Filthy half-breed [Swe]

SUPER BRA!
Minst lika bra som din förra FF! Jag håller med Amaanda, du är jätte duktig på att både skriva på engelska OCH svenska, bra språkkänsla! ♥

Mer mer mer!!!
Du är sviinbra!!!
Önskar att jag skrev som dig...
Du har bra idéer och det är spännande att läsa!!

Du är så söt♥ Tack så mycket! Tack tusen gånger om! Jag vet att jag sagt det typ tusen gånger om men jag säger det igen: DU VET INTE HUR GLAD JAG BLIR! Såna här kommentarer gör. min. dag!


Tack! ♥ Bara för att så lägger jag upp ett kapitel nu!
Aw, men det gör du ju redan! ♥
Vill du veta en hemlighet? Jag har inga idéer. jag skriver bara på måfå sen ser jag var et blir. Konstigt men sant♥


KAPITEL 4
Kära Bianca,
Självklart får du bjuda dem och deras familjer. Dina vänner är mina vänner. Jag har även bjudit in en väninna till mig och hennes dotter. Du borde veta vem hon är, hon går i din årskurs tror jag. Cassandra Blacks dotter, Tiffany Black. Snön har fallit här, och som vanligt är huset fullt med jul. När du kommer hem hoppas jag att du vill hjälpa mig baka. Vi ses snart.
Maryssa

Kära mamma,
Tack så jättemycket. Ja, Tiffany är en av mina vänner. Vi brukar inte träffas så mycket men vi har trolldryckskonst tillsammans. Här är det också snö. Du får mig att längta hem nu. Såklart jag kommer hjälpa dig! Det gör jag ju varje år. Vi ses snart!
Bianca

"Bianca! Kom neeeer!" Hör jag Adams röst utanför tjejernas sovkammare. Adam är en ett års äldre kille i Gryffindor. Jag skrattar och studsar ned. Vi hade träffats i biblioteket förra veckan, dagen efter att vi varit i vid-behov-rummet. Vi hade ganska snabbt blivit bästa kompisar, och trots att det gått en dryg vecka tror folk att det är något mellan oss. Det är det absolut inte! Vi är bästa kompisar, han är nästan mer som en storebror, inget mer, men för att folk tror det så brukar vi alltid retas.
"Aww, har lilla Adam längtat efter mig" Frågar jag med en tillgjord bebisröst.
"Ja" Putar han med underläppen och sträcker fram armarna mot mig. Jag fnissar och kastar mig i hans armar, dramatiskt.
"Bär mig till frukosten?" Frågar jag och gör mina hundvalpsögon. Han skrattar och böjer sig ned så jag kan hoppa upp på hans rygg.
"Det är konstigt hur jag kunde tro att du var blyg" Ler han brett och går ut genom porträttet. Nyckelord; var.
"Men jag var ju det!" Skrattar jag igen och rufsar till hans rödbruna hår.
"Akta så jag inte 'råkar' tappa dig" Retas han. Jag räcker barnsligt ut tungan.
"Jag tänkte gå och sätta mig med mina kompisar nu" Säger han och släpper ned mig.
"Vi ses sen" Säger jag och blinkar med ena ögat retsamt. Han himlar med ögonen och flinar. Jag vänder mig och skuttar över till Rose, Eileen och Stephanie.
"Hej" Ler jag och sätter mig mellan Eileen och Rose.
"Är du säker att det inte är något mellan er?" Frågar Stephanie och sneglar mot Adam. Jag skrattar, till svar och lastar ett ägg på min tallrik.
"Kom igen Steph! Det är Bianca vi pratar om! Hon har definitivt viktigare saker än kärlek att tänka på! Hon måste ju hinna göra alla läxor och få 'U' på allt!" Säger Eileen sarkastiskt och viftar med armarna, och välter omkull ett glas pumpajuice över killen bredvid i gesten. Jag rodnar.
"Jag kanske inte nöjer mig med 'A' som vissa andra" Svarar jag bara och stoppar in ägg i munnen. Hon himlar med ögonen och verkar ignorera de sura blickarna från han som hon hällt juice över.
"Du är ju redan alla lärares favorit" Säger hon frustrerat och tittar rakt på mig. Jag himlar ögonen åt henne och fortsätter äta mitt ägg.
"Så, jag har hört att du ska ha en fest. Som du inte bjudit mig till. Jag är förvånad" Säger Stephanie och spelar sårad. "Det gör ont. Precis här" Säger hon och pekar på sitt hjärta.
"Steph, hjärtat ligger på andra sidan" Skrattar Rose och jag stämmer in.
"Du och Eileen får gärna komma på julfesten om ni vill" Lägger jag till och tittar upp på dem. De lyser upp.
"Såklart jag kommer!"

