PRS om Hunger Games mellan mig och glina2

Jag satt ändå kvar i besöksrummet ett tag till och vem kom inte in om inte...
"Dean!?" Ropade jag förvånat och sprang in i hans famn.
"Varför är du här?" Han skulle ju vara flera mil härifrån...?
"Jag fick ledigt för att vara med min familj under spelet." Mumlade han och strök mig över huvudet.
Sedan ledde han mig till en av sofforna och vi bara satt där, och stirrade på varandras ansikten.
"Jag kommer sakna dig, Dean." Mumlade jag.
"Säg inte så! Du kommer ju att överleva det här, eller hur?"
Han lät så förhoppningsfull att jag inte kunde säga nej.
"Öh... Visst!"