PRS(Isse Weasley)

"Tja, jag antar det...Om du vill hålla mig levande så". Thomas lät ganska självsäker och lugn för att vara kidnappad. Men det förändrades snabbt då hon kom närmare och han såg osäker ut. Skulle hon tortera honom? Döda honom? "Vad ska du göra med mig egentligen? Utpressa kungen och drottningen?".

Hennes leende blev bredare.
"Utpressa är ett så starkt ord." Hon går närmare. "Våra 'alf-släkter' har en del problem med varandre för tillfället, vi vill bara ha en liten fördel... Tror jag."
Hon var bara nån meter ifrån nu.

Thomas svalde till hårt och försökte få loss sina händer ur repen som han hade under ryggen. "Kommer du tortera mig?" frågade han sedan rätt så framåt. "För om du ska, gör det direkt". Han kände plötsligt hur han fick loss sina händer och spillde ingen tid. Han flög uppfrån soffan, mot trappan men han hade glömt en sak. Repen runt fötterna. Han ramlade raklång i golvet.

Shadow brast i skratt. När hon hämtat sig lyfte hon upp pojken och lade honnom i soffan igen. Hon böjde sig sedan ner och viskade i hans öra.
"Du kan inte fly, och om du av någon anledning skulle göra det, så hittar jag dig direkt..."
Hon var rätt atletisk och hade vapen överallt, så hon visste att hon hade övertaget. Innan hon lyfter sig upp viskar hon igen. "Och om jag ska tortera dig gör jag det när det passar mig!"
Ingen lär nog veta hur men när hon reser sig upp och går är Thomas händer bundna igen. När hon går ut genom dörren skriker hon.
"Jag hittar något att äta, känn dig som hemma!" Sedan låser hon.

Thomas stelnade till då hon viskade i hans öra. Det såg rätt så hopplöst ut, för han skulle nog inte kunna komma långt...Även om han fick bort alla rep.
Han sjönk ner i soffan något förtvivlat när hon gått. Han var fast här, skulle säkert bli torterad bara för att han aldrig lyssnade på sina föräldrar. Nu fick han sota för det, han hoppades de bara inte oroade sig för mycket.

<<Jag hoppar lite i tiden nu, så jag slipper hela "hitta-mat" delen.>>

Shadow återvände vid lunch tid. Hon bar nu en axelväska fylld med grejor. Hon gick direkt till källaren. Det såg rätt så ljust ut med all belysning och det var rätt så mysigt. Hon släppte ut en road suck innan hon sa:
"Hej ers höghet, jag har mat!" och gick in samtidigt som hon stängde dörren efter sig!

Thomas ryckte till då hon kom tillbaka. Han hade varit ensam ett tag. "Kalla mig inte ers höghet.." sa han något aggressivt. Han hade varit självsäker först, sedan förtvivlad och nu försökte han vara arg även om man ganska lätt såg igneom det.

"Som du vill ers majestät!" Hånade hon och slog ner sig på den lilla plats på soffan som inte var upp tagen. Sedan frågade hon:
"Så vad får det lov att vara, ost eller kött smörgås?" Frågade hon artigt och tog ut två smörgåsar inlindade i smörgåspapper ur väskan.

Thomas försök till att vara arg rann snabbt av honom och han suckade djupt. "Inget tack". Han tänkte inte äta, ville inte om det bara ledde till att han var fången där längre. Han ville komma därifrån så snabbt som möjligt.

"Men, men..." Shadow Amber fick en min som inte gick att tolka innan hon blev arg.
"Vet du hur jobbigt det var att få fram dem här?! Nu här jag skaffat mat så då räknar jag med att du ska äta!" Hon tryckte ner ostmackan i händerna på den stackars pojken. Repen satt bra till runt hans händer så det skulle gå att hålla och äta den.