Everything a princess needs

Meeeeeer :O

Tack! Jag blir jätte lycklig!



Jippie, jag blir överlycklig!



Tack Amaanda! ♥♥♥♥♥



TACK! Jag bevakar ju det du skriver för att du skriver Fantastiskt!!!


Nytt kapitel kommer snart!

Jättebra ide, och super prolog! ♥ Antar att barnet var Zoè och kvinnan mamman...? ♥♥Mamman måste ju vara drottning typ då xD♥

Tack allihop för fantastiska kommentarer! Här kommer första kapitlet♥♥♥

Kapitel 1

Aspirin. Jag behöver Aspirin! Klockan är halv fem på morgonen och jag har en sån himla huvudvärk. Och jag hittar ingen Aspirin! Jag hävde mig på tå för att nå översta hyllan i köksskåpet. Fan! Ett helt paket med socker ramlade ned och allt socker hamnade på golvet.
"Fint, det här var precise vad jag behöver! Och varför pratar jag med mig själv!" Jag suckade och gick för att hämta en sopborste.

Jag hittade bara en liten men det fick duga. Men när jag kom tillbaka låg inte sockret kvar på golvet. Sockerpaketet stod på köksbordet. Oöppnat. Nej, fan! Inte igen, sånt läskigt har hänt mig sen jag var typ åtta år. Jag blir livrädd och deprimerad varje gång. Det värsta är att mamma inte tror på mig. Okej, det kanske inte är så konstigt vem skulle tro på något sånt! Men ändå! Man vill alltid ha sina föräldrars förtroende.

Jag ställde tillbaka sockerpaket i skåpet och satte mig i soffan. Jag hatar det här, jag hatar att inte ha kontroll. Jag hatar när det händer sådana saker! Jag strök tillbaka håret ur ansiktet och plockade upp boken som låg på soffbordet. Stolthet och fördom. Jag slog upp en sida på måfå och började läsa.

"Men gumman, är du redan uppe!" Mamma stod bredvid soffan.
"Va, vad är klockan?" Jag slog igen boken och la den på soffbordet. Sen kom jag ihåg vad som hade hänt med sockret förut.
"Klockan är sju och du har faktiskt sommarlov, så varför går du inte och lägger dig en stund till?"
"Men mamma, det hände igen! Jag välte ut ett paket socker och i nästa sekund var det helt igen!"
"Älskling, du har en fantastisk fantasi och du borde bli författare, men gumman du drömde bara!"
"Du tror ju ALDRIG på mig!" Skrek jag och rusade upp för trappan och in i mitt badrum.

Jag vet att det är konstigt att springa till sitt badrum när man blir upprörd men jag kan inte låsa mitt rum. Och jag gillar mitt badrum, det är stort och har ett bubbelbadkar. Jag la mig i badkaret och blundade. Det luktade jordgubbsgodis som mitt favorit schampoo och av någon anledning var lukten väldigt lungnande.

"Är du där inne vännen?" Ropade mamma genom dörren. Konstigt, hon darrade på rösten.
"Vad är det?"
"Du har fått besök, så kan du vara snäll att komma ut." Jag rynkade på ögonbrynen, det skulle väll inte komma någon på besök idag. Jag hoppade upp ur badkaret och låste upp dörren.
"Va? Vem?" Mamma såg helt borta ut.
"Det kan vara bäst att du tar reda på det själv."

I hallen stod en lång kvinna med märkliga låga och svepande kläder. Hon hade grått hår i en stram knut och en skarp blick. När jag kom ned för trappan vände hon genast sin örnblick mot mig.
"Miss Zoé Rose, förmodar jag." Jag ryckte till
"Ja... Ursäkta mig men jag vet faktiskt inte vem du är." Det lät antagligen hur oartigt som helst men kvinnan log.
"Jag är professor McGonagall, rektor på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom." Jag blinkade två gånger i snabb följd.
"Trolldom? Vad pratar du om?" Professor McGonagall vände sig till mamma.
"Har du inte berätta för henne?" Mamma såg riktigt arg ut.
"Det är väll klart att jag inte har! Jag trodde inte att det var på riktigt, det var ju bara ett löjligt brev! Hon vet inte äns att jag inte är hennes biologiska mamma!"

Det kändes som om jag fått ett slag i magen. Hårt. Mamma värkande just förstått vad det var hon hade sagt.
"Gumman, jag menade inte..." Mamma försökte krama mig men jag slog bara bort hennes händer.
"Varför har du inte sagt något till henne? Hon har all rätt att få veta om sitt ursprung."
"KAN NÅGON BERÄTTA FÖR MIG VAD DET ÄR SOM HÄNDER! Vad pratar ni om! Trolldom, ursprung, jag förstår ingenting."
"Låt mig förklara Zoé," sa professor McGonagall. "Du är en häxa."
"H-häxa!"
"Har det aldrig hänt dig något underligt? Något som borde vara omöjligt?" Jag kände mig helt tom i huvudet och nickade.
"Precise, och det är inte allt! Det där halsbandet du bär, det är en släktklenod. Du måste ha fått den av din mor när hon lämnade dig här. Zoé, du är en prinsessa."


Hoppas ni gillar kapitlet!!!!!

Jättebra!

AAAAH!!!
Jättebra!

Men tänk bara på att skilja på e och ä.
Ska egentligen inte klaga, för jag suger på det själv... -.-

Cooling Zoe
meeeer!! ♥

bra! bevakar!

Very, very awesome indeed. Älskade speciellt slutet! Och din perfekta bild av McGonagall var bara föör awesome

Jättebra kapitel, fast "äns" och "värkade" stavas både med e istället för ä ♥

Mooooore!!! ♥