Älskar du mig också?

Tack. Jag fortsätter nu. Sorry att jag inte låter alla svara på frågan om ur vems pow, men jag är så taggad nu ni som inte har skrivit nu, får gärna göra det i kommande kapitel.
Severus pow
När han var framme vid lekparken satte han sig på en gunga, och började långsamt gunga fram och började tänka. När han nu kom att tänka på det, så satt han faktiskt på samma gunga som hon hade suttit på den där gången för 5 år sedan.
Hon ja. Han tänkte på hennes leende den gången då hon insåg att hon kunde lita på honom.
Flashback
Det var en solig dag. En pojke och en flicka satt mitt emot varandra på marken. De satt på en gräsmatta. De båda barnen såg på varandra. Båda såg mycket blyga ut. Flickans blick var vaksam, och pojken såg förlägen ut.
- Hej, sade pojken
Det syntes på honom att han egentligen inte ville vara den som bröt tystnaden.
- Hej, svarade flickan
- vad heter du? Tilllade hon sedan. - I förnamn alltså.
- Severus, svarade pojken.
- Jag heter Lily Evans, sade hon.
- Jag vet.
Han rodnade lite. Flickan såg ogillande på honom och sedan sade hon med en ganska lågmäld röst:
- Du borde inte ha speonerat på oss. Tuni säger att sådana människor borde läggas in på något psyke någonstans.
Han tittade på henne en lång stund. Hennes blick var trottsig.
- här, sade han - Den är din.
Han höll framm sin hand och hon tittade vad som låg i hans handflata. Det var en blomma.
- plockade du den här till mig? Frågade hon samtidigt som hon omsorgsfullt tog emot blomman.
Han såg ut att överväga vad han skulle svara, men hennes fråga hade fått honom att rodna en aning.
- Jag vet inte riktigt, sade han till sisst. - Men av någon anledning kom jag att tänka på dig när jag plockade den.
Hon tittad på honom. Men hennes blick var inte misstänksamm längre. I hennes blick fanns det något som man inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var. Hennes ögon utstrålade någon slags värme. Kanske var det tilllit.
- Direkt efter att jag såg dig för första gången, sadde han med blossande kinder.
Hon log mot honom. Sedan började hon plötsligt att skratta.
- vet du vad det här är för någon blomma? Frågade hon med ett litet leende.
- Nej, jag är inte så bra på blommor och sådant, sade han med ett litet leende han också.
- Det är en lilja, sade hon.
Flashback slut
Severus log lite där han satt. Tänk att man kunde vara tillgiven när man var tio. Severus tänkte att han säkert var så själv när han var i den åldern. Å andra sidan var han väldigt tacksam över att hon hade gjort det. Fast det är klart, tänkte han. Lily var sådan. Hon skulle nog inte misstro många.
- Hej Sev!
Han ryckte till när han hörde rösten. Den mest underbara rösten som fanns på hele jorden. Rösten som han älskade så mycket. Hennes röst.

Jättebra!
Men du behöver inte skriva Flashback
Om du bara lämnar en rad tom visar det att du förflyttar dig i tiden.

Sant, Flashback behöver inte skrivas.
Sedan finns ett par stavningsfel:
Framm - Fram
Trottsig - Trotsig
Speonerat - Spionerat
Tilllade - Tillade.

Dessa samt att du på vissa ställen glömmer stor bokstav i ny mening, det är allt jag såg. Annars var det verkligen jättebra!

fortset skriv

Ok. Här kommer då ett nytt kapitel. Jag hoppas att jag har några läsaree kvar :c Jagg började skriva på ett kapitel på sportlovet, så ni skulle ha fått det då. Problemet var bara att kapitlet försvann, så var tvungen att skriva om det
Jag vill i alla för de positiva komentarerna och all konstruktiv kritik jag har fått :d Båda sakerna uppskattas väldigt mycket.
Lilys pow
Lily hade gått till parken för att hon hade stämt träff med en vän där. Det var hennes grannkompis som hon inte träffade så ofta längre, men idag skulle de i alla fall träffas och hitta på något.
Lily hade hur som helst fått syn på Severus som satt på en gunga i parken och tänkte att när hon ändå skulle träffa Lucy där så kunde hon ju ändå lika gärna prata med honom medans hon väntade på henne. Lucy var vännen hon skulle träffa där.
Hon hade sett Severus le, så efter att hon hade hälsat på honom bestämmde hon sig att fråga vad orsaken till det kunde vara.
Severus log inte ofta och det gjorde henne ganska sorgsen när hon tänkte på det. Hon visste att hon var hans enda vän och hon önskade verkligen att han fick fler vänner så att han fick fler ljusa stunder i livet.
- Vad var det du tänkte på som fick dig att le? frågade hon mjukt.
- Jag tänkte på den där gången då vi blev vänner. Den där gången då du bestämde dig för att det gick bra att lita på mig, trots att din syster hävdade annat.
Han blängde ilsket på henne, som att det var hennes fel vad Petunia hade sagt till henne för unnifär 5 år sedan.
- Sev, du är inte mig du är sur på egentligen. Jag känner dig alldeles för väl för att veta det, log hon.
Han log tillbaka mot henne, och hon kännde något pirra till i hennes kropp.
Det var den där klassiska kännslan, den som alltid beskrevs i filmer och böcker när man beskrev kärlek. Det var just den kännslan hon kännde när Severus log. Hans leende var så sött, men var hon verkligen kär i honom? Hon trodde inte det. Hon hade blivit vän med en kille från ravenclaw som hon tyckte var väldigt söt. Han hette Jack Coper och de hade förvandlingskonst tillsammans. Dessutom tyckte hon att James Potter var ganska söt, men hon skulle aldrig sjunka så lågt som att tala om det för någon, alldra minst för Potter själv, tänkte hon högdraget.
Det var därför som Lily tvivlade på att hon var kär i Severus, för hon kunde väl knappast vara kär i 3 killar samtidigt, eller kunde hon det?
Hon skakade på huvudet åt den löjliga tanken. Hon brukade i alla fall inte känna så när andra personer log, så hon antog att det var något speciellt med hans leende. Vad det var kunde hon för tillfället inte sätta fingret på.
Lilys lilla huvudskakning hade tydligen inte ungått Severus för han sade:
- Varför gjorde du så?, och rynkade pannan.
Lily bara log ett mystiskt leende mot honom och blev nästan glad när hon såg Lucy närma sig, så att hon fick en förevändning att lämna den något pinsamma situationen.
- Då ses vi på Hogwarts då, mummlade hon.
Hon var tvungen att mumla i fall Lucy skulle höra. Lucy var mugglare och Lily ville inte få obekväma frågor om vad Hogwarts var för något eller något i den stilen.
- Det gör vi, bekräftade Severus och för tredje gången den dagen såg Lily hur Severus log.
Authors note: Bara så att alla vet så kommer jag bara skriva på den här när jag verkligen har lust, tror att den blir bäst då.
Ledsen att ni fick vänta så länge. Som tröst får ni ett extra långtt kapitel.. eller något.
Vet inte riktigt vad jag tycker om det här kapitlet, men hoppas i alla fall att någon gillade det :d

Bra!

Jättebra!! Läser fortfarande
Kände stavas dock inte med två N, utan bara ett.

Ok, vad bra att några läser fortfarande :d
Bra att du lär mig att stava :p