The Troubles In Paradise [SV]

Åååhhh...
Vadbra skrivet!!
Älskar allt!!


Minihäst, jag förstod inte riktgt...
Jag tycker inte att det är något fel på homosexualitet, men jag vet inte.
Jag jag bara lite svårt för det...

Så var det för nästan alla i våran klass innan också, men våran lärare i dom ämnena är så underbar och svarar på alla frågor och förklarar så enkelt och alla borde ha henne som lärare♥

Jättebra!

Awsome! När kommer det mera?

Kommer att sätta ut ca 2 kap i veckan, så typ på onsdag kommer kap.2

Oki

Du fick precis en ny läsare, bevakar ^^

Vill bara säga att den här ff:en inte kommer vara mer än 10-15 kapitel, då jag inte skrivit på länge. Och om mitt språk är ringrostigt så kan det just vara för att jag inte skrivit på typ ett halvår.

Jag kommer att sätta upp kapitel varje onsdag och söndag, så det blir två kapitel i veckan. Nu den här veckan vet jag inte riktigt om jag kommer att hinna sätta upp ett till kapitel, då jag ska iväg över veckoslutet. Men kanske, får se.

Förlåt om det här kapitlet blev för långt, men det var vissa delar jag var tvungen att ta med, och då blev det såhär långt.

2. Love works in mysterious ways
Kim
”Miss Malfoy, Mr Black, Miss McRose och Miss Rossiwoot, ni är en grupp” sa Binns – vår trollkonsthistorielärare. Nej, jag var tvungen att arbeta i ett grupparbete tillsammans med Rebecka och Victoria, ja och Tyler (En ensamvarg från Gryffindor). Jag såg på Sara som missnöjt gick iväg med Seth, Clara (Slytherin) och Myra (Ravenclaw).
Victoria och Rebecka hade redan börjat pladdra om något som absolut inte hörde till lektionen, Tyler verkade mer intresserad av fönstret än det vi egentligen skulle göra, så jag smällde ner boken i bordet för att få deras uppmärksamhet. Victoria och Rebecka var tysta i ungefär en halvsekund, då de gav mig irriterande blickar, sedan fortsatte de att prata om pojkar. Tyler däremot stirrade på mig som om jag vore galen.
”Höhöm” harklade jag mig, och försökte på nytt. ”Vi fick rubriken ’Neville Longbottom’, vet någon av er vem det är?” frågade jag uttråkat. Jag var väldigt säker på att det var jag som skulle få göra allt arbete i den här gruppen, vilket i och för sig inte gjorde något eftersom jag inte hade något annat för mig – det var ju inte som om jag hade något liv eller så.
Både Victoria och Rebecka hade slutat pladdra, och i stället riktade de sin uppmärksamhet mot mig. Till min förvåning rätade Victoria på ryggen och sa rakt ut: ”Neville Longbottom var med och bekämpade Lord Voldemort, den andre gången, och han gjorde sönder en horrocrux, Nagini, Voldemorts orm. Neville föddes 1980. Han arbetade en tid som lärare här på Hogwarts och gifte sig med Hannah Abbott. Så där har du, skriv ner det eller något”
Jag var för chockad för att säga något. Jag hade aldrig sett Victoria räcka upp handen någon gång i historieklassen, och det verkade ju som om hon kunde en hel del. Inte ens jag kom ihåg vilket årtal Neville Longbottom var född på, men Victoria kunde det. Jag märkte med ens hur jag såg henne på ett annat sätt – hon var inte bara en dum osmart liten flicka längre, hon visste faktiskt saker också.
”Ska du sitta och gapa hela timmen eller hade du tänkt börja skriva?” snäste Rebecka elakt från andra sidan bordet. Hon kastade med sitt axellånga, ljusbruna hår och vände sig mot Victoria.

Det kom inte som en överraskning för någon att jag var den som kunde mest om Neville Longbottom (Jag kunde ungefär lika mycket som Victoria, men som tur var lite mer), Victoria verkade njuta av alla de förvånade ansiktsuttrycken jag gjorde varje gång hon sa något. Hon och jag jobbade ganska bra tillsammans - hon var faktiskt inte alls så elak som jag väntat mig. Vi gjorde ungefär allt jobb i vår grupp.
Rebecka verkade hata historia, och hjälpte bara till genom att säga onödiga saker som ”Han där skulle jag inte haft något emot att ha som livvakt” eller ”Varför i hela världen hade han de där kläderna” (När vi hittade bilder). Tyler satt bara tyst i en stol, som han dragit så långt från bordet som det gick – fast så man ändå såg att han hörde till vår grupp.

