PRS (Luna_rav och Kola)
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS (Luna_rav och Kola)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Kola
Elev 
|
Jag tittade på Eddie som stannade med munnen öppen.
"Eddie vad..?" började jag men såg vad han tittade på. Colin, emokillen från nian, satt med henne. Och han log mot henne och rufsade henne i håret som om de var bästa vänner. Jag stod bredvid Eddie, och såg antagligen lika dum ut, med munnen öppen och ögonen stora som tefat. Jack, Jerry och Milton kom gående, de hade precis haft idrott. De kom fram till oss och Milton skulle precis fråga vad ett var när han såg Mika. Jack och Jerry såg henne också. Vi stod där alla tre och stirrade och såg ut som om vi sett ett spöke. Colin reste sig och gick iväg och vi sprang genast fram till Mika och bombade henne med frågor. "Vad gjorde han mot dig?" "Varför pratade ni?" "Mår du bra?" "LUGNA ER!" sa jag och tittade på Milton som hade ställt de flesta av frågorna. De tystnade och satte sig bredvid. Jag la märke till hur röd Mika hade blivit i ansiktet, men jag sa inget. Oftast när man berättar för henne att hon rodnar så rodnar hon bara mer. Jag vände mig istället mot Milton. "Så.. Gick det bra på idrotten?" frågade jag och försökte byta ämne. Mika såg tacksamt på mig och alla andra verkade glömma bort allt om Mika när Milton berättade om hur han hade klättrat upp i ett rep och sedan inte vågat gå ner. Jack, Jerry och läraren fick stå där nere med en madrass. ~ "Okej Mika, berätta nu" sa jag när vi hade vart på sista lektionen och var på väg mot våra skåp. Jag öppnade mitt skåp och tog ut min lilla väska och vände mig sedan mot henne. "Jag bara pratade med honom.." sa hon. "Förlåt mamma" "Mika jag menade inte att du inte får prata med honom.. Det är bara.." "Bara vad? Farligt? Skulle inte tro det Kim" sa hon och gick därifrån. Jag suckade, varför kunde hon inte bara fatta att han antagligen utnyttjar henne. Jag menar, varför skulle en kille i nian som är emo vilja vara med Mika, som än så länge bara är tretton och är jätteblyg? Nej något måste vara fel... Eller? Jag skakade av mig tankarna och gick mot bussen. Jag tog fram mitt busskort och klev på bussen och satte mig vid ett fönster. Jag suckade, Mika var inte här och vi brukade alltid ta bussen tillsammans. Hon hade inte vart här i morse heller. Killarna åker inte buss, Jack åker skateboard och de andra cyklar. Milton har stödhjul. Jag fnissade lite vid tanken på att han faktiskt är fjorton och inte kan cykla utan stödhjul. that's all I got to say 8 jan, 2014 14:43
Detta inlägg ändrades senast 2014-01-10 kl. 18:32
|
Borttagen
|
När jag kom ut ur skolan såg jag att Colin stod lutad mot väggen. När han fick syn på mig lämnade han väggen och gick fram till mig. "What's up, bitch" flinade han. Jag stirrade på honom. "Va...?" pep jag ynkligt. Hade jag gjort något? "Jag bara skojade.." sa han och skrattade. När han såg att jag inte skrattade slutade han. "Det där var inte roligt." sa jag tyst. Han nickade. "Nä.. Förlåt" sa han och puttade till mig lite på armen. "Kom, det går en buss till stan om fem minuter." Han tog tag i min arm och började springa. ~ "Ärre någonstans du skulle gå?" frågade han när vi gick runt på gatan. "Jag trodde att du redan hade bestämt vart?" sa jag tyst och tittade upp på honom. "Men nu när du säger det så... jag har presentkort på HM... eller vad tycker du...?" började jag. "Vi kör väl där... men jag hatar de affärerna så vi låter de gå snabbt." flinade han. Jag nickade ivrigt och vi