Bravo!!!
Tänk att du skrev mer (nästan) bara för mig!!
Så du menar att det bästa är att inte tänka?
Jag brukar tänka lite, men inte så jääättemycket...

♥ Jag tänkte att jag skulle vara lite snäll ^^♥
När det ändå är någon som skriver att det är bra, ska man väl passa på?
Jo, typ. Om man jag tänker för mycket så blir det konstigt för mig ♥
Det är ju bra att veta vad man vill ska hända, och kanske hur man ska skriva och lite om karaktärerna, men sen är det väl bara att låta fantasin flöda och bara skriva... *suck* jag får det att låta så enkelt Man kanske inte tänker på det men jag tänker ofta hur olika det är att läsa och faktiskt skriva

Okeeej!!
Tack för tipsen!

Åh, shit pomfritt O.O
Du är så galet duktig AzrabellaB! Snälla, du måste bara förstå hur sjukt stor talang du har!
Allt är så himla lättsamt på något sätt. Och du har en förmåga att få läsaren att se det som du beskriver tydligt. Tydligt. Det är sjukt tydligt.
Och så är du väldigt duktig nej, du är fan bäst på att få till konversationer. De är jätteroliga och klockrena och jag kommer hela tiden på mig själv med att le.

Kram till dig! Och tack för att jag får läsa något sånt här awesome ♥

Varsegod, tror jag
Jag är inte så van att ge tips hehe



Herre. Min. Gud. ♥.
Den här kommentaren fick mig att le som ett fån.
När jag läser tänker jag "Vad hade jag gjort om jag inte hittat till mugglis och alla underbara personer här?".
Jag blir lycklig, för jag vet inte riktigt hur jag ska skriva så, jag bara skriver. Inte heller vet jag hur det blir och är glad över precis ALLA tips jag kan få
Kram och tack så jättemycket för att du läser och tar din tid att skriva en sådan kommentar♥
För mig som är van att bara min kompis som tycker allt är bra kommenterar är det här guld värt! Hoppas du fortsätter läsa
Lovar att skriva mer tills imorgon♥
ps. hoppas jag inte tråkade ut dig med min er, jag vet inte, tråkiga kommentar . ds

AzrabellaB
Åh vad roligt! Jag är bara glad att jag kan strö ren och klar sanning över dig! ♥

Självklart stör jag mig inte på dig! Varför skulle jag göra det? Jag är bara glad att jag får läsa♥
Det finns typ inget som kan få mig att sluta läsa det här. ♥

Det är mystiskt att alla fina människor finns här på mugglis... ♥ Som sagt, jag skriver imorgon och jag hoppas ni fortsätter läsa♥
Argh, jag vill bara krama er allihopa!♥


KAPITEL 5
Jag sitter lutad över bänken under trollkonsthistorian. Professor Binns fortsätter prata om sitt favoritämne, den internationella Warlockkonventionen, medan vi elever hamnat i någon slags dvala. Någonting sprider sig över ett av mina pergament.

Hej~

Jag rynkar pannan och tar upp min fjäderpenna. Sakta doppar jag den i bläck och sänker den mot pergamentet.

Hej?

Yes! Det funkar! Jag är pro >.<

Okej?

Aww, var inte så bitter Blanci!

Jaha, hej Tiff ^^ Hur har du gjort det här?

En enkel formel._. Jag hade jättetråkigt *.~

Haha ;.;

Mamma skrev att vi blivit bjudna till er på jul : )

Japp, mamma skrev det till mig med ^.^ Jag har typ bjudit alla mina kompisar också

Det kommer bli awesome! Mamma sa att din mamma lagar jättebra mat!

