Prs matilda weasley fairy tale

När jag klickar på länken kommer jag inte till bilden, utan bara google.

Tack

Du börjar

Jag vaknade med min lila väckarklocka. Den är verkligen högljudd, jag måste verkligen ställa om den..
Men till saken.
Jag borstade och satte upp mitt lila hår. Just det, lila, coolt va? Jag önskar att mina klasskompisar tyckte det med. Klasskompisar? Vem kom på det lama namnet egentligen? Klassfiender är nog rätt ord. Jag satte den vita rosetten över min hästsvans. Man måste ha den, och det vita fula tröjan, och den svarta fula kjolen tillsammans med de fula vita knästrumporna i de fula, svarta skorna. Jag hatar det. Och jag tror inte att blir något bättre eftersom mina klasskompisar kallar mig tjock.. Nej Mio! Tänk positivt! Jag är bättre än dem. Jag är bättre än dem...
Jag gick ner till köket där min moster satt och läste tidningen.
-Stek bacon, sa hon utan att titta på mig, med ägg.
-Men jag hinner inte jag måste till sk--. Hann jag säga.
-Men va synd att du kommer försent då, snäste hon och vände lugnt blad i tidningen.

Ja, jag vet. Jag borde inte ha stekt bacon till henne. Men jag gjorde det ändå. Jag gjorde det för att jag är rädd för henne.

Jag hann faktiskt inte äta upp min egen frukost, för annars skulle jag komma försent till skolan. Det var faktiskt nära att jag skulle komma försent till skolan. Men jag klarade mig på nöd och näppe efter att ha sprungit hela vägen till skolan. Jag hade missat skolbussen, och det var en lång väg att gå. Eller i mitt fall; en lång väg att springa.

Jag nådde skolgården precis när det ringde in. Jag hade hjärtat som bankade mig i halsgropen när jag gick in till mitt skåp och tog ut matteboken och min engelska läsebok. Det var allt jag behövde, för att glömma allt runt mig på rasterna. Jag låste mitt skåp och gick vidare till mattelektionen.

Jag vaknade och tittade på klockan, skol sedan, inte för att jag bryr mig men ändå, jag kommer få utegångsförbud om jag inte går till skolan. Jag satte på mig något som låt på golvet, jag brukar strunta i skoluniformen, jag tittade på den där den låg i en hög på det överfulla golvet. Jag gick ner för att äta något till frukost, mina syskon hade förmodligen gått för länge sedan, de brukade sitta i biblioteket ungefär en halvtimme innan skolan började. Nere i köket satt pappa och läste tidningen, han tittade upp när jag kom ner. Han suckade
- Men Nim, har du inte gått än?
- Nepp, ser det ut så? svarade jag
jag tog en macka och gick sedan

Jag kom en halvtimme försent. När jag nonchalant slängde upp dörren till klassrummet tittade klassen upp och läraren stirrade surt på mig
- Kvarsittning Nim i eftermiddag, sa hon med en sträng min
- går inte, har fullbokat hela veckan. sa jag och gick och satte mig på den tomma stolen längst bak bredvid en tjej med lila hår som satt och skrev
- får jag fråga vad du ska göra då? frågade läraren irriterat
-hmm låt mig see, kvarsittning hos mr Jones, Ms Kvarck, mr yng mrs dung och få se nu mr ende på måndag, sa jag nöjt
Vår lärare bara stirrade,
-på tisdag klockan fem, Nim, jag ska prata med dina föräldrar...

Jag kollade ner i matteboken. Gymnasiets mattebok. Ja. Jag vet att jag skryter, men en sen då? Jag hade a i matte likaså i nästan alla andra ämnen. Utom musik. Jag hatar att sjunga och att uppträda, jag har alltid varit osäker när det gäller att uppträda. Jag har aldrig uppträdit på skolan utan att höra buanden. Och eftersom våran idiotiska musiklärare inte respekterar min scenskräck, och har uppträdanden varannan vecka, hatar jag musik.