började gå. När vi kom in till HM var det alldeles för svårt att bestämma sig. Vi gick ner och upp i affären och tillslut hittade jag ett par blåa jeans (Bild nedan). "Äntligen."sa han och himlade med ögonen. "Förlåt..." sa jag tyst när vi ställde oss vid kassan. "Tjejer..." muttrade han. Jag tittade försiktigt på honom medan jag betalade byxorna med presentkortet. Jag tog påsen och vi gick upp igen. "Ska vi ta en Frozen Yoghurt?" frågade han och tittade på mig. Jag nickade, jag hade inte ätit Frozen Yoghurt förut. Vi gick in till Nyckeln och fortsatte dit man kunde köpa de. Han började hälla upp choklad till sig själv från automaten. När de var min tur tittade jag först på honom och tog tag i där 'koppen' skulle ligga. När jag satte på den fick jag fullt med glass på min hand. När Colin fick syn på de började han skratta och la ner sin 'kopp'. Han drog bort min han från automaten så att den stannade. "Du har inte gjort det här va?" frågade han med ett flin. Jag skakade generat på huvudet då han hjälpte mig att hälla upp vaniljen. Vi fortsatte att lägga på andra saker sedan betalade vi med pengarna sim blev överfrån lunchen i skolan. Vi tog våra 'koppar' och gick och satte oss vid ett bord och några fåtöljer. De var tyst ett tag men tillslut började Colin prata. "Går du på Karate?" frågade han och tittade på mig. Jag nickade sakta. "Ja, i Wasabi Dojon." sa jag tyst. "Går du på Karate?" frågade jag honom. "Ja... jag går i Black Dragon... men jag börjar bli så himla less på Ty." suckade han. Jag nickade. "Vet hur de är. Han kan vara väldigt irriterande ibland..." log jag. "Vänta... har du gått där? Hur kommer de sig att vi aldrig har sett varandra då?" frågade han. "Jag tror att vi kanske har sett varandra..." sa jag och la undan 'koppen'. "Frank är ju inte så mycket bättre." sa han tungt. "Usch, jag hatar honom." jag la handen framför munnen ännu en gång. "Allvarligt?" skrattade han. "Jag trodde inte att du kunde såna starka ord." sa han och jag himlade med ögonen. "Killar.." sa jag och började skratta jag också. Byxorna:  8 jan, 2014 15:41 |
|
Kola
Elev
|
Bussen saktade in och jag ställde mig upp. Jag tog min lilla väska och klev av bussen. Jag gick en bit och öppnade dörren till vår lilla villa. Jag tog av mig skorna och hängde upp väskan på en krok. Jag gick in i köket och såg till min förvåning att pappa satt i köket med tidningen framför sig. Han tittade upp och fick syn på mig.
"Hej gumman, var det bra i skolan idag?" frågade han och lade ner tidningen. Jag nickade och satte mig mittemot honom vid köksbordet. "Varför är du hemma?" frågade jag och tittade på honom. "Borde inte du jobba?" frågade jag och han suckade. "Kimmie, det är inget viktigt." sa han men jag skakade på huvudet. "Pappa berätta" sa jag bara och tittade på honom. Jag tog hans tidning och kollade på vad han hade läst. Jobbartiklar.. "Pappa har du fått sparken!?" utbrast jag och stirrade på honom. Han skakade på huvudet. "Nej nej, Kimberly, du ska inte lägga dig i detta. Det är för vuxna" sa han. "Men mamma är död och du kan inte prata med henne!" ropade jag och förstod genast att jag gått för långt. Han fick tårar i ögonen. "Kimmie, gumman, jag försöker så gott jag kan. Jag försöker vara både mamma och pappa åt dig" sa han sorgset. "Vad synd att du inte ens lyckas med något av de" sa jag och stormade in på mitt rum. "Kimmie!" ropade han efter mig. "Kalla mig inte det!" ropade jag på vägen upp i trappan. Jag öppnade dörren till mitt rum och smällde igen den efter mig. Fan jag har inte med mig