Duddley, kär i en… häxa?

Meer

Bevakar denna Verkar väldigt bra

"han hadealdrug gillat Marges hundar. De var feta och otrevliga"

Lol, ska hm säga xD

Grym ju"!!!

Mer snart?

Just nu är jag i Skåne hos min mormor. Tyvärr har jag min ff sparad på min IPad och olyckligtvis har jag inge internet här nere. Men jag kan iallafall säg att vi åker hem imorrn och kapitlet är klart så den kommer imorrn

Snajsigt!

Kapitel 3
Tjena! Ledsen for the cliffhanger. MEN, här har ni fortsättningen
Ps Jag skriver tiden i det året som Harry ska förstöra horrokruxerna, INTE som hans fjärde eller femte år som vissa trott. Alltså är Harry 17 år, och jag är inte säker, men jag tror att Dudley är 17 år han också.


"Aj! Se dig f-" jag hann inte avsluta meningen, jag KUNDE inte avsluta meningen. En tjej, lite kortare än mig. Hon hade stora mörka ögon och svart midjelångt hår. Det var tjejen jag krockade in i. Hon kollade förvånat på mig, sen blev hennes ansikte neutralt.
"Förlåt..." muttrade hon, och började gå.
"Nej, snälla vänta!" sa jag och tog hennes arm. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Hennes hud var varm och len. Jag släppte den snabbt när jag såg hennes skrämda ansiktsuttryck. Jag kände hur mitt ansikte började bli varmt. Varför gjorde jag så där? Är det så här det känns att rodna?
"Öh, jag... Eh, föråt mig. Det har varit en tuff natt." sa jag samtidigt som jag kliade mig på baksidan av huvudet. Hon gav mig ett förstående leende och började gå. Jag började sakta fortsätta gå jag också, och kände hur ett leende bredde ut sig på ansiktet.
Jag kastade en blick mot hennes håll och ropade "Vad heter du?"
Hon vände sig så våra blickar möttes och log. "Cho" svarade hon.
"Dudley" svarade jag med ett leende. Hon vände sig om och började gå. Jag dröjde blicken på hennes silhuett innan jag började gå igen. Om jag får ha henne som granne kanske det inte blir så jobbigt att bo här, trots allt.

Resten av kvarteret gick jag tänkte på Cho. Vem var hon?
När jag kommit tillbaka till huset var pappa uppe. Han stod vid kylskåpet och en BEN & JERRY'S. Jag himlade med ögonen och gick upp mot "mitt" rum.
Det luktade fortfarande som om Marges hundar hade haft det här som inne toalett. Jag tog ett djup andetag, höll andan och gick in i rummet. Jag rafsade ihop täcket, tog kudden och sedan marscherade jag ut ur rummet med snabba steg. Jag rusade ner till vardagsrummet och dumpade grejerna i soffan.
"Jag sover på soffan. Det där rummet luktar.. UÄH!" Jag gjorde en grimas.
"Okej, men det är bara tillfälligt! Marge kommer hit imorgon för att hjälpa oss komma i ordning. Så det är bäst om hon inte får veta att du sover på soffan."
"Kan hon ta med sig något starkt rengöringsmedel? Jag kommer inte sätta en fot in i det där rummet innan någon gör sig av med alla dödliga bakterier. Jag svär, någon månad till och hela rummet skulle ruttna."
Han gav mig en blick som sa Vi ska göra i ordning ditt rum, sluta tjata. Men så hemskt är det inte.
Jag himlade med ögonen och gick in i vardagsrummet. Soffan var hård och knölig när jag la mig ner. Är det ens stoppning i den här, eller är det stenbumlingar? Det är nog iallafall bättre än att dö av gas-förgiftning. Mina ben var långa så mina fötter och vrister fick inte plats i den lilla soffen.
Jag drog täcket över min kropp, rätta till kudden och slängde en blick mot klockan, 03.37.
Jag blundade och försökte sova, men jag var för distraherad av allt som pågick i mitt liv.
Sekunderna från köksklockan tickade tydligt. Jag koncentrerade mig på det tickande ljudet och hann och räkna till 206 innan allting blev svart för mina ögon och jag sedan somnade in för andra gången den natten.