Nu till min mattelektion.

Jag jobbade lite med mina ekvationer när en tjej kom in. Utan skoluniformen på. Hon slängde igen den vitmålade dörren och klampade in. Hon var inte sur., bara rebellisk. Det märktes.
Mrs Notte tittade väldigt strängt på henne och berättade hur hon skulle gå på kvarsittning.
-Går inte, svarade hon, är fullbokad hela veckan. Och eftersom ingen gillar mig, och jag var den enda som inte hade någon bredvid mig satte hon sig i bänken bredvid min.
-Får jag fråga vad du ska göra då? Sa Mrs Notte och höjde på de grå ögonbrynen så de röda glasögonen åkte ner till nästippen.
-Hmm, låt mig se, smålog tjejen, och började förklara hur många kvarsittnignar hon egentligen har den här veckan.
-På tisdag klockan fem, Nim, jag ska prata med dina föräldrar.
Jag önskar att jag var mer som hon. Jag vill inte ha hemmes kvarsittningar, utan hennes mod. Modet att stå upp för sig själv. Jag önskar verkligen att jag hade det.

Jag räckte upp handen.
-Ja Ms Taylor, svarade läraren och tittade upp ur sin bok.
-Ursäkta att jag stör, men, sa jag och smög upp till hennes skrivbord och viskade i hennes öra.
-Jag är klar med matteboken..
-Nemen, viskade hon stolt, det var den sista. Jag är rädd att vi inte har något mer att erbjuda.. Så, du får göra vad du vill resten av lektionen. Jag ska nog hitta något på universitetsnivå åt dig Mio. Jag gick tillbaka och satte mig vid Nim.
Mrs Notte. Min favoritlärare. Hon är en fenomenal lärare, det verkar som om hon bara är osträng mot mig..

Jag stoppade ett tuggummi i munnen och stirrade efter tjejen som nyss suttit bredvid mig, hon gick fram till läraren, tänk, jag vet inte änns vad hon heter! tänkte jag stolt, jag hade nästan nått mitt mål att bli precis tvärtemot min familj. Några kvarsittningartill bara, sen kanske jag skulle bli avstängd, det hade ingen av mina syskon eller föräldrar tidigare, jag smälde en bubbla, det lät högt, så högt att läraren vad-hon-nu-heter tittade upp

Jag ryckte till när hon smällde bubblan. Det påminde mig om natten. Den hemska natten.. Jag var tio år gammal och hade precis borstat tänderna. Jag skulle gå till mamma i köket för att få min godnattkram. Men hon var inte där. Så jag gick till sovrummet. Mammas och pappas sovrum. Hon var inte där heller. Jag letade överallt och när jag öppnade dörren ut såg jag dem. Mamma, pappa och någon jag inte kände bråkade. De såg mig inte, så jag gömde mig bakom en buske.
"PANG" mannen hade skjutit min mor. Rakt i hjärtat. Pappa skrek hennes namn. Eller jag tror det. Jag såg bara deras munrörelser. Jag var i chocktillstånd. Jag hade ångest. Jag såg hur mannens läppar rördes igen och hur hans fingrar slöt sig om pistolen. Panget, det kunde jag höra. Det ljudliga panget som ekade genom mina hörselgångar. Pappa ramlade. Han låg där. Mannen gjorde ingenting. Bara stod där. Sen sprang han. Mot bilen. Och åkte iväg.

Det ringde ut. Vilken tur. Jag sprang till mitt träd jag alltid brukar sitta under och läsa. Och grät. Storgrät faktiskt.

Det ringde ut, skönt, jag plötsligt såg jag något i ögonvrån, tjejen med lila hår sprang ut ur klassrummet och jag kunde skymta något glänsande på hennes kinder. Jag sprang efter
-Hey, du! Du med lila hår, hallå. Hon svarade inte utan gick mot ett träd