Profetissan (prs

( det är du som väljer sätt som passar för dig )

Will satte sig brevid Max hon såg på de andra som satt i kupen. Hon kom inte ihåg deras namn

((Då spelar jag bara som Amy Jag kommer inte ha så mycket att skriva nu, Amy kommer inte starta en konversation ))

Amy stirrade fortfarande ut genom fönstret, utan att bry sig om dem andra. Hon funderade på allt mellan himmel och jord.

(Okej en mening är bra )

David kände att det var nästan en pinsam tystnad han tyckte inte om då det var för tyst
" vad ser ni fram emot för det nya året? " frågade David
" allt nytt man får lära sig och stora möjligheter " sa Emanuele
" Få träffa nya vänner " sa Will

((Hehe, inte för mig, men jag hade inget att skriva direkt... ))

Amy fnissade till. Det lät som om dem andra satt på en lektion och svarade artigt för att inte göra läraren sur. Möjligheter och vänner, det lät på sätt och vis patetiskt. Eller inte direkt, men sättet dem sa det på. Amy saknade sina vänner, men att säga att det man såg fram emot var att träffa nya vänner verkade inte positivt. Då kunde hon inte vara nöjd med dem gamla.
Amy tittade i alla fall bort från fönstret mot dem andra. Hon svarade inte på frågan utan ryckte bara på axlarna. Egentligen såg hon fram emot att skriva historia! Hon skulle komma på något legendariskt bus!

Emanuele tog fram en bok från sin tyggsäck där han hade böcker och smörgåsar. Han åt inte så mycket godis så han åt smörgåsar.

Amy tog fram sin mobil, hon hade med den till skolan fast den inte fungerade där på grund av dem magiska störningarna. Det kändes ändå säkert att ha den. Hon kollade om den fortfarande fungerade. Det gjorde den, men hon hade ingen mottagning. Det spelade ingen roll, hon skulle inte ringa någon. Hon pluggade in hörlurarna och satte på sig dem. Hon älskade att lyssna på musik medan hon rörde sig snabbt. Fast det var klart, att prata med sina vänner skulle vara bättre, men nu var hon fast med näst till okända människor.

Emanuele såg ner i boken och vände regelbundet blad och läste rad efter rad i boken.

((Tidshopp? Annars blir detta väldigt tråkigt plus att jag knappt har något att skriva.))

Amy gungade med till musiken dem andra inte hörde. Hon undrade om någon av dem andra inte var mugglarfödd tyckte dem antagligen hon var väldigt konstig. Vilket Amy tyckte var konstigt, vem visste inte vad en mobil var? Så det gick jämt ut, det gjorde inget om någon tyckte Amy var konstig.

( Jadå )

Det var 5 minuter kvar av resan. hon reste sig hon skulle behöva byta om Will letade upp sin uniform

"Kan ni sticka ut lite fort?" frågade Amy pojkarna. Det var pinsamt nog att behöva byta om för en främmande tjej, två killar i hennes egen klass var otänkbart. Fuck vad hon önskade att hon var med sina vänner. Det skulle inte bli några pinsamma ögonblick. Amy hade ont i nacken från att ha suttit och stirrat ut genom fönstret i flera timmar. Hennes mobil hade just "dött", så hon kunde inte längre lyssna på musik. Kanske var lika bra, dem var framme snart, så hon var tvungen att hålla koll efter sina vänner.