”ALLTSÅ OH MY GOSH GISSA VAD SOM HÄNDE IDAG, KIM” Sara höll på att sprängas av upphetsning, hon bokstavligen hoppade runt mig. Det var eftermiddag, jag och Sara hade just kommit upp till Hufflepuffs sällskapsrum.
”Vad hände?” sa jag och försökte låta intresserad. Medan Sara babblade på om hur någon kille från Gryffindor, Samir, velat prata med henne, tänkte jag på Victoria igen. Hur kunde hon lura alla att hon var dum, när hon egentligen visste hur mycket som helst? Jag undrade om fler visste om hur smart hon var, nej, de verkade inte veta. Inte så som de behandlade henne. Varför ville hon dölja det? Men det visste jag redan, om man kunde för mycket blev man en nörd, en outsider – som jag. Hon hade det nog bättre om hon låtsades vara dum, istället för att bli klassad till nörd.
”Hallå? Lyssnar du ens?” frågade Sara lite sårat och tittade ner i golvet, och slet mig upp ur mina tankar. Jag fick genast skuldkänslor för att vara en dåligt vän. Men Sara återhämtade sig snabbt när hon såg att hon fått min uppmärksamhet och fortsatte: ”Ja, och sedan sa han att han vill träffa mig igen, men att jag inte kunde säga det till någon. Han sa något om att Siri – den där tjejen i Ravenclaw – inte skulle gilla det. Men jag vet att de bara är bästisar, så det ska nog inte spela någon roll. Han sa att han skulle skicka en uggla nästa gång vi kunde träffas. VISST ÄR DET BRA”
”Sara...” försökte jag och visste inte hur hon någonsin skulle förstå. ”Det låter verkligen som om han skulle vara... otrogen” försökte jag sakta. Jag såg på Sara, men hennes leende var fortfarande lika stort, hon trodde eller förstod tydligen inte.
”Varför skulle han vara det?” kom Saras svar. Jag suckade, och gjorde det stora misstaget att inte förklara för henne hur pojkar fungerar – istället lät jag henne vara lycklig och glad.

Victoria
Seth snubblade in i Slytherins sällskapsrum. Full. Igen. Jag ville bara sjunka igenom golvet. Jag hade en massa läxor jag inte hade gjort än, jag hade inte tid att ta hand om en stupfull pojkvän nu. Men jag kunde ju inte lämna honom att kvävas i sin egen spya, för som sagt så var han min pojkvän.
”Kom nu” mumlade jag tyst och generat, alla i sällskapsrummet hade stannat upp för att stirra på oss – ingen hjälpte mig, inte ens Rebecka – precis som vanligt. Det här var andra gången bara den här veckan.
Det tog mig 13 minuter att få upp Seth för alla trappor till hans sovsal, sedan var jag tvungen att hjälpa honom kräkas i toaletten. Efter det satte han själv på sin pyjamas och jag hjälpte honom till sängen.
”Seth?” försökte jag, men märkte att jag var för sent igen – han hade redan somnat och sov nu djupt.
Jag hade försökt prata med honom om det här i flera veckor nu, om att han blev så full att jag måste hjälpa honom. Men nu fick han faktiskt ta och skärpa sig. Det hade tagit mig en halv timme att fixa honom, och nu skulle jag bli uppe försent ännu en gång.
För första gången blev jag arg på honom. Verkligen arg. Han betedde sig som en barnunge, vilket han i och för sig var, men det var absolut ingen ursäkt.
Jag måste ha ett samtal med honom om det här, jag måste. Han kunde inte fortsätta supa sig full var tredje dag, och sedan tro att jag skulle komma springande efter honom för att hjälpa honom. Nej, så skulle det inte gå till längre. Han var tvungen att ta lite ansvar själv också, inte lämna allting på mig.

----
Förlåt om Kim-delen blev väldigt lång, men vet dock att ett helt kapitel (kap. 4) kommer vara i endast Victoria-form, så där jämnar det väl ut sig. ^^

WONDERFUL älskar det ♥

WOW SÅ BRA♥ BEVAKAR.

EDIT: Oj, höll inne Caps Lock för jag vart så uppspelt. LOVE IT!♥