Sagan (Prs)

Spectra la tillbaka sin pil och hängde bågen över huvudet.
"Vart skulle en hobbit som du vara på väg då?" Frågade hon undrande och drog handen igenom sitt svarta hår.

Tusan, tänkte Meliot, men i alla fall hade personen lagt undan bågen. Meliot kanske inte skulle dö i händerna på personen.
"Jag är ute för att se världen" erkände Meliot och sneglade nyfiket på personens svarta hår. Det var väldigt vackert. Meliot började omedelbart funderar på möjligheten av att personen var en alv. Meliot skulle vilja träffa en alv, hellre det än en människa. Antagligen hellre en människa än en dvärg, dvärgar skrämde Meliot lite.

Spectra bara stirrar på Meliot.
"Va?" Frågar hon, undrande om hon hört rätt.
En hobbit ute för att upptäcka världen...
Hur var det med världen nu för tiden? Hon suckade.
"Hur ska du göra nu när du är vilse då?" Frågade hon med handen på höften.

"Utmärkt fråga!" sa Meliot, nästan inte alls nervös längre, inte mer än innan personen hade hoppa ner från ingenstans. "Jag tänkte... Eh... Gå omkring i cirklar tills jag tillslut faller död på marken?" erkände Meliot med ett svagt sorgset leende. "Fast det är klart, om du skulle kunna ge mig vägen tillbaks till stigen skulle det hjälpa mig otroligt mycket!" Meliot hoppades att personen inte skulle tycka Meliot var jobbig och döda henne. Meliot tittade upp mot det huvtäckta ansiktet. Hon vågade inte be personen att visa sitt ansikte, eller fråga efter ett namn. Det kunde vara att gå över gränsen.

Spectra tyckte flickan var jobbig och funderade på att döda henne. Nästan lika snabbt tog hon bort tanken men skakade på huvudet.
"Tja, det låter som en bra plan, kör på den!" Säger hon ointresserad. Hon börjar gå förbi hobbiten för att ta sig någonstans, vart som helst!

"Vem är du egentligen?" frågade Meliot efter flickan. Sedan slog hon förskräckt handen för munnen, men tog snabbt ner den igen. Hon hade märkt att personen redan avskydde henne. Denna gången dog hon säkert! Varför, varför sa hon det? Hon hade inte funderat mycket på att hon kanske var korkad, men nu insåg hon att hon antagligen var helt dum i huvudet. Som tur var skulle hon antagligen inte behöva plågas av den vetskapen mycket längre. Nej, hon skulle dö långt tidigare. Meliot ville slå sig själv i huvudet, men det kändes som om hon antagligen skulle få igen ordentligt utan det.

Spectra vred sig hastigt om och glodde på den till synes förskräckta flickan.
"Någon som verkligen börjar tröttna på dig!" Säger hon surt.
Hon pekar ut en riktning.
"Fylke är ditåt, gå dit när du gett upp hoppet!" Säger hon irriterat och fortsätter gå i motsatt riktning.

Meliot tittade förvånat efter kvinnan.
"Tack! Det där var faktisk hjälpsamt" sa Meliot förvånat. "Räknat med att du talar sanning" lade hon till för sig själv. Hon satte sig på knä på marken och tog fram en kompass och pergament bit från sin packning, vilket var en liten ryggsäck med lite mat och annat. Hon började skriva ner vart hon var och vilket håll Fylke kanske var åt, ifall allt skulle gå åt helvete var det hennes sista livlina.

"Jag hörde det där..." Muttrade hon. Efter att ha gått någon timme la hon sig ner i gräset ochnstängde ögonen.
Det var så länge sedan hon fått vara alldeles ensam och hon njöt av att solen lyste på henne. Hon somnade i värmen.

Meliot tittade efter den huvade personen tills hon var helt borta. Första fienden, check.Hon antog att det mest var tur, men det fick ändå hennes självförtroende att växa. Världen var kanske redo för Meliot ändå?
Meliot gick vidare, hon försökte komma på ett system så hon inte skulle fortsätta i cirklar, men det verkade inte fungera. Hon kom bara mer och mer vilse. Hon började bli riktigt trött, och började kolla efter någonstans att lägga sig ner. Efter ett tag såg hon en gräsplätt. Meliot kollade ordentligt något eller någon låg där. Hon smög sig närmare. Det var kvinnan från tidigare, hon verkade sova. Meliot gömde sig bakom ett träd och stirrade. Skulle hon kunna smyga så tyst att kvinnan inte vaknade? Sedan kanske se om hon kunde sno något. Meliot stoppade dem tankarna, hon var ingen tjuv, varför skulle hon ens tänka den tanken?

((Det känns så skumt och fel att kalla en 16-åring "kvinnan", men flickan skulle också kännas fel, och tjejen med tanke på situationen xP))