mobilen, och inte en chans att jag tänker gå ner och hämta den, tänkte jag. Jag suckade och tittade ut. Det var ganska mörkt och om jag klättrar ut genom fönstret märker nog ingen. Jag har en altan med ett tak över på baksidan, om man går in på toaletten kan man gå ut genom fönstret och landa på det taket och sedan lätt hoppa ner. Om jag stängde dörren skulle pappa inte märka något, han går aldrig in i mitt rum. Jag bestämde mig för att göra det, men eftersom jag inte hade några skor tog jag på mig mina tofflor... Jag sprang in på toan och öppnade fönstret. Jag var noga med att inte stänga det helt så att jag kunde komma in samma väg. Jag hoppade ner på taket och hoppade sedan ner på gräsmattan. Jag duckade vid fönsterna och sprang sedan mot busshållsplatsen. Eftersom jag inte hade mitt busskort med mig smög jag in vid dörrarna längst bak. Ingen märkte något och jag satte mig långt bak. that's all I got to say 8 jan, 2014 19:26
Detta inlägg ändrades senast 2014-01-21 kl. 17:19
|
|
Borttagen
|
Jag tittade på klockan på väggen. "Vi borde gå nu." sa jag när jag slutat skratta. "Visst." flinade han och vi gick ut från Nyckeln. När vi kom ut var de mycket mörkare och mindre folk än vad jag trodde att de skulle vara. Men i för sig var ju klockan nio. Vi började gå mot bussterminalen, men när vi kom dit insåg vi att bussarna slutat köra. "Fan!" sa Colin. "... Ska vi gå hem?" frågade jag och tittade på honom. Jag var så himla trött efter att ha gått i runt i HM någon timme. Colin flinade. "Ja, jag antar att vi ska gå hem." svarade han och tog i min arm och började gå på vägen. De var svårt att att se hans ansikte eftersom att de var så mörkt. "Vi borde verkligen inte..." "Oroa dig inte för mycket. Vi kommer inte att dö." flinade han och jag mötte hans blick. Nu när jag vant mig vid mörkret. "Jag oroar mig inte..." mumlade jag även om jag visste att de var en lögn. "Visst visst." fortsatte han och flinade. Efter ett märkte jag hur ett ljus dök upp bakom oss... de var en bil. Den var ungefär 1 meter ifrån att köra på mig men Colin tog ett grepp om min hand och drog med mig upp på trottoaren. Jag tittade förskräckt och generat upp på honom. "Jag sa det, oroa dig inte så himla mycket." flinade han. Jag nickade kort och vi började gå igen. ~ Colin följde mig hem. "Sådär, herrå." sa han och flinade. "Hejdå..." sa jag tyst och vinkade åt honom. Direkt när Colin skulle gå kom Anton och Felix hem från bion. Felix och Anton blev helt chockade när de fick syn på Colin. "Vem är du...?" frågade Felix och slängde sin cigarett. "Eh, bara en kompis till henne." svarade Colin och nickade mot mig. Felix nickade sakta och gick förbi honom. "Kommer du hem nu?" frågar han mig och stannar framför mig. "Ja..." sa jag tyst. Han nickade och gick in till huset. När Anton gick förbi gav han mig ett svagt leende som sedan försvann. Dörren stängdes efter dom. "Förlåt..." mumlade jag. "Vad säger du förlåt för?" frågade Colin och sneglade bak mot mig. "Min brorsa kan vara lite elak..." sa jag tyst. Colin flinade. "Det är ju inget du ska säga förlåt för. Aja, vi ses imorrn." flinade han och började gå med händerna i fickorna. Jag nickade och gick in i huset. 8 jan, 2014 20:16 |
|
Kola
Elev
|
När bussen stannade vid köpcentret hoppade jag av. Jag hade bara shorts och ett linne (det jag hade "igår"
