Att döma någon efter ens utseende ..

Jag tycker det är något otroligt starkt att du kommer ut med det här. Att du berättar om vad du upplevt vad du känt och vad dom har sagt till dig. Det är inte rätt och dom har ingen rätt att gå fram till någon annan och nedvärdera den. Säga saker som är så hemska och sårar andra människor. Det är så sjukt fel. Jag tycker att du är så otroligt stark och värd så mycket!♥

Nu ska jag vara ärlig och säga, redan första gången jag såg dig på mugglis såg jag något i sättet du skrev att det var något speciellt med dig. Det kändes som att du hade upplevt något och att du var stark. Men jag kunde aldrig veta vad, jag visste bara att det var något speciellt med dig och jag såg det å sättet du skrev. På sättet du skrev din profil. Men du är stark, du är fin, du är speciellt och värdefull. Jag tycker du aldrig ska glömma det!♥

Jag vet inte om det var rätt eller fel att ge en tumme som någon annan sa, men jag tycker såna här saker borde uppmärksammas och jag tycker du är stark som har berättat det som är värd så mycket!

Lyssna, eller rättare sagt, läs riktigt noga nu; dina ord, dina meningar kommer vandra med mig livet ut. ♥
Du är en toppen underbar fin person som vet hur man ska gå någon på humör igen, du vet verkligen hur man kan göra så andra ler. ♥

Jag är helt mållös av dina ord, ingen har sagt något så fint till mig. Vad ska jag säga jag har slut på ord. Du är bäst, fin, underbar. ♥
Massor av kärlek till dig. ♥

Nej, det är verkligen inte bara du.

Amaanda uttryckte en del av det som jag kände när jag läste ditt inlägg, på ett så fint sätt att jag väljer att citera henne:


Jag kan bara instämma...


Men sedan har jag några till funderingar, som jag ändå vill nämna. En av de saker som gör att ditt inlägg gör så ont att läsa, är att du under så lång tid inte berättat för någon enda människa. Jag kan förstå den reaktionen på många sätt, fram till att du fick en sten i huvudet. Du kunde ha skadats allvarligt!!! (Alltså rent fysiskt.) Vad du borde ha gjort var allra minst att gå till skolsköterskan även om du inte sagt exakt vad som hänt.

Och varför ljög du för dina föräldrar om den händelsen? Jag antar att du var rädd för att det skulle bli värre om du sa sanningen, men hur mycket värre kunde det egentligen bli?!? Den som var ansvarig för den händelsen (och många av de andra händelserna med för den delen) måste ha hål i huvudet där hjärnan borde suttit. Det är helt oacceptabelt att de ansvariga/den ansvarige inte ställdes till svars för det.

OBS! Jag menar inte att allt annat som hände var mindre oacceptabelt, utan att det här är en händelse som absolut inte kan bortförklaras eller fås att se mindre allvarlig ut i efterhand. Hur mycket mobbarna än stöttar varandra, så kan de aldrig bortförklara att du fick en sten i bakhuvudet!!! Där handlar det absolut inte om ord mot ord. Här, om inte förr, skulle du ha blivit trodd!

Sånt här ska ingen människa behöva hantera på egen hand!


Det är viktigt att sådana här problem lyfts till någon som kan agera, därför önskar jag att du hade bett om hjälp. *kram* Och jag hoppas att du vågar säga ifrån och be om hjälp om du fortfarande har problem.


Sedan tror jag, kanske, med tanke på vad du berättar om din ilska i slutet på ditt inlägg, att du ska ta till dig Sirius Blacks ord till Harry:
You're not a bad person. You're a very good person, who bad things have happened to.... We’ve all got both light and dark inside of us. What matters is the part we choose to act on. That’s who we really are.

I översättning (av mig, ungefär) :
Du är inte en dålig människa. Du är en väldigt fin person, som har varit med om hemska saker... Vi har alla både ljus och mörker inom oss. Det som spelar roll är hur vi väljer att agera. Det visar vem du verkligen är.

