{PRS} Angelinaa och Lovisa Granger

Bella var 95% säker på var hon skulle hamna.
''Ravenclaw'', sa hon. ''Hela min släkt har hamnat i Ravenclaw i nästan ett halvt millenium. Det skulle vara konstigt om jag inte hamnade i Ravenclaw.''

"Jaha, min mammas familj har kommit i alla fyra elevhemmen, min pappas familj gick inte på Hogwarts, han själv gick också i Ravenclaw." Max var både glad och besviken att hans familj inte hörde till ett speciellt hem. Det skulle väl vara kul att ha en speciell historia där han hamna. Å andra sidan, om han hamnade någon annanstans skulle han vara utanför familjen på sätt och vis, även om dem egentligen inte brydde sig.
"Är det inte extra nervöst? Tänk om du inte hamnar i Ravenclaw."

"Joo..." Sa jag. "Min bror går också här. Han blir nog arg. Han blir lätt arg."

Nästa alla elever hade gått ombord på tåget nu, dem åkte antagligen när som helst.
"Min syster går också här, i Gryffindor, det skulle vara ganska enkelt att hamna där så kan hon visa mig hur saker funkar och sådant. Sedan hejar man på samma lag vilket undviker konflikter... " Max ville nästan skratta åt sig själv, han tyckte inte att det var Gryffindor aktigt att välja saker för att dem var enkla. Eller så kanske det var det?

"Går din syster på Hogwarts?" Frågade Bella. "Jag hejar på Ravenclaw, min bror är jagare där. Vilken årskurs går din syster i förresten?"

"Sjätte året" svarade Max. Till skillnad från Max var hans syster Gina född strax efter första september. Hon blev myndig om bara två veckor. Skulle hon ha varit född lite tidigare skulle hon istället börjat sitt sista år. Max var född i mitten av augusti. Han var alltså antagligen en av dem yngsta i klass.
"Vilken klass går din bror i?" Max hörde en vissla, tåget började röra sig. Max kastade en snabb blick ut, han såg fortfarande ingen i sin familj.

"Min bror går i tredje året", sa Bella och tittade ut genom fönstret. Ånga bolmade ur loket och tåget satte du i rörelse. Hon såg sin mamma vinka från perrongen och Bella vinkade tillbaka.

Max kollade tyst ut genom fönstret utan någon att vinka till. Det var inte så att hans familj behandlade som om han var mindre värld än resten av hans syskon. Men han fick ofta mindre uppmärksamhet. Gina var föräldrarnas stolthet. Hon fick U på nästan alla prov och några lärare sa att hon var den smartaste eleven på skolan. Max yngre syster Anna busade ofta och fick mycket uppmärksamhet på det sättet. Det blev inte mycket över till Max.
"Är alla i din familj magiska?" frågade han Bella.

"Ja, det är dom", sa Bella. Så kom hon att tänka på farbror David. Han var ju en ynk. Bella kände tårarna trycka på och hon brast i gråt. Det var ju hon själv som råkat spränga hans hus när de var hemma hos honom. Det var hon som hade mördat sin favorit-morbror. Bella kunde inte sluta gråta. Det hade hänt för bara två veckor sedan.

Max tittade osäkert på Bella. Han tycktes på något sätt ha kommit åt en svag punkt... Eller så var Bella en ostabil person. Max var inte van vid att folk grät. Skulle han göra något? Han var i ärlighetens namn också en smula nyfiken.
"Eh... Hur är det?" frågade han tvivlande. Han tyckte själv att han lät ganska medlidande. Det var obekvämt, och Max kände sig ganska skyldig.