Det gör hon : D

Oj, måste gå : ( Hejdå!
Ps. Ha kvar pergamentet om du vill prata nån gång ; ) Ds

Hejdå *_^

Jag suckar och konversationen försvinner från pergamentet medan jag snabbt plockar ihop det och lutar mig över bänken igen. Binns avslutar lektionen och jag och jag går ut ur klassrummet. När jag kommer in i en tom korridor börjar jag tyst nynna för mig själv.
... you don't understand, what you do to me when you hold his hand, we were meant to be but a twist of fate...
Jag sjunger tyst för mig själv och är så upptagen med det så jag märker inte att jag går in i någon förrän jag ligger på golvet.
"Oj, förlåt" Säger jag och rodnar.
"Det gör inget, jag var inte så uppmärksam" skrockar han och hjälper mig upp.
"Tack" Mumlar jag.
"Du sjunger bra" Ler han. Jag rodnar mer.
"Jag måste gå nu. Vi ses nån gång" Säger han innan han går vidare. Jag skyndar tillbaka till Gryffindors uppehållsrum och sjunker ned i en soffa, sedan brer jag ut läxorna över bordet och börjar jobba.

"Ow, snälla kan vi inte gå ut i snön?" Putar Adam med underläppen och fladdrar med sina onormalt långa ögonfransar.
"Jag ska bara skriva klart" Suckar jag. Utan förvarning tar Adam min hand och drar med mig ut.
"Jag glömde min jacka!" Försöker jag säga men Adam skrattar bara och fortsätter dra mig.
"James, hjälp mig!" gnäller jag och sträcker min fria hand mot honom.
"Vad sägs som... Nej." Flinar han. Jag stönar högt.
"Jag blir ju kidnappad" Fortsätter jag. James himlar med ögonen åt mig. Vi fortsätter ut genom porten och ut i den kyliga luften. Jag huttrar, ändå glad att jag valt min stickade tröja och inte den t-shirt jag först tänkt ta på mig.
"Är det för kallt?" Retas Adam.
"Inget är för kallt fö-" Börjar jag men blir avbruten av en stor vindpust som blåser omkull mig i en hög med snö. Jag snurrar runt, i försök att ta mig upp. "Hjälp mig, Adam!" Tjuter jag åt pojken framför mig som skrattar okontrollerat.
"Jag kommer förvandlas till en snögubbe om du inte hjälper mig snart!" Huttrar jag och fortsätter med mina försök att ta mig upp. Adams varma händer greppar tag om mina iskalla armar och han drar upp mig.
"Du skulle säkert passa som snögubbe" Skrattar han fortfarande och drar in mig till en kram i ett försök att dela med sig av sin värme. Jag slår lekfullt till honom på armen.
"Ja säkert" Huttrar jag. Han lyckas äntligen lugna ned sitt skratt och tar av sig sin mantel för att hänga den runt mig.
"Kan vi gå in?" Suckar jag. Han nickar, ler och krokar ihop sin arm med min. Vi marscherar in igen och tillbaka till tjocka damen som fnittrande släpper in oss.
"Godric, vad har hänt med dig?" Skrattar Eileen, och börjar bara skratta mer av mitt svar.
"Det blåser ute... "
Jag skyndar upp till vår sovsal och tar fram nya, varma kläder, med ett leende på läpparna såklart. De här 13 veckorna på Hogwarts hade fått mig att tycka om det här stället mer än då mamma bara berättade om det. Jag trodde det var omöjligt, men det här stället är som ett andra hem för mig. Eleverna här är min familj. De har ändrat mig, och då till det bättre. Innan jag åkte hit trodde jag att alla skulle ignorera mig, eller tycka att jag var konstig, även om mamma sagt att på Hogwarts är alla välkomna. Nu har jag till och med skaffat några vänner jag definitivt inte kommer glömma. De som fått mig att inse att jag är bra som jag är. Att jag inte behöver ändra på mig. Rose, Albus, Scorpius, James, Eileen, Stephanie, Tiffany och Adam.