Att du blir arg på mobbare idag, tror jag är hälsosamt och bra. De förtjänar din ilska. Att sedan ilskan inte får ta överhanden är en annan sak, men det har du ju själv förstått. Harry var också arg, i hela femte boken (om än av andra skäl), och det var inte alltid rätt personer som fick ovettet över sig, men det är ju också en del av tonåren. Även för tonåringar där inget extremt hänt dem.

Lyssna på Sirius och på vad Mugglisar säger, för vi bryr oss och vill dig väl. Ta vara på dig!

Smoke Smoke: Det är verkligen starkt av dig att du berättade allt det och jag tycker inte att någon ska gå igen något sånt.
Det är bra att du inte begick självmord och det är hemskt att inte många verkade bry sig.

Jag hoppas att du mår bättre nu, men om det inte, så tycker jag att du borde prata med någon du litar på om det, det hjälper jättemycket att prata om sina problem.

(Jag vet inte om jag orkar skriva ett riktigt långt inlägg men du förstår nog hur jag menar)

Jag har själv mått jättedåligt och haft dåligt självförtroende (fast självmordstankar har jag aldrig haft) och nästan gett upp om skolan att jag skolkat vissa veckor. Gråtit mig till sömns. Jag har aldrig blivit riktigt fysiskt mobbad, men utfrysning och psykisk mobbning smärtar också!
Jag har fortfarande inga vänner (IRL) men jag kan tänka positivt. Även om det fortfarande händer att jag blir lätt ledsen av det.

(Fast elaka ord bryr jag mig inte om, det är tanken av att ingen gillar en som gör mig ledsen)

Jag har också blivit förolämpad för mitt långa hår, att jag är stel och retad för min funktionsnedsättning. Också för mina intressen etc.

Usch, mobbning är en av de värsta saker som finns.

Jag känner med dig ♥

Jag har själv gått igenom nästan exakt samma sak. Och jag har bara det senaste året börjat så smått komma över det. Och då är det ändå 7 år sen mitt helvete slutade.

Du är stark som finns kvar, glöm inte det. Och du är fin precis som du är. Jag känner inte dig, men jag kan ändå säga att du är fin precis som du är. Människor är vad vi lär och vad vi upplever och vi blir finare ju mer vi upplever. Du har upplevt något hemskt och kommit ut på andra sidan. Du kan omöjligt inte vara fin.

Alla människor föds unika. Det är meningen att vi ska sticka ut! Om någon tittar på dig, bär det med stolthet. Du har lyckats fånga personens ögon och stuckit ut från mängden. Du är speciell. Det är positivt.

Håller med dig tusenfalt!
Loveu ♥ du är KUNG på att skriva.

Längre kommentar kommer sen.
Jag vet vad det handlar om, känner igen mig så i din text.
Ingen får röra dig, då får dem med mig och Draco att göra. Bokstavligt alltså. Älskar dig grymt.

Och du är GUD på att skriva, eller inte. Du är bättre än GUD på att skriva och göra allt. ♥ - ♥

Detsamma älskade vackra Nadia. ♥

Jag kan inte annat än att hålla med vad som redan har skrivits. Dagens samhälle är, rent krasst och tyvärr sant, uruselt. Som sagt, du är stark, och även om vi inte har pratat (än) så vet jag att du är en otroligt fin person. ♥

Det finns så otroligt mycket att säga kring det här, med det mesta har andra redan sagt.
Jag hinner inte skriva något jättelångt - men som andra har sagt så är det oacceptabelt att någon ska få gå igenom det som du beskriver. Jag har aldrig varit fysiskt mobbad, men jag har blivit psykiskt mobbad för ca. allt som går att mobbas för, så jag kan bara gissa mig till hur otroligt hemskt det måste ha varit. Ingen alls ska bli utsatt för det som hände dig. Absolut ingen.

Och nej - du är absolut inte den enda som tycker att det är otroligt fel och hemskt att döma någon efter utseende. Ens utseende är aldrig det som spelar roll, men sorgligt nog så har det blivit så i vårt samhälle att ens åsikter inte betyder lika mycket som ditt ansikte. Det är exakt samma i skolan - är du söt/snygg osv. så blir du accepterad, men om du har glasögon eller tandställning och inte är pinnsmal så blir du mobbad och utstött. Jag vet inte ens vad jag ska tro om världen, faktiskt.