 . Jag satte armarna i kors och försökte behålla det lilla av värmen som fanns i mig. Jag gick mot dojon och såg att det var tänt där inne. Jag gick in och såg att Jack var där. Jag smög mig fram och tänkte skrämma honom när jag såg Grace stå och titta. Jack krossade en tegelsten och hon jublade och sprang och kramade honom. Jag stod och stirrade på de, osäker på vad jag skulle göra. Jag fick tårar i ögonen, men visste inte riktigt varför. Jag skakade på huvudet åt mig själv och sprang ut ur dojon. På väg ut råkade jag slå ner några bostavar. Jack vände sig om och jag hann se att han puttade bort Grace."Kim!" ropade han efter mig men jag sprang vidare. Jag visste inte vart jag skulle, bara att jag skulle så långt bort från honom som möjligt. Fast vad hade han egentligen gjort? Han hade kramat en annan tjej, och det var ju inte direkt så att vi var tillsammans. Han får väl krama vem han vill... Jag har ändå inga känslor för honom! tänkte jag och torkade bort den ensamma tåren som rann nerför min våta kind. Jag saktade ner farten och kollade bakom mig. Jack var inte där, så han var väl kvar i dojon. Men vad hade jag väntat mig? I hans ögon är jag ju bara Kim, inte någon söt tjej eller populär. Men Grace däremot, hon var tydligen väldigt snygg och snäll. Jag suckade åt mig själv och satte mig på en bänk i närheten. Jag brast ut i gråt och satt där tills jag inte längre kunde få fram en ända tår. Det kändes som om allt var tomt, det fanns inget kvar att gråta om. Jag var bara helt tom. that's all I got to say 8 jan, 2014 20:47
Detta inlägg ändrades senast 2014-01-10 kl. 18:31
|
|
Borttagen
|
"Så... har du alltid känt honom?" frågade Felix när jag kom in. "Nej... det har jag inte." mumlade jag tyst som svar. Han höjde på ögonbrynen. "Han hjälpte mig bara ifrån Justin och dom..." sa jag och Felix lutade sig mot väggen. "Hur många år är han?" frågade han och Anton kom precis ut från Felix rum. "15... är de här något förhör? Du har ju inte brytt dig om mig innan!" sa jag och sprang in i mitt rum. Jag hörde hur Felix slog handen mot min dörr och fortsatte mot vardagsrummet. Ännu en gång hörde jag hur dörren öppnades och mammas röst. Nu skulle de bara bli värre, mina föräldrar skulle börja bråka. Och allt börjar ju med såklart att mamma klagar på att hon får för lite lön och pappa säger att de inte är hans fel. Jag satte på mig en pyjamas (bild nedan) och mina 'fluffiga' tofflor. Jag gick ut ur mitt rum och de första jag såg var mammas och pappas arga blickar. Jag tittade ner i marken och fortsatte till Felix rum. Jag hatade att vara själv när de bråkade. Jag knackade på dörren och öppnade den sedan utan att Felix hann svara. "Vad vill..." men slutade inte meningen när han hörde hur mammas och pappas bråk blev allt allvarligt. "Kom in då..." muttrade han. Jag klev tacksamt in i rummet och satte mig på sängen med armarna runt mina ben. "Du gillar verkligen inte deras bråk va?" frågade han och la ner sin gitarr. "Nej..." sa jag tyst. Anton fortsatte att spela på sin gitarr. "Har fortfarande samma åsikt som igår." sa han och tittade på min bror. "Jag vet...." svarade han sakta. "Men de kommer inte hända." sa han surt. Jag tittade på dom och ställde mig upp ur sängen igen. "Jag ska inte störa dig." sa jag tyst och tittade på Felix. Jag stängde dörren efter mig och lutade mig mot den och hörde hur Felix och Anton började prata. "Du vet hon är bara 13..." "Snart 14." muttrade Felix. "Ja, men ändå, de blir ingen skillnad." suckade Anton. De var ju en skillnad mellan dom ändå. Jag skakade på huvudet och gick tyst förbi mamma och pappa in på mitt rum. ~ Efter ett tag tystnade bråket och någon gick ut ur huset. Jag tittade ut ur mitt fönster och såg pappa gå över vägen. Ett tag efter