. Hon överlämnade en summa pengar och sade: "Du har resten av veckan ledig."
Eic log mot flickan men leendet slocknade så fort flickan var borta. Nog visste han att det var Helene som skickade denna glada överraskning.
Han suckade lätt och gick in i sitt trånga badrum. Då han ändå var ledig kunde han lika gärna båda sig. Han började ta av sina kläder. De behövde tvättas.

Helene gick tillslut in igen och vandrade runt i korridorerna. Hon visste inte vad hon skulle göra, rymma? Hon kunde aldrig klara sig själv...Och om hon skulle ta sitt liv så skulle det behöva vara mörkt. Tur dock var det någon månad kvar innan bröllopet skulle ske.
Tillslut gick hon återigen ut, denna gång var hennes far där, men en stor del av tjänarstaben. Då alla kommit dit så tog hennes far till orda. "Jag har ett glatt tillkännagivande att göra, min älskade dotter ska gifta sig med lord Johan Swilts om en månad". Alla applåderade även om många gav Helene medömkan blickar, alla visste vem Johan var, och alla fruktade honom.

Eric hade dragits ut ur sitt rum precis då han fått av skjortan och börjat tvätta den, och stod nu och surade i hopen av tjänare. Skjortan hade han inte fått tid att dra på igen. Inte för att han gjort det om han hunnit ändå, del var ju dygnsur.
Lordens dotter skulle gifta sig med Swilts. Nu förstod Eric ganska bra varför hon försökt ta livet av sig. Stackare... Eric applåderade inte utan stirrade bara mot Miss Smiths. Lorden verkade inte lägga märke till att Eric applåderade. Han sken som en sol. Vilken hemsk far, som glatt gav bort sin dotter för pengar.
Vilken idiot. Så fort man fick tillåtelse vände Eric om och gick med raska steg till sitt rum igen.
---------------------------
Nu kommer jag åka till Vemdalen och åka skidor i fyra dagar så kommer inte vara inne hela tiden
Men idag är jag nog inne en del (vad gör man sju timmar i en bil liksom xD)

Helene såg upp lite och mötte mannens blick. Hon sa dock inget utan väntade tills alla började gå innan hon själv gick. Hon visste varför hennes far gifte bort henne, det var för pengarna och kontakterna. Han brydde sig inte om vad hon ville.
Helene tog sig till trädgården igen och sjönk ner på en bänk. Hon grät inte denna dag utan bara stirrqde tomt framför sig.

-------
Okej! Räknas idag som en av de fyra dagarna?

Oturligt nog - nej ._.
--------------------------------
Eric kom äntligen tillbaka till sitt rum. Han gick in i badrummet och började tvätta sina kläder. Hans tankar vandrade omkring lordens dotter.
Stackars lilla flicka. Hon såg ung ut. Tänka sig att hon skulle gifta sig med en gammal äcklig gubbe... Eric flinade elakt.
Hon måste vara rätt ledsen. Eric hängde upp skjortan på tork och bestämde sig för att gå en promenad medan skjortan torkade. Han tog sig ut ur slottet och kom ut i trädgården. Han började planlöst vandra omkring och betraktade två ungar då de slogs i rosenbuskarna.
Av någon anledning fick det honom att tänka på att han nog måste raka sig snart.

Aw D:
-----
Helene satt helt tyst då ho plötsligt hörde höjda röster och fula ord. Hon reste sig och såg sig om och fick syn på två barn som slogs. Hon gick fram och särade på dem. "Men varför slåss ni?" frågade hon med ett mjukt leende och torkade bort lite blod från den ena pojkens kind. Båda såg ner i marken innan den ena muttrade "Han förstörde mitt bröd...". Helene fick de att se på henne och sa "Så får man inte göra, säg förlåt till varandra och hjälp sedan varandra". Pojkarna bad om ursäkt till varandra och gick sedan iväg. Helene såg efter dem och log svagt, hon tyckte om barn...

Eric skrattade kallt. "Tränar ni er för er tid med Lord Swilts?" frågade han Helene med ett elakt flin. Han visste inte varför han var så otrevlig, men det var skönt på något sätt.
Han såg på pojkarna när de sprang iväg åt olika håll. De var nästan exakta kopior av Nathan och Eric. Anledningen var - rätt uppenbart - att det var Nathans söner. Eric suckade.
Allt påminde honom om Nathan nu för tiden...