Ökendammen (Öppet rollspel!)

Cleopatra hade en debatt i sitt huvud.
Ska jag följa efter?
Att inte göra det vore nog det smartaste...
Den tanken avgjorde det. Hon sprang smidigt och ljudlöst fram till fönstret och följde efter.
Hon följde efter pojken och gav honom att en chans att leda. För det var bara därför, ingen gömd baktanke! Det var åtminstonde vad hon sa till sig själv.
"Vart ska vi vargen?" Viskade hon medans lila nyansen i hennes ögon lyste.

Blade rusade vidare utan att lyssna riktigt på ormtjejen.
Han svängde in i en mörk gränd och lyssnade tills han inte längre kunde höra sirenerna.
Sedan vände han sig pustande om och stirrade bistert på henne.
"Först och främst, mitt namn är inte vargen.
Jag heter Blade", sade han irriterat och stoppade undan blomman i tryggt förvar inuti jackan.

"Blade..." Cleopatra testade namnet på tungan.
"Tja, det passar dig!" Säger hon milt och blinckar med ena ögat.
Hennes ormar åker tillbaka till sina platser och stelnar.
Ögonen, lila och rosa blandade med den vanilga bruna färgen lyste av förväntan och honsträcker på sig en aning.
"Cleopatra VII Thea!" Hon sträcker ut handen.

Blade lyfter på ena ögonbrynet.
Cleopatras namn får henne att låta som en drottning eller åtminstone någon viktig. "Trevligt...",
säger han torrt och kikar ut från gränden.
Ingen syns till och han vinkar till sig Cleopatra. Han har många frågor han vill ställa henne,
men först vill han hitta ett säkert ställe för natten.

Cleopatra kollar ner på sin utsträckta hand, nehe... och följer sedan efter men inte före hon viskar.
"Mh..."
Hon vet inte var det ska, men de passerar en blomaffär. Hon befaller sin orm runt halsen och den lyder.
Cleo fortsätter spring-syga efter killen som inte heter vargen.

Efter ett tag når de det ställe som Blade själv kallar för fabriken.
Det är en övergiven byggnad i utkanten av staden.
Ingenting påpekar att det någonsin har varit en fabrik, men Blade tycker ändå att den verkar vara det.
Han kryper in genom ett hål i fasaden och blir bemött med den fräna lukten av fukt och mögel som han vid det här laget är van vid.
I ett hörn, täckta med spindelnät står några dammiga vaser.
Blade blåser försiktigt bort det och tar upp en av dem. Sedan sätter han ömt ned blomman i vasen. "Gör mig en tjänst och skaffa lite vatten, Cleo", säger han med en handviftning.

Jag är inte din betjänt!
Hennes orm kommer tillbaka med en liten grej på ryggen. Ormen kastar upp den före den sätter si som ett halsband igen.
Nu, i handen, håller Cleopatra en vas. Än mycket dekorerad med mörka färger och symboler.
"Här! Jag ersätter den mannen förstörde, extra hållbar, och den har redan vatten i sig!"
Hon gäspar, lägger sig på golvet och stänger sina lila ögon.
"Godnatt."

Blade plockar upp den vackra vasen med ett hänfört ansiktsuttryck.
Den kommer förmodligen inte att hålla så särskilt länge, men den är verkligen underbar.
Blade börjar plötsligt hosta och han kommer ihåg blomman.
Ett av blombladen har börjat sloka och han får bråttom att stoppa ned blomman i vattnet.
Den suger snabbt åt sig och han pustar ut. Sedan sätter han sig längs väggen och betraktar Cleo.

Cleopatra vrider sig lite. Hon är van med tusen madrasser på varandra men på något sätt käns det här helt naturligt. Det hårda golvat är svalt och hon känner sig precis lagom temperatur. Hon vet att hon kommer somna snart, solen är ju inte uppe, det närmsta till sol hon har, är stjärnorna och även fast dem är långt borta är de nog de ända som håller ihop henne på natten. Allt tänkande ger henne huvudvärk.
Hon sommnar!

Sakta men säkert somnar även Blade. Hans huvud faller åt sidan när sömnen tar honom.

(Ledsen för det korta inlägget >.<'