kom mamma in i mitt rum. "Hej gumman."sa hon som att inget hade hänt. Hon satte sig på sängkanten. "Hur är det?" frågade hon och log. Jag tryckte kudden emot mig. "De är bra..." svarade jag tyst. Hon nickade och reste sig upp. Hon ställde sig bredvid mig och tog handen på min panna. Hon rynkade på ögonbrynen. "Gud... du verkar ha ungefär 39 graders feber.." sa hon och satte sig bredvid mig. "Hur kan du veta det? Du tog bara handen på min panna." mumlade jag. "De är magi, alla vuxna kan göra de." log hon. Jag skakade försiktigt på huvudet. Min mamma ville nog inte att jag skulle vara tonåring. Alltid när jag var liten och ho sa så brukade jag vilja att hon visade massa andra magiska saker. "Du får vara hemma imorgon." sa hon med ett leende. "Ska jag vara hemma..." "Nej tack... de är lugnt, jag är snart 14, då får inte du stanna hemma med mig. Plus är ju Felix och Anton här." sa jag så oskyldigt jag kunde. "Du har rätt." sa hon och ställde sig upp. "Du är ju en tonåring nu." sa hon och gick mot dörren. "Förlåt att jag börjar lite tidigt..." sa hon med ett leende. "De är lugnt." sa jag tyst De gör inte mig något... hon bryr sig ju ändå inte tänkte jag. Min mamma stängde dörren efter sig och jag somnade snabbt för febern. Pyjamas:  8 jan, 2014 21:16 |
|
Kola
Elev
|
Jag satt kvar på bänken och kollade mot köpcentret. Jag kunde se dojon men man kan inte se mig. Jag såg hur Jack och Grace kom ut ur dojon och Jack såg sig omkring. Han verkade leta efter något. Grace drog i hans arm och tog hans hand. Han skakade av sig henne och sa något. Grace stormade därifrån och såg sur sjukt arg ut. Jag tittade på Jack som såg sig omkring och sedan sprang mot mig. Jag vet att han inte såg mig, men en gång när vi precis hade träffats så gick vi till den här parken. Vi hade suttit på gungorna och sedan hade han gått fram till buskarna och plockat en blomma och satt den i mitt hår. Men det var väl inget speciellt...
"Kim?" ropade han plötsligt och jag insåg att medan jag tänkte så hade jag gått fram till buskarna och Jack stod på andra sidan. Han kommer se mig... Med helt rödgråtna ögon. Fan... tänkte jag men kunde inte röra på mig. Jag stod kvar och blundade och hoppades att han inte skulle märka mig. Men såklart, så gjorde han det. "Kim..?" sa han frågande och jag gömde ansiktet i händerna. "Nej gå här ifrån." mumlade jag och backade bort från honom. "Vad.. Har jag gjort?" frågade han sakta. "Ingenting" svarade jag och tog bort händerna från ansiktet. Han nickade men tittade ändå sorgset på mig och torkade bort en tår som rann nerför min kind. Jag suckade och han stoppade händerna i fickorna. "Vill du..." han pekade mot vägen. "Ta en promenad?" "Visst.." sa jag och vi började gå. "Om du är sur för att Grace" började han men jag avbröt honom. "Nej" sa jag bara, men jag suger på att ljuga. "Jag menar det är ju inte så att vi är tillsammans, och eftersom du är med Grace är det okej. Jag menar man kramar ju så klart den man.." "Kim" avbröt han och tittade på mig med en allvarlig min. "Jag är inte ihop med Grace." "Men varför kramades ni då?" frågade jag stöddigt. Han suckade. "Vi kramades inte hon kramade mig" sa han. Jag skakade på huvudet. "Varför var hon ens där?" frågade jag sen. Han ryckte på axlarna. "Hon bara dök upp och jag tränade just då. Hon ville se om jag verkligen kunde krossa en tegelsten, så jag visade henne" sa han och jag nickade. "Sedan kramade hon mig." "Okej.." sa jag och vi fortsatte gå. "Så.. Nu har du frågat mig två frågor, nu tänker jag fråga dig" sa han och