Suprise suprise! Nu tänkte jag köra ur Cho's synvinkel! Hoppas ni gillar't så kanske jag gör det igen

Jag vaknade av ett pickande ljud. Det var en uggla som knackade på mit fönster med näbben. Min blick for mot klockan, 03.12.
Jag släppte in ugglan och tog emot brevet, Det måste vara från Neville . Ugglan flög inte iväg, Jag antar att Neville vill att jag ska svara på meddelandet . Jag rev upp kuvertet och läste,

Cho
Allting är planerat. Harry, Ron och Hermione är på uppdrag (vad dom ska göra vet jag inte, så snälla skicka inte 12 ugglor och fråga som Seamus gjorde. Jag vet inte hur han gjorde det, men två ut av breven exploderade).
Det enda jag vet är att det har en stor betydelse av att kunna förinta Du-Vet-Vem. Jag vet att du gick ut från Hogwarts för ett år sedan, så jag tänkte att du och alla andra över 17 kan gömma sig i Vid-Behov-Rummet.
Fenixordern har fixat en flyttnyckel på Grimmplan 12. Dom kommer vara där och visa vad det är. Den kommer åka iväg vid 02.57 den 1 September. När ni kommer fram till Hogwarts kommer Professor McGonagall vara där och se till att ni kommer in säkert utan att Snape eller Filch märker något.
Nu när du är 18 år så skulle det nog vara bra att kasta några skyddsförtrollningar över dina mugglar-föräldrars hus.
Du har sagt att du vill vara med och kämpa, men tänk på att det här är ett stort krig och folk kommer dö, vill du verkligen vara med och kämpa?

Hälsningar Neville, Luna och Ginny

Jag rotade igen mitt rum och hittade en pergament bit.

Neville, Luna och Ginny

Jag kommer.

Cho

Jag la ner biten i samma kuvert som Neville hade använt och skickade iväg den. En stor klump i magen dök upp och jag fick svårt att andas. Jag drog på mig en munkjacka och ett par mjukisbrallor, och smög tyst ner för trappan utan att väcka mina föräldrar.
När jag var utomhus blev luften lite lättare att andas, så jag bestämde mig för att gå en liten sväng. Luften var sval och skön mot mitt ansikte, jag stängde mina ögonlock och uteslöt hela världen. Det var alldeles underbart tills jag gick in i någon.
"Aj! Se dig f-". Sen dog hans röst ut. Han var lång, till och med längre än mig, och jag är längre än dom flesta, förutom typ Ron Weasley.
Han hade brunt rufsigt hår och mörkbruna ögon. Ganska söt faktiskt, iallafall tills jag såg hans irriterade ansiktsuttryck.
"Förlåt..." sa jag och började gå. Jag har verligen inte tid för det här
"Nej, snälla vänta!" sa han och tog tag i min arm. Jag blev skrämd och kollade på honom, han släppte den snabbt samtidigt som hans ansikte började bli rött. Han gav mig en ursäktande blick.
"Öh, jag.. Eh." började han stammande "Förlåt mig, det har varit en tuff natt."
Jag gav honom ett leende, jag förstod vad han menade. Själv hade jag varit spänd dom senaste veckorna. En månad kvar till allting börjar.
Jag började gå, och kollade på honom, men vände snabbt på huvudet när jag såg att han började kolla hitåt.
"Vad heter du?" sa han.
Jag vände mig om en andra gång och mötte hans bruna ögon. "Cho"
"Dudley" svarade han med ett leende. Jag vände mig om och började gå. Utan att jag märkte log jag samtidigt som jag bet mig i läppen. Men namnet kändes bekant.
Dudley, jag har hört det förut... Men vart?

När jag kommit tillbaka till mitt hus hade jag fortfarande inte kommit på vart jag hört namnet. Tyst smög jag upp till mitt rum och la mig i sängen.
Innan jag somnade tänkte jag på Dudley. Han verkar flyttat hit inatt eller något. Han verkar... Annorlunda, inte som att han är mugglare, utan bara annorlunda.
Det sista jag kan komma ihåg är hur jag tänkte på hans bruna rufsiga hår.

Naaaaw...
Mer typ nu va?

Hej! Ledsen att jag inte lagt upp på ett tag men min Ipad (där jag har min ff) har fått en knäpp, så jag kan inte lägga upp på ett tag