Prs(Dragon Fantasy)

Uriah log osäkert och petade undan svärdet.
"Jag bara undrade om du ville ses nån gång? Jag tänkte måla av dig. Du måste förstås inte, men jag tyckte att du skulle passa bra till min nästa målning."
Han körde ner händerna i fickorna och såg leende på henne under luggen.

"Vad?" sa Mina och stoppade undan svärdet. Hon betraktade honom dock inte längre med blicken av att hon ville döda honom. Hon såg på honom och drog handen genom håret och sa med mycket vänligare röst, "Varför vill du det?" sa hon och log svagt.

Uriah flinade. "Du är mycket trevligare när du inte vill döda mig!" sa han lättsamt, bara i förbifarten. Han ryckte sedan på axlarna. "Jag tycker du är vacker. Och vackra människor är menade att målas. Går du med på det? Att målas, menar jag."
Uriah luggen åt sidan så att man såg hans ögon nu, som var av mossgrön färg.

"Vad får dig att tro att jag inte vill döda dig?" sa hon med ögonen åter kalla men med ett snett leende på läpparna. Något som att hålla honom borta men ändå att någon såg henne.
"Vacker?" sa hon förvånat aldrig hade någon sagt det till henne förr.
"Visst......men jag vill se det du målar." sa hon och hennes isblåögon borrade in i hans mossgröna.

Uriah kände sig lite illa till modds men skrattade bara.
"Vadå, skulle jag INTE måla?" frågade han sedan och lade handen över hjärtat i en förolämpad gest. "Där går du för långt fröken, jag är son till självaste Apollon, tror du att jag klarar av att inte måla eller? Fy skäms!"
Uriah skrattade lätt. "Vad heter du ens?"

Mina himlade med ögonen och såg på honom, "Menade bara att jag vill se bilden du gör av mig." sa hon om han skulle göra henne till åtlöje skulle hon kunna förhindra det.
"Så du har bara hjärnan full med penslar?" sa hon och strök över svärdskaftet.
Hon studerade honom med kyla i blicken, "Jag har gått här i 7 år året om och du vet inte mitt namn?" sa hon argt men verkade mest sårad över det.

Uriah log, "Klart du får se bilden! Jag låter alla titta. Det är en självklarhet."
"Nja, inte bara. Jag har även poesi, bågskytte och sånt i huvudet. Jag är väl som alla andra här. Eller?"
Uriah rodnade lätt. "Alltså, jag är rätt inne i vad jag gör så jag vet bara vem Arnold från Ares stuga är....Jag är rätt osocial om man säger så."

"Nej, inte alla, inte först." nu nästan bad Mina då hon var rädd för att han skulle håna henne.
Mina skakade på huvudet, "Inte jag iallafall." sa hon något roat och nickade tyst, "Mina." svarade hon, hon själv var det med men visste om alla i lägret.

Uriah ryckte på axlarna. "Whatever."
Han log, "Så synd. Jag som alltid trott att jag är i allra högsta grad normal!" kommenterade han skämtsamt. "Mina? Fint..."

"Bara för att jag inte gör det behöver det inte betyda att du är onormal. Jag kan vara den onormala." sa hon, hon var den onormala det visste hon.
"Tack." sa hon och drog åter fram sitt svärd, "Nå penselskalle är du bra på svärdsfäktning?" sa hon med ett skämtsamt tonfall på penselskalle.