log retsamt mot mig. Jag lipade åt honom, glad att vi inte bråkade. "Första frågan, varför grät du?" flinade han. Jag stannade upp. "Jag grät inte!" sa jag högt och rynkade på näsan. Han skrattade. "Nänä, det var bara en vattendroppe som jag torkade bort från din kind förut." sa han och jag tittade bort. "Andra frågan, är lilla Kimmie lite avundsjuk på Grace nu?" "VA? NEEEJ.." sa jag. Han förstod antagligen direkt att jag ljög, eftersom jag är sjukt dålig på det. Han flinade mot mig och gav mig en liten kram. "Så, nu ligger ni lika. Få se vem utav er som får mig" flinade han. Jag himlade med ögonen. "Killar." fnissade jag och han började kittla mig. Han jagade mig och vi hade kul i parken, ända tills en polis kom. Polisbilen stannade och en man klev ut, han gick fram till oss. "Är du Kimberly Crawford?" frågade han mig. Jag nickade sakta och såg mig omkring. "Din pappa letar efter dig och är väldigt orolig" sa polismannen och tog tag i min arm. "Du får följa med i polisbilen hem" sa han och drog med mig. Jack stirrade på mig med öppen mun och sprang ikapp oss. "Kim.. Smet du ut?" frågade han förvånat. Jag brukade nämligen aldrig, och då menar jag aldrig, göra sånt. Men nu hade jag gjort det, och allt hade känts bra fram tills nu. "Kanske" fnissade jag och Jack skakade leende på huvudet åt mig. "Vi ses imorgon" sa han och vinkade när polisbilen åkte iväg. that's all I got to say 9 jan, 2014 20:25
Detta inlägg ändrades senast 2014-01-10 kl. 18:31
|
|
Borttagen
|
Jag vaknade av att mamma och pappa bråkade, som vanligt. Jag gick upp från sängen och tog på mig en klänning och en kofta. Jag gick ut från mitt rum och in till köket. "God..." började jag men jag visste att inte mamma eller pappa brydde sig just nu. Jag satte mig på stolen vid bordet och hällde upp ett glas mjölk. "Det är inte jag som slösar på massa pengar!" vrålade min pappa och ställde sig upp. "Jo, de är klart det är du!" ropade min mamma som stod vid diskmaskinen. "Nej, de är inte jag som slösar pengarna på massa vin och smink." sa min pappa och man såg hur han träffat en ut av mammas nerver. "De var innan..." sa min mamma men pappa avbröt henne. "Ja, de var som värst innan, men du köper fortfarande mycket mer än nödvändigt!" sa min pappa argt och man såg hur min mamma fick tårar i ögonen. Hon sprang ut ur köket och in till hallen. Man hörde hur hon satte på sig skorna och sprang ut ur huset. Det var som värsta tonårsfajten. "Varför är du fortfarande hemma?" frågade min pappa och blängde på mig. "Jag har feber..." sa jag tyst och gick ut ur köket med mitt glas i handen. Jag gick mot baksidan där jag hade buren till min kanin, Tussie och Kims kanin, flingan. Jag satte på mig ett par bruna skor innan jag gick ut. Jag öppnade buren och bytte mat åt dom. Sedan tog jag upp Tussie. Hennes päls var alldeles svart och len. Jag klappade henne och satte mig ner på gräset. Jag kliade henne bakom örat, stängde dörren så att Flingan inte skulle smita och gick in till huset med Tussie i famnen. *Mjauu* jamade min katt, Musse Pigg. "Scch" sa jag tyst till henne och gick in till min brorsas rum. "Hej..." sa jag tyst och tittade på Felix som satt på golvet och Anton lärde honom spela gitarr. "Tja." sa Anton och tittade upp. "Vad gör ni?" frågade jag även om de var självklart. Jag stängde dörren efter mig och satte mig på sängen. "Kan ni inte spela något för mig?" log jag blygt och kramade om Tessie. "Okej..." svarade Felix och började spela Twilights soundtrack. "Lärde du dig den nu?" frågade jag häpet. Felix nickade