Privat Rollspel [Hermione Jane och Amaanda]

"Välkommen till de tappra Tris", säger Four mekaniskt. Det är många fler namn som ska ropas ut denna dag. Han känner sig redan trött.
Erik är lika odräglig när nästa kommer fallandes från taket. Den här gången är det ännu en flicka. En falangbytare från de ärliga som presenterar sig som Christina.
När Four dragit upp henne från hålet och ropat ut hennes namn går hon och ställer sig bredvid Tris. Flickan från de osjälviska...
Four kan inte låta bli att undra om hon känner till hans far.

Tris ler mot Christina när ett skrik kallar på Tris uppmärksamhet. En bekant figur uppenbarar sig. Caleb. Hon och Christina skrattar. När Caleb har kommit ner från nätet, vilket tog en liten stund, går han fram till dem.
"Det var hemskt" mumlade han. Tris flinar åt honom. Och hon sneglar lite mot den där killen, Four. Han verkar bekant.
"Caleb, har jag helt fel eller är den där Four ganska bekant" säger Tris tyst. Men tydligen inte tillräckligt tyst.

Four stelnar till då flickan Tris viskar en alldeles tydlig mening till en av sina kamrater. Caleb, ännu en falangbytare från de osjälviska.
För sin inre syn ser han hur Marcus höjer bältet. Rappet från den första smällen ekar i hans huvud. Suger in honom i mörkret...
Four motar bort det som fyller hans huvud och drar upp nästa novis. Det är konstigt att han efter alla dessa år fortfarande har kvar bilderna i sitt huvud.
Vissa minnen kanske aldrig försvinner.

"Jaja. Jag kommer väl på det förr eller senare" säger Tris.
"Förresten. Det här är min bror, Caleb" säger Tris till Christina. Christina nickar och ler mot honom. När alla har hoppat står falangbytarna i en klunga och de infödda i en annan.
Killen som såg bekant ut står framför oss. Alla tittar upp på honom.




Sorry. Det var ganska kort

[Det är okej!
Förlåt att jag inte svarat på några dagar Och ännu ett förlåt om det inte blir så perfekt. Jag läste som sagt divergent för ganska längesen]

Four lägger armarna i kors över bröstet och tittar mellan årets noviser. En grupp av infödda, en annan med falangbytare. Han kan inte låta bli att undra hur många som det kommer sluta illa för. De tappra är ju trots allt tuffast i sitt val av medlemmar.
"Jag heter Four", säger han och kastar sedan en menande blick på Erik vid hans sida. "Och det här är Erik."
Sedan fortsätter han att berätta om regler och andra viktiga saker som de behöver veta. Som att bara några av dem kan komma in.
Four känner sig viktig när alla ögon är vända mot honom. Det är en slags makt att se hur allas fokus vilar på honom.

Jag lutar mig lite mot Caleb. Jag är glad att vi fortfarande är i samma falang. Vi följer efter ledet som börjar gå.
"Vad duktig du var som hoppade först" säger min storebror. Jag ler.
"Ibland måste man vara modig" svarar jag. Jag orkar inte titta mig omkring så mycket. Det är ändå bara gångtunnlar upplysta av blå små lampor. Men så stannar vi utanför en dörr.

[Vilken dörr är det? Jag känner mig lost x) Har inte boken i närheten .-.]

(Gropen)

[Thankyou ^.^]

Erik trycker upp dörren och låter den sedan avsiktigt falla igen framför Four, men han hindrar det snabbt från att hända genom att sträcka ut handen.
Four håller upp den för alla de andra, samtidigt som han hör hur Erik börjar berätta om Gropen med sitt släpiga tonfall. Det är en börda för hans öron att lyssna på, så han lyckas nästan omedelbart att stänga av sinnet helt och hållet.
När han stängt igen dörren ställer han sig längst bak, med armarna i kors över bröstet precis som han brukar.
"Ställer ni till det så kommer det inte dröja länge förrän det är era kroppar som ligger slängda på Gropens golv.
Åh vänta nu, den har ju inget golv."
De flesta noviserna drar efter andan och ryggar bakåt.
Four höjer menande på ögonbrynen. Erik är verkligen fruktansvärd.

Tris hör vad Erik säger. Men hon står kvar. Caleb ryggar däremot tillbaka. Christina ser närmare förskräckt ut. Tris, Christina och Caleb står längst bak av alla noviser. Bakom dem står killen - Four. Tris tittar bak på honom. Han är verkligen lik någon hon känner. Eller kände, hon är inte riktigt säker. Ledet börjar röra på sig igen. De går igenom Gropen och mot några dörrar.
"Jag tror att det är sovsalarna." Viskar Caleb. Tris sneglar bakåt. Killen bakom dem verkar inte höra deras samtal.
"Ja, det verkar troligt. Men visst är Gropen ett kul namn." Säger Christina och jag kväver ett skratt.