Nora Weasley [Sv]

Bara för att jag heter Nora så läser jag, haha ♥

klart jag gör

Klart jag läser. Men jag har inte alltid tid att kommentera.❤️❤️

Läser.

Visst bevakar så många av av dina berättelser jag kan. Alltid nytt och spännande!

Bevakar

Självklart bevakar jag!

TACK ALLA FINA MÄNNISKOR, NI SKULLE BARA VETA VAD NI ALLA BETYDER FÖR MIG ♥

Första kapitlet kommer här: Hoppas ni gillar det..

Nora ställer sig precis utanför den bruna dörren som tillhörde hennes hem. Hon kanske aldrig skulle få se just den dörren igen.

" Nora! Kommer du?" Ropar mrs Holst.

Mrs Holst skulle hjälpa Nora att komma fram till hennes släktingar ute på landet där hon skulle bo tills hennes föräldrar skulle bli friska igen, det kunde ta hur länge som helst hade doktorn sagt till Nora.
Nora suckade och vred om nyckeln i det rostiga låset, ett klick hördes och sen bar det iväg till landet.

Mrs Holst stod och höll upp dörren till bilen, Nora satte sig bistert ner och Holst stängde dörren. Hon gick vingligt fram till förarsidan, hennes skor var nog lite jobbiga at gå i.

Träd, träd och träd. Inget annat fanns utanför fönstret. Nora kände en liten tår rinna ensamt ner för kinden. Skulle hennes föräldrar klara sig? Skulle hon få bo hos sina släktingar länge? Skulle hon gå på Hogwarts tillsammans med dom?

Bilen tvärstannade och mrs Holst rusade så fort hon kunde ur bilen och öppnade dörren där Nora satt och grät.

" Såja lilla vän, du kommer att få det bra här " sa mrs Holst.

Nora suckade och gick ut, hennes nya, vita adidas-skor blev genast leriga. Nora drog ut sin koffert ur bagageluckan och tog sin ryggsäck över axeln, hon gick några meter bakom mrs Holst och tappade kofferten när huset hon skulle bo i uppenbarade sig, det var högt, brunt och fallfärdigt. Det huset skulle ju falla ihop när som helst.

" Kom då Nora "kvittrade mrs Holst som redan stod vid dörren.

Nora tog upp kofferten som låg på marken och gick långsamt fram till dörren, Nora var nästan säker på att dörren skulle ramla ihop när mrs Holst knackade på den, men det gjorde den faktiskt inte. Nora började få fjärilar i magen, det kändes som en evighet innan dörren gnissligt for upp och där stod en mullig kvinna i en gammal klänning som hon förmodligen hade sytt själv för 50 år sedan, hennes hår hängde i lockiga lockar till axlarna, det var rött precis som Nora's hår var.

" Är det Nora?" Sa kvinnan och tittade glatt på mig.

" Javisst, detta är lilla Nora " sa mrs Holst.

" Så kul! Vad stor du är " sa kvinnan och klappade Nora på kinden.

" Det är verkligen snällt att ni kan ta hand om henne " sa mrs Holst.

" Självklart.. ARTHUR!" Ropade kvinnan

En man uppenbarade sig i dörröppningen bredvid kvinnan, han hade också rött hår men han var betydlig smalare och han hade en fin kostym på sig.

" Här är Nora, tar du hennes koffert älskling " sa kvinnan och log.

Mannen log mot sin fru och tog min koffert och hälsade glatt på Nora.

" Hej, jag heter Arthur " sa han och gick in med Nora's koffert igen.

" Jag heter Molly föressten " sa kvinnan och log.

" Nora.." Sa hon tyst och tittade ner i marken.

" Vi ska nog ha jättekul tillsammans, kom nu.. Tack " sa Molly och drog in mig i huset.

Det kändes mycket bättre när jag kom in i huset, magin användes väl här. Diskborsten diskade av sig själv, sleven rörde runt i grytan av sig själv. Detta skulle bli toppen.

Den var ju jätte bra!
Den var detaljerad och väldigt mysig, bra jobbat.

Det var mitt mål, att få det detaljerat..vad glad jag blir att du tyckte att det lyckades