nöjt. "Förresten varför är du inte i skolan." frågade han. "Jag har feber..." sa jag tyst och ställde mig upp. "Aha.... herrå." sa han och jag var tvungen att gå ut. Jag gick ut till trädgården och la ner Tussie i buren igen. "Ha de så bra hörrni." log jag och stängde locket. Jag gick in till mitt rum igen och tog fram min egna gitarr. jag började spela 'pumped up kicks' och efter två ackord började jag sjunga till den. ~ Jag tittade på Ipaden och de var helt tyst i rummet. Min mamma och pappa jobbade och Felix och Anton var ute någonstans. Men sedan hörde jag hur någon knackade på mitt fönster och jag såg Colins ansikte. Jag ställde mig sakta upp och öppnade fönstret. "What's up, bitch?" flinade han. "Än en gång, det där är inte kul." sa jag tyst. "Du har fortfarande rätt." flinade han "Vad gör du här?" frågade jag och sneglade mot honom. "Vad är de för mening med att skolka om man inte har kul?" frågade han mig och ignorerade min fråga. "Men jag...." jag han inte säga klart min mening innan jag helt plötsligt var utanför huset. Han tog min hand och började gå. "Colin, jag har feber!" ropade jag till honom och försökte komma loss hans grepp om min hand. Han log och vi började gå ner från backen vid mitt hus. De var mörkt för att vara augusti och mitt på dagen. Vi skiftade helt. Jag tog ett hårt grepp om hans arm och tittade mig omkring. Backen var brant och lerig, jag kunde inte sa vart jag gick. Jag tog ett hårdare grepp om hans arm. "Autch... Autch..." sa han klagande. Det var när vi kom ner som jag förstod att jag hade hållit i honom. Jag släppte generat taget och tittade genast bort. "Har du sett hobbit?" frågade Colin med ett flin medan vi gick. Jag skakade sakta på huvudet. "Nej, det har jag inte... jag brukar inte gå på bio..." sa jag tyst. Han nickade. "Du måste verkligen se den. Vi kör på de." log han och vi började gå mot bussen. De gick en buss om fem minuter. "Varför kom du hit?" frågade jag och mötte hans blick med tittade sedan generat bort. "Ödet." flinade han och tittade upp i luften. ~ När vi kom till biostaden fortsatte vi mot kassan. "Jag har inga pengar..." mumlade jag. Jag hade aldrig pengar. "De är lugnt, jag har." log han. "Ge oss två biljetter till Hobbit." sa Colin till mannen i kassan. "Tack..." sa jag istället för Colin. Mannen i kassan såg fundersam ut men tog fram två stycken biljetter. "210 kr tack." sa han och tittade på Colin. "Och en popcorn." sa han med ett flin. Mannen nickade och fixade popcornen. "Så, 240 tack." sa han. Colin tog biljetterna, la fram två hundra kronor, tog tag i min hand i hans vänstra och popcornen i den högra. "Herrå." flinade han och drog med mig bort från kassan och mannen. "De där var inte... 240...." sa jag tyst när han stannade. "Nej, jag bryr mig inte" flinade han.  10 jan, 2014 15:10 |
|
Kola
Elev
|
Jag vaknade tidigt på morgonen, eller rättare sagt, så hade jag inte kunnat sova. Pappa hade skällt jättemycket på mig för att jag hade rymt. Jag hade skyllt på att jag var arg på honom och ville komma ut utan att han skulle fråga massa. Han hade suckat och sagt åt mig att gå in på mitt rum. Jag hade somnat men efter en stund hade jag vaknat igen. Klockan var halv fem på morgonen och jag låg i sängen och tittade upp i taket. Jag tog upp mobilen igen och gick in på Instagram. 306 nya likes, va fan? Jag gick in på historik och såg att det var Jack som hade gillat alla mina bilder... Alla! Herre gud.. Jag gick in på hans instagram och gillade några bilder. Jag la undan mobilen och la mig ner på kudden.
