Alice i Underlandet (Privat med Mily, OBS kan förekomma mycket våld och blod)

Alice tog upp den svarta lilla nyckeln. Den såg ut att vara flera hundra år gammal. Hon ville först se om det gick att låsa den vita dörren med den.
Men det gjorde det inte. Istället fick hon fundera om det ledde till någon av de andra dörrarna.
Det var konstigt vart de kunde leda.

Hon hoppades att kunna rädda sin familj. Men de vore säkert döda just nu.
Hon prövade först den blekta ljusblå dörren med formen av en halvcirkel på toppen, till vänster om den vita dörren, men den var låst. Sen prövade hon den svarta rektangulära dörren bredvid. Den var också låst.
Sen prövade hon den gula dörren bredvid den som var lite kortare än hon själv. Den var också låst.

Efter att prövat alla dörrar så såg hon att de alla var låsta. Hon visste inte hur hon skulle komma ut.
Hon var skräckslagen. Den vita kaninen kunde hitta henne när som helst.

Jaspers ögon började lysa svarta han lyckades slå ihop boken varelserna försvann. Hjärter dam log mot honom och rufsade till hans hår. Jasper såg ner i golvet. Han ville döda hjärter dam men han var inte rätt person för att göra det. Jasper la ner boken i sin väska han såg på hjärter dam.

Men Alice såg snart att det fanns ett litet hål i kanten av den träfärgade dörren i mitten. Hålet var ungefär tio centimeter långt och hälften så brett.

"Om jag bara var liten", sa Alice sorgset. Hon snyftade.
Ensam och övergiven i ett rum i underjorden med sin familj bortrövad av en ondskegull kanin fanns det ingen utgång

Hon lade sitt ena havsblåa öga mot hålet och kunde se hur det såg ut därute. Där var en stor vinterskog. Hon ville helst hem men om hon fick välja så skulle hon hellre varit där än i rummet.

Kaninens tassar som skuttade utanför ekade högre och högre.

"Alice! A-l-i-c-e! Var är du"? Frågade kaninen med en hånfull röst. "Du vill inte komma för sent till din familjs avrättning"!

Jasper såg på hjärter dam han såg några personer dras fram av vakter i salen
" Jasper dom här är dömna till avrättning det blir din uppgift att döda dom " sa Hjärter dam
" Men jag vill inte " sa Jasper
" magikers vilja spelar ingen roll sa hjärter dam.

Kaninen smällde upp dörren på Alice som försökt stänga ute honom.
Hon ramlade och han skuttade över henne.
Han satte klorna i henne och hon vrålade av smärta.
"Du din idiot! Drottningen har väntat på dig... och så bara du nervärderar henne på det där sättet"! Sa kaninen ilsket.
Alice knöt näven och slog honom så att hon kom loss.

"Jag vet inte vem hon är, men den uppblåsta häxan kommer aldrig nära mig"! Sa Alice. När kaninen kom närmare så tog hon upp det lilla bordet och använde det som en sköld.

Alice kände hur hon stötte till något med foten. På golvet stod en liten rund flaska av glas som var fylld med glittrande silverfärgat vatten inuti. Runt korken satt en ettikett med en grön tjock text där det stod:

Den som dricker undkommer lätt en flykt, fienden kommer ha svårt att se dig. Så ifall livet står dig kärt, DRICK MIG.

Livet var Alice kärt. Men hon var fortfarande orolig över att det innehöll gift. Kaninen kunde ju ha lämnat den där.
Hon tog upp flaskan och släppte bordet.

"Du skulle bara våga"! Sa kaninen mordiskt.

Alice började hånle utan att veta varför. Sedan drack hon flaskan. Oavsett om hon dog eller inte så slapp hon se drottningen njuta av hennes lidande.

Jasper såg på familjen han ville inte döda dom alls. Men vad kunde han göra drottningens blick brände i nacken på honom. Jasper såg in i kvinnans ögon hennes blick bad honom att låta dom gå.
" Jag tänker inte döda oskyldiga låt dom gå " sa Jasper drottningen så på Jasper med ilsken blick
" Du är då hellt världelös av med huvuden " skrek drottningen
" Nej " skrek Jasper men vakter kom och drog honom bort. Han precis se familjen dödas innan han släpades ner till källaren

(Var det Alices familj?)

Dinah väntade några timmar. Sen klättrade hon ner.

Hon sprang efter en skräckslagen skogsmus. Hon visste att musen var oskyldig men även hon behövde mat. Döden var tvungen att ha sin gång för annars skulle hon själv dö. Livet var ibland mycket hårt.

Sen när hon fångade musen tappade hon lusten att leka med den och åt istället upp den i ett nafs. Hon var ändä inte helt mättad, men var för trött för att jaga.

Hon tog en liten promenad genom skogen tills hon nådde fram till en stor grön häck. Den var så hög att hon inte kunde se mycket av vad som var bakom. Men hon hade hört att det var en stor labyrint där. Hon såg snart mörka torn med röda toppar högt upp i skyn. Det måste varit Hjärter Dams slott.
Hon fick kvickt ta sig därifrån.

De muterade korten bevakade området dygnet runt. Hon fick inte bli sedd. Runt slottet hörde man skrik från de som torterades därinne.

Samtidigt saknade hon sin matte Alice. Hon hoppades att hon fortfarande var i livet.

(blev just dödade)

Jasper spänndes fast i källaren hjärter dam såg ilsket på honom
" Nå säg vilken sida du står på " skrek hon och slog till honom.
" Er såklart " sa Jasper.
" Då skulle du ha dödat familjen utan protest " sa Hjärter dam.

(Ok, men systern Lorina kan väl fortfarande vara i livet?)

Alice skrek till. Hon började få svårt att andas. Hon blev yr och började sjunka mot golvet. Men så småningom kvicknade hon till. Hon hade krympts. Innan kaninen hann stampa på henne flydde hon in genom sprickan.

Hon darrade av kölden. Klänningen var bara kortärmad.

Tårar föll i snön även om hon kämpade för att inte gråta. Skulle hon och sin syster någonsin kunna ta sig hhem.Hon undrade om det fanns någon levande kvar i familjen Carroll mer än sig själv.

Hon gick runt i skogen. Bara sju centimeter var hon.

(Jadå)

Sam hade tillslut stannat och satte ner tjejen
" Vad tänkte du på ? " frågade han
" Vet inte " svarade Laura
" Du är ialafall säker nu " sa Sam
" vem är du ? " frågade Laura och såg på Sam
" Jag heter Sam " sa Sam.