Kampen om fred (prs)

Minato vill så gärna sätta tänderna i den döda flickans kropp men han tvingade sig själv att stå still han såg mot människorna runt om den döda kroppen.

"Du är död, men det är inte slutet."
Astoria vänder sig förskräckt om. En pojke som är lika genomskinlig som henne själv ler ett litet lurigt leende mot henne. Hans hår har en stark nyans av mörkblå.
"Namnet är Finn. Och jag är död, precis som du är."

Minato hade tråkigt han kände doften av blod från flickans kropp tränga in i hans näsborar.

"Hmm", säger spökpojken och sniffar i luften. "Känner du det också... öh... förstörda flicka."
"Astoria", rättar hon honom snabbt. "Vad är det jag ska känna?"
"Lukten..." Mumlar Finn. Sedan snurrar han blixtsnabbt om och skriker med höjt pekfinger. "Lukten av fiende!"

Minato väser till då spökpojken såg honom då fanns det ingen anledning för honom att strunta i blodet han kände· Han sprang mot folkgruppen och i nästa sekund hade han tagit flickans kropp och sprungit· Han stannade uppe på ett tak och satte tänderna i flickans kropp och började suga up. Blodet· Han var så hungrig

"Herregud, min kropp!" Skriker Astoria och rusar fram till folksamlingen. Hennes bror ligger fortfarande kvar på marken snyftandes. Han har ännu inte upptäckt att allt som finns kvar av hans syster runnit ur händerna.
"Ta det lugnt! Den är inte din längre", skrattar Finn och applåderar. "Det där var en vampyr."
Astoria ser upp mot taken. Hon kan se huvudet på attackeraren. Den böjer sig ivrigt ner över något...
"Tycker du... tycker du att det här är roligt?" Skriker Astoria vansinnigt till spöket.
"Vilket temperament", skrattar Finn. Men nej, det tycker jag inte. Jag är till skillnad mot vissa medveten om att det inte finns något vi kan göra. Alls."