Jag måste ha somnat för när jag öppnade ögonen var klockan halv sju. Jag suckade och gick in på toan och duschade, borstade tänderna och gick sedan in på mitt rum. Jag började med att torka mitt hår och sedan la jag på lite smink. Concealer, BB cream, mascara, puder. Sedan gick jag fram till garderoben och öppnade dörrarna. Jag tog på mig ett par svarta slitna jeans och en vit stickad tröja. Jag tog min lilla chanelväska och stoppade ner mobilen och busskortet där i. Jag gick ner för trappan och in i köket, pappa hade lämnat en lapp på köksbordet. Hej gumman! Jag var tvungen att åka på en jobbintervju, men jag kommer hem till kvällsmaten. Puss pappa. Jaså nu verkar han inte ett dugg arg... Jag skakade på huvudet och tog ett äpple i handen. Jag sprang upp för trappan och in i mitt rum igen. Jag tog fram några tofsar och började med att göra en hög tofs, sedan gjorde jag en lös fiskbensfläta. Jag gick ner och tog på mig mina svarta converse, sedan tog jag min väska och sprang mot bussen. ~ "Mika, var är du?" frågade jag i telefonen. Jag hade vart på en lektion men hon hade inte synt till någonstans. "Hemma.." sa hon sakta. "Jag är sjuk" "Jag kunde räkna ut att du var sjuk, men du är inte hemma" sa jag och lyssnade noga. "Nej, du är någon annanstans, man hör röster i bakgrunden" "Äh, det är bara Anton och Felix." sa hon nervöst och la på. Herre gud, hade hon börjat skolka nu också? Jag hann inte avsluta mina tankar för Jack kom fram till mig. "Hej" sa jag och suckade. Han rynkade på ögonbrynen och tittade fundersamt på mig. "Hur gick det med din pappa?" frågade han och tittade normalt på mig igen. "Bra tror jag.. Han bara sa åt mig att gå in på mitt rum" fnissade jag. Jack skakade på huvudet. "Badass" flinade han och vi gick tillsammans till cafeterian.  that's all I got to say 10 jan, 2014 15:40 |
|
Borttagen
|
"Vem var det?" frågade Colin och lutade sig mot en ut av de 'runda' borden. "Kim... hon frågade varför jag inte var i skolan." sa jag tyst. "Aha. Okej, ska vi sticka in eller?" frågade Colin och jag nickade. Vi gick mot ingången till bion och de gav oss ett par 3D glasögon. "Jag brukar aldrig se på bio på 3D!" sa jag förtjust och tittade på dom medan vi gick in. Colin flinade. "Varför inte?" frågade han. Jag tittade ner i marken. "Vi har alltid för lite pengar..." sa jag och tittade ner när vi gick in till salen. "Då får jag väl bjuda dig flera gånger då." sa han och blinkade åt mig. Jag kände hur röd jag blev om kinderna och tittade generat bort. Han log mot mig. "Okej, vi ska sitta på rad 5." sa han och vi började gå upp för trappan till de olika raderna. "Vilka platser har vi?" frågade jag och sträckte mig upp för att se vad de stod på biljetterna Colin hade i handen. "Platserna nittio och nittioett." sa han och stannade vi en rad. Vi började gå inåt till platserna. De var åt sidan. "Vart vill du sitta?" frågade han och gav en ut av biljetterna till mig. Jag fortsatte att titta ner. "De spelar ingen roll." svarade jag tyst. "Okej, skyll dig själv, bitch." flinade han och satte sig på en ut av platserna. Jag satte mig sakta bredvid honom. Jag tittade på honom när han satte på sig 3Dglasögonen och fnissade till och höll sedan för handen för munnen. "Förlåt... " mumlade jag och han flinade åt mig. "De är lugnt." sa han "Sätt på dig dina egna!" sa han och jag skakade och skakade generat på huvudet. Colin sträckte sig fram mot mig, tog mina 3Dglasögon och satte på mig dom. "Haha!" skrattade han och jag kände hur många som tittade på oss. Han tog fram sin mobil och tog helt plötsligt ett foto på oss båda. Han tog upp fotot och visade det för mig. Jag såg helt förvånad ut. "Visst blev de skitbra!" flinade han. "Nej." mumlade jag till honom. Han log och stoppade ner mobilen igen. Helt plötsligt började de bli mörkare i salen och reklamen började. "Hur lång är reklamen?" frågade jag och tittade på honom. "Den brukar vara skitlång." svarade han och mötte min blick. Jag nickade. Efter ett tag började filmen. "Du...?" började jag. "Vad?" viskade han. "Alltså... du sa aldrig att de här var andra delen..." sa jag blygt. Han tittade på mig med ett flin. "Har du inte sett första?" frågade han. Jag skakade på huvudet och han började skratta. Ännu en gång vände flera på huvudet. Den här gången var de mer intensivt eftersom att Colin hade skrattat mitt när de varit ett krig. Jag fnissade till och ännu en gång la jag handen för munnen och de fick Colin att skratta ännu en gång. Tillslut kunde vi vara tysta. Jag sträckte fram min arm för att ta några popcorn och snuddade vid Colins hand. Jag kände hur röd jag blev om kinderna och tog genast åt mig handen. Jag mötte Colins blick. Jag skakade på huvudet och tittade upp på filmduken igen. 10 jan, 2014 18:16 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen