Privat Hungerspelen roll - Miss Black & Luna_rav

Det är roligt att rolla Träningscenter och så, men det går lite trögt... Vad tycker du?

Ok:

Ramsey väger svärdet i handen. Egentligen har deras mentor sagt att han inte får visa upp för mycket av vad han kan, men det är så frestande. Det enda vapen han egentligen är bra med är just svärd. Han vet inte riktigt varför, det bara är så.
Han lägger undan vapnet och sträcker sig efter ett tvåhandssvärd, fast ändrar sig i sista sekund. Det är just den klingan killen från didtrikt ett brukar öva med... Han vågar inte. Nej, det får bli enhandssvärdet då. Han tar tag i handtaget just som någon knackar honom på axeln och vapnet åker till golvet med ett väldigt klirrande.

Han iakttog Aveline medan hon kastade knivarna. Hon var riktigt duktig. En farlig motståndare... När hon kom fram till honom och såg på svärden kände han sig tvungen att också visa vad han kunde, vilket inte var mycket. Han tog tag i ett svärd på måfå och inspekterade klungan i några ögonblick. Den var utmärkt konstruerad. Tunn, och sylvass, men fjord av ett hållbart material. Ramsey gick fram till stridssimulatorn och tog mod till sig. Även fast det inte var på riktigt var det lite läskigt med alla projektioner rusande mot en...
Simulatorn satte igång. Projektion på projektion rusade fram. Ramsey högg dem alla i bitar. Svärdet var underbart i hans hand. När den femte eller sjätte projektionen blev synlig slant han dock och "dödades" av denne. Om detta varit på riktigt hade han varit död nu...
Han vände sig om och såg på flickan från hans distrikt. Det var inte långt kvar till spelen.

[Ska spelen vara nästa dag?]

Efter incidenten med svärdet vågade inte Ramsey öva mer. Han visste att det var dumt, han behövde vara i toppskick till imorgon. Istället började han utforska en litet slags spel som gick ut på att sortera ut alla ätliga växter. Det gick faktiskt rätt bra. Han kanske hade en chans i alla fall?
Hoppet splittrades i samma sekund som tjejen från distrikt 2 kom emot honom med ett stort leende på läpparna och en yxa i handen. Hon ställde sig några steg i från honom och log hotfullt.
"Du ska inte hoppas för mycket", sa hon med kaxigt tonfall och svingade yxan som om den inte vägde mer än luft.
Ramsey hoppade förskräckt undan i tron att hon skulle attackera honom. Tjejen skrattade hånfullt och gick iväg.
Efter det var han inte på humör för något annat än ren närkamp där man kunde slå och sparka på dockorna tills krogarna blödde och musklerna värkte och alla tankar på pappa och hemma var borta.

Han kom fram till Aveline och deras mentor. De pratade om något, men han orkade inte lyssna. Det enda som fanns i hans huvud just då var spelen.
"Erwin."
"Va? Åh.. Ja?"
"Hur gick det?"
Han ryckte på axlarna.
"Bra."
Mentorn såg inte helt övertygad ut. Han visste att hon trodde mer på Aveline. Såklart. Hon var mycke bättre än honom Hon hade i alla fall en chans. Han skulle dö.
En vrede växte plötsligt upp i honom. Det var så orättvist!
Han sneglade på Aveline med en avundsjuk och hatfull blick. Han kunde inte hjälpa det. Inte när det gällde hans liv.