Tidresenärer (Prs)

Melike hörde hur störmen startade så hon kopplade in alla maskiner till antennen. Om blixen träffade nu skulle hon kunna få tillräckligt med energi för att generera el så hon kunde använda maskinen.

Annabeth vaknade efter ytterligare tjugo minuter, då Gaia kom och hämtade henne. "Middagsdags gumman!" mumlade hon. Då de kom ut satt redan Sebastian där. Sebastian var Annabeths lillebror på fyra år. "Annaneth!" utropade han, "He-heeej!!"

Alla sladdar ledde till en stor generator som skulle kunna hålla all energi. ´Blixtar slog ner överallt, stormen var kraftig.

Annabeth nickade kort åt Sebastian oh satte sig och åt. Det var gott, lite salt kanske, men gott. Efter maten sa Gaia att Annabeth måste hjälpa till med disken. Hon suckade och gjorde det hela snabbast möjligt, innan hon gick tillbaka till sitt rum.

Hon väntade förväntansfullt men det höll på länge. Tillslut somnade hon.

Annabeth satte sig och ritade. Hon älskade att rita, gjorde det mest hela tiden.

Hon vaknade tidigt nästa morgon och märkte något fantastiskt. Batteriet var fullt! Hon måste förbreda sig. Hon går upp, äter frukost flitigt. Det är helg men pappa är ändå bort redan.

Annabeth vaknade med hemsk värk i ryggen nästa morgon. Hon låg med huvudet på skrivbordet. Pennor av olika slag låg utspridda överallt. Annabeth gäspade tyst och gick till badrummet för att duscha.

Hon har aldrig riktigt gillat ordentlig planering, så istället för att packa, skriva en lapp, sätter hon den lilla maskinen på armen och skriver in nåra slumpmässiga siffror. EN vit stråle syns och när den slocknar är Melike plötsligt borta.

Annabeth gick in i badrummet och klädde av sig. Hon ställde sig i duschen och tryckte på knappen massage.