Hobbit rollspel {prs}

Deho travade genom skogen på jakt efter en bra plats att slå läger på för en lite längre tid. Han hade ridit runt i skogen i nästan 7 timmar och var alldeles utmattad efter ritten. Hans ponny Argan var en becksvart islandsponny. Hon hade inte blivit ryktad på länge, men Deho hade inte haft tid att söka sig till en by. Solen höll på att gå ner och det såg ut som om det snart skulle börja regna. Till slut gav Deho upp och gjorde halt med Argan. Han hoppade av och kröp in under en gran med väldigt täta kvistar.
Han hörde ljud en bit bort och steg upp.
- Hallå, är någon där? Sade han högt och såg sig omkring.

Meliot ryckte till och stannade tvärt. Hon tittade sig omkring, hennes hand rörde sig nästan av sig själv mot dolken hon hade i bältet. Om ägaren till rösten inte såg henne men visste att hon var där måste det väl betyda att personen inte hade till avsikt att attackera henne? Då skulle personen väl inte avslöja sig själv? Fast det var klart, det skulle vara lätt att attackera Meliot varse hon visste att personen var där eller inte. Hon tvekade.
"Ja" sa hon svagt. Hon harklade sig. "Ja" sa hon igen, tydligare den här gången. "Vem är du?" Meliot tog några steg framåt, så hon kom närmare rösten.

Deho drog fram sitt svärd och gjorde sig redo för att försvara sig.
- Jag heter Deho Key och är dvärg. Svarade han och började gå mot rösten
- Vem är du då? Lade han till och försökte se i mörkret som nu hade lagt sig.
Deho var ganska säker på att han skulle kunna vinna det som finns där i mörkret, men han hoppades att det inte skulle finnas behov för att slåss.
Nu kunde han se gestalten av något, men vad var det? Tänkte han och stannade. Han kisade i mörkret och såg varelsen. Hon hade rött hår och en lång mantel på sig

Meliot såg dvärgens gestalt i mörkret. Han hade ett svärd draget, det sög i Meliots mage. Hon visste mycket väl att det var smart att ha vapen draget för självförsvar, men det skrämde henne ändå. Hon tog bort handen från dolken i bältet.
"Jag är Meliot Took, en hobbit från Fylke." Meliot lyfte händerna i luften så dvärgen skulle se att hon inte bar på något vapen. "Jag är obeväpnad." Om dvärgen hade för avsikt att råna henne eller liknande hade hon just hjälpt honom på traven. Hon var fortfarande på helspänn och trotts att hennes händer var i luften var hon redo att när som helst sänka dem och dra dolken.

Deho lade svärdet tillbaka i bältet.
- Vad gör du här och har du varit i någon by här nära? Undrade Deho och tog några steg till. Han klappade Argan som hade följt efter honom.
____________________________________________
Venne vad jag ska skriva D:

Meliot andades ut och sänkte händerna. Hon ryckte till när hon såg hästen bakom Deho, först hade hon tyckt att det såg ut som ett monster.
"Jag är ute för att se världen. Jag trodde det fanns en by här någonstans, men nu vet jag inte. Jag tror jag är vilse." erkände Meliot. Hon hade varit i en by för inte så länge sedan, men eftersom att hon inte visste hur hon kom tillbaks sa hon inget om det. "Vad gör du själv här, mäster dvärg?"

- Jag har bott här i skogen sedan jag var 10, jag vet inte hur jag hamnade här i skogen. Förklarade Deho och log.
- Du kanske kan följa med till byn, så kan du fixa en ponny åt dig, om jag hittar den. När var du i byn? Undrade Han och strök Argan över mulen. Regnet började ösa ner och Deho drog upp sin huva.

Meliot tittade nyfiket på Deho, en dvärg som hade växt upp i skogen, hon hade inte hört om något sådant förr. Nu såg hon att dvärgen också var ganska ung. Men om han hade bott i skogen sedan han var ett barn borde han kunna hitta där.
"Tack så mycket bäste dvärg" sa Meliot hövligt. Hon var väldigt lättad över att hon inte behövde gå vidare genom natten själv. Speciellt nu när det började regna. Meliot drog luvan över huvudet och drog manteln tätare omkring sig.
"Jag var i byn för två dagar sedan, tror jag..." Meliot hade svårt att hålla koll på tiden medan hon gick.