The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

David slogs undan bakåt några steg och slog i väggen. Hon var så stark...Han stirrade skrämt på henne och tryckte sig mot väggen. "Solena...Jag vet att jag förtjänar det här...Men du ska veta att jag inte menade det, jag är ledsen" fick han fram och hans hjärta bankade hårt och ådrorna var sprängfulla av all hans panik.

Solena verkar inte höra, verkar inte förstå. Hon tar tag i honom, hans hals och trycker honom mot väggen. Hon kunde höra hans hjärta, känna lukten av blodet, hennes jag skrek efter mer blod, efter hämnd, kärleken hade hon glömt.

David kunde inte andas längre, av rädslan och greppet om hans hals. "Vad du än gör nu Solena...JAg älskade alltid dig" mumlade han innan han slöt ögonen och väntade. Nog på att dö, på outhärdlig smärta.

Något glimtar till i de röda ögonen, något av det svarta, av det sårade. Solenas grepp lossnar, släpper, men något försöker döda innan hon släpper honom helt och han far ner på marken.

David öppnade sakta ögonen igen när greppet lossnade och han skulle precis säga något mer då han hårt for ner i golvet. David stönade lågt av smärta, hans rygg...Han kunde inte ta sig upp för tillfället utan bara såg på henne. "Om du ska döda mig gör det" mumlade han.

Det svarta i ögonen glimmade åter fram men försvann, det röda, monstret var starkare. Hon drog ut honom på golvet och satte sig gränsle över honom.
"Nej." kom det ur hennes mun och sen ett vassare, grövre.
"Jo, vi dödar honom."
"Nej." kved hon till och kampen att inte döda honom började.

David kunde nu inte ens ha en chans att komma upp längre, han slöt återigen ögonen och vänta då han hörde ett 'Nej'. Han tittade på henne förvånat och tog försiktigt hennes händer. "Solena...." sa han försiktigt även om hans röst darrade lätt. "Du kan klara det". Han såg att hon kämpade med något inom sig och han smekte hennes händer mjukt. Han började frysa lätt då han än bara hade byxor och var bar på överkroppen.

Solena skakade på huvudet och tänderna visades.
"Han smakar gott, han tog henne, tänk vad han gjorde, du vet vad vi gör med sådana som han." morrar hon med röda hotfulla ögon och böjer sig fram.
"Nej, inte han, jag vet inte, nej." kvider hon fram och hennes ögon skiftar till svart, hon försöker lystra på hans ord, övervinna monstret inom henne.

David ryste då han hörde hennes morrande röst och såg hennes röda ögon. Han visste vad hon var nu, även om det verkade logiskt omöjligt så var hon en vampyr. Som kanske skulle döda honom:
Försiktigt kupade han händerna om hennes ansikte och smekte hennes kind med tummen, som han brukade göra för att lugna henne. "Du får bita mig, jag förtjänar det" sa han lågt även om han innerst inne ännu ville fly. Han förde hennes ansikte mot sin hals och blundade. Kanske det var bättre såhär än att leva med skuld.

Solena kved, hon lät som en olycklig hund. När han smekte hennes kind påminde hon om de goda dagarna. Men snart kände hon lukten av hans blod.
"Varför? Varför gjorde du det?" får hon fram innan åter hennes ögon blir röda och hon öppnar munnen.