{Prs} Horrokruxen & Chaemy

((Är det min tur på meddelandet?))

Mamma tvärstannade bilen och rusade bak till bagageluckan.
" Daisy! Ta din bur så tar jag kofferten " ropade mamma.
" Okej, mamma " ropade jag och tog uggleburen från bagageluckan, i buren satt min uggla Sherry.
" Peter! Tar du din koffert eftersom du har råttan i fickan så kan du ju ta den!" Ropade mamma.
Peter gick långsamt ur bilen, hans råtta Bolt tittade upp ur fickan innan den gömde sig för att sova.
" Okej, kom igen då barn " ropade mamma och rusade först in på perrongen och rakt igenom portalen. Jag stannade.
" Daisy, det kommer att gå bra, kom nu så att vi hinner " sa Peter stressat och rusade igenom portalen. Jag andades ut och sprang igenom, det gick ju bra!

((Ja nu är det det!))

Jag hade satt Miwies bur bredvid mig så att jag skulle slippa känna mig så ensam.
Jag kände mig så ivrig att komma fram till Hogwarts, även om det skulle ta massor av timmar att komma dit.
Jag lutade huvudet bakåt och tänkte på de olika elevhemmen. Jag ville hamna i Ravenclaw, båda mina föräldrar blev placerade där. Jag är smart, så det finns nog en chans att jag hamnar där.

Peter hann precis ta emot mig innan jag slog i huvudet i marken.
" Det är ingen fara " sa han lugnt och kramade om mig.
" Så! Upp på tåget, hejdå älskling!" Sa mamma och kramade om Peter som ställde sig vid dörren för att hjälpa mig till rätta på tåget.
" Hejdå älskling!" Sa mamma och kramade om mig hårt.
Jag vinkade till henne och gick på tåget med Peter.
" Här kanske du kan sitta " sa Peter och öppnade en kupe

Jag ryckte till när dörren öppnades och en tjej som såg ut att vara i samma ålder som jag steg in.
"Ses när vi är framme" sa en kille som sedan gick iväg till en annan kupé.
Tjejen slog sig ned och tittade ut genom fönstret.
Tåget sattes i rörelse, och jag vinkade till mina föräldrar som sprang och vinkade tillbaka en liten bit.

Ivern störtade igenom kroppen på nytt och jag gjorde en mystisk ryckning. Jag kollade på tjejen mitt emot mig.
"Hej" sa jag.
"Jag heter Juliette. Vad heter du?"

Jag blev förvånad över att jag vågade ta första steget och prata med någon, jag som är så blyg.

" Va? Jaha, jag heter Daisy Fischer " sa jag och log.
När tåget började att åka höll jag på att svimma, en ny värld skulle öppna sig och jag hade gåvan att få vara i den världen.
" Ditt första år va?" Fortsatte jag

Det kändes som att jag öppnade mig själv helt.
"Ja! Det är jättespännande! Mina föräldrar gick här när de var små. Ååh vad jag längtar tills vi kommer fram!"
sa jag ivrigt.
"Det är väl ditt första år också?"

" Ja, det ska bli superkul!" Sa jag och log.
Jag tittade runt i kupén, vad skulle man göra i 3 timmar typ?
Jag tog fram Sherry, hon var en liten, vit uggla, jag satte ner henne på minn knä och lekte lite med henne.

Jag gjorde som Daisy och tog ut Miwie. Hon var en brun, fin uggla.
Jag strök hennes mjuka fjädrar, och hon nafsade lekfullt på mitt finger.
"Vilket elevhem vill du helst hamna i?" frågade jag efter en stund.

" Vet inte.. Kanske Ravenclaw, jag ska hoppas på det.. Är det sant att hatten tar efter ens vilja också?" sa jag och log åt Sherry.

"Jag vill också helst hamna där!" sa jag glatt. "Och jag hoppas att den väljer åtminstone lite efter vilja."
Det blev en liten stunds tystnad.
"Vilken söt uggla du har" sa jag efter en stund.