Tredje Världskriget

Nike skakar på huvudet, "Hosta." sa hon bara. Som att hennes kropp skulle bevisa det så hostade hon åter kraftigt och föll ner på knä. Hon dämpade det med armen och mer blod uppenbarade sig.

Akhiti tar tag i flickan och börjar föra bort henne.
"Roger, jag tar med henne till Sakten, du tar över!" Skriker hon och börjar gå mot 'sakten'. Hon ser inte särskilt bekymrad ut eller orolig men hon bryr sig faktiskt en aning, kanske...

"Släpp." sa Nike trött fram.
"Jag kan gå själv." mumlar hon fram. Hon varken kunde eller orkade göra motstånd. Det var ingen ide, men lite värdighet ville hon ha.
"Vad är sakten?" frågar hon, det lät inte som ett trevligt ställe. Hon ville inte men hennes urmagrade kropp orkade inget mer.

Akhiti lyfte upp och bar flickan i sin famn. Hon orkade inte lista ut varför flickan inte visste det och sa bara blankt:
"Där vi helar de sårade."
Och mycket riktigt kom de fram till en vagn med mycket medicinska grejer och maskiner.

Nike protesterade men gav sig tillslut hon orkade helt enkelt inte.
"Vad ska jag göra där?" mumlar hon men rycker till då två män klädda i vita rockar kommer ut ur vagnen. Nike rycker till som hon fått ett slag då hon ser dem, hon ser sig om fullt med vagnar, soldater, hon var här där hon inte ville vara.

Akhiti lägger henne på något som liknar en säng. Hon tar och blandar något i en lite burk innan hon häller vatten i.
"Drick." Säger hon och håller fram den lilla blandningen.

Nike vänder bort huvudet med hopknipna läppar, hon litar inte på den här tjejen ännu. Men slutligen ger hon upp och dricker i hopp om att det är gift så hon får slut på denna plåga.

Akhiti ser hur flickan dricker den lugnande medicinen.
"Claire, status!" Begär hon. En sjuksyster kommer fram.
"Fins inte i våra databaser, ser ut att vara på flykt, svårt sjuk, inte soldat material." Säger systern med någon surfplatta i händerna som skannade flickan.

Nike hör deras ord men orkar varken bekymra sig eller oroa sig över deras ord. Hon begriper var hon kommit men att inte vara av soldatmaterial var nedvärderande, även om hon nu inte ville bli det hon levde som de sa på flykt. Men hon hade varit stark en gång i tiden tills sjukdomen börja tära på henne. Nu var hon avmagrad och smutsig. Kläderna hängde och var trasiga, hon orkade helt enkelt inte lika mycket längre.

"Okej, ta bort röken ur henne och bota henne så gått det går!" Sa Akhiti blankt och satte sig ner. Hon var trött och haft nattpasset så hon visste att det inte skulle vara något problem om hon vilade lite.