prs (Caty Delacour & Angelinaa)

Nate log självbelåtet och tittade ut genom fönstret. Det kändes alltid bra att sätta någon på plats. Nu var det bara att hoppas att hon satt kvar där.
När kvinnan med godisvagnen kom tog Nate snabbt fram sina pengar.
"Ja, fyra laktisstavar, ett paket berite botts och fem chokladgrodor..." Nate reste sig upp och började undersöka om det fanns något mer han ville ha. Det var långt kvar och Nate ville inte bli hungrig, och han behövde något att dricka också. Han behövde inte oroa sig för pengar, hans föräldrar hade det väldigt gott ställt.

((Inte särskilt kort enligt mig , och ofta finns det inte mycket mer att säga xP))

Cassie hade själv inga pengar med sig, även om hennes familj inte direkt var fattig, så hade mamman det lite illa ställt, och Cassie ville inte slösa. Som slytherinaren. Godiset han beställt kunde räckt som middag till Cassie.
Cassie la undan boken, hon började känna sig åksjuk. Tågresan fortsatte länge än, och hela tiden var hon tvungen att stå ut med HONOM. Hur kunde man umgås med en sådan person?

Nate satte sig nöjt på sin plats och dumpade allt godis på sätet bredvid honom. Det borde räcka ett tag. Han tog en laktisstav och började aggressivt äta den.
"Du, tysta Ravenclaw fånen, vad heter du egentligen? Jag kommer ihåg att jag har sett dig förut, men du är bara så otroligt oviktig. Men jag tänkte försöka bli lite mer social med folk under mig detta år, du blir perfekt att börja med" sa Nate oskyldigt till flickan, men med ett elakt flin. Han hade tråkigt så han bestämde sig för att reta henne lite. Kanske för att hämnas för vad hon sa tidigare. Nate gillade henne i alla fall inte, och det ville han gärna visa.

((Ska dem bråka snart, sedan händer något? Och vad ska det vara? ))

Cassie försökte ignorera honom, men till slut kunde hon inte hålla tillbaka sig.
"Det låter bra, du skulle verkligen behöva komma ut lite som du ser ut, fast jag tror nog ingen kommer vilja vara social tillbaka, jag heter Cassie, och jag tänker inte fråga om ditt namn, för jag vet redan det och önskar att jag kunde glömma det!" sa hon snabbt och stoppade sedan näsan tillbaka in i boken igen.

Nate skrattade högt.
"Du behöver inte oroa dig för att folk inte vill prata med mig, dem som är för avundsjuka på mig klara jag mig utan. Och så klart vet du vem jag är! Jag är Nate White! Alla vet vem jag är, jag är viktigt! Jag är inte en onödig statist igen bryr sig om" sa Nate med betoning på många av orden. "Och jag förstår om du vill glömma mitt namn, om du inte visste vem jag var skulle du inte behöva vara lika avundsjuk på mig. Men det är lugnt, jag ska spela förstående och inte ta illa upp." Nate lutade sig bakåt i sätet. Detta var faktiskt ganska kul, hon borde prata med förlorare oftare.

Cassie brukade kunna behärska sig, men ingen gillade att prata med en slyterhin, särskilt som att det är ett faktum att dem oftast får det sista ordet.
"Jag tror inte att jag vill sitta här. Det stinker."
Hon samlade ihop sina grejer och reste sig för att gå.

Nate fortsatte sitt hånfulla skratt. Han tänkte se till att fortsätta att ge igen Cassies ord så länge han gick i skolan. Ingen sa att han lukta illa. Att visa sin ilska var ett dumt drag. Att börja skrika och svära var det samma som att ge upp. Nate var bättre än det.
"Förlåt om jag skrämde dig! Jag blir så ledsen om du går" sa Nate med tydligt spelat medlidande. Han kunde inte hålla masken länge innan hon började flina igen.

"Synd för dig, jag går." sa Cassie och öppnade kupedörren.
"Skönt att bli kvitt honom!" mumlade hon för sig själv när hon stängde dörren. Hon kom på sig själv att snegla tillbaka när hon gick. Men hon fortsatte gå med bestämda steg mot tågvagnen där de flesta Ravenclawarna brukade sitta

Nate blev till sin förlägenhet lite besviken över att Cassie bara gick. Var det allt? Skulle hon inte ens försöka att ge igen? Synd att hon inte var en Gryffindor elev, dem tog för det mesta åt sig saker mycket lättare. Om det inte vore för att godis skulle Nate ha riktigt tråkigt resten av vägen.

((Ska vi typ hoppa fram till eftermiddagen efter första dagen? Då kan dem börja bråka på riktigt och släppa lös det dem nu skulle släppa lös ))

((Låter bra))

Jag hinner inte just nu, men du kan ju skriva ditt nu om du vill?