PRS om Divirgent mellan mig och Zandra00

De ropar upp mitt namn och två till från varje falang. Jag går med självsäkra steg mot rummen där vi ska testas. Jag går mot rum ett. Precis innan jag går inser jag en osjälvisk gå in i rum två. Jag kan inte säga vem det är för alla ser likadana ut. Sen går jag in i rummet.

"Hej, jag heter Janna! Säger en ljus röst.
Hon har mörkbrunt hår och klara djupa ögon. Vacker.
Jag svarar inte utan bara står där och stirrar på Janna.
"Gör det bekvämt säger Janna och klappar på den svarta läderskorna.
Hennes röda tröja och gula scarf avslöjar att hon är från de fridfulla .
Jag går osäkert mot stolen och sätter mig sakta ner.
Janna tar två elektroner och fäster de varsamt på min panna. Sedan tar hon fyra ljusgröna sladdar och kopplar in två i elektronerna och sedan sprutar ut vätskan i ett litet glas.

I rummet står en stol och ett bord med verktyg och vätskor. Det är en från De osjälviska som står vid stolen.
"Hej, jag heter Diana. Kom och sätt dig." Säger hon med ett leende och gör en gest mot handen mot stolen. Jag nickar mot henne och börjar gå mot stolen. Jag sätter mig långsamt ner och frågar: "Vad ska du göra?"
"Du ska bara dricka den här drycken och sen så börjar testet." Ler hon och sträcker fram ett glas med en blå vätska i.
"Är det farligt? Vad kommer att hända?" Slänger jag ur mig, mest av misstag.
"Det är inte ett dugg farligt. Drick nu så börjar det." Svarar hon lungt. Jag är egentligen inte rädd men det känns inte säkert här. Jag tar glaset med den blåa drycken och för det mot läpparna.

Vätskan är klarblå. Jenna går och trycker på tre knappar och rummet släcks för en sekund men sedan lyses det upp av grönaktiga lysdioder i taket.
Hon ger mig det lilla glaset.
"Drick!!"
Jag tittar ner på drycken som blir limegrön av ljuset i rummet.
"Ett....två..tre" mumlar jag och häller i mig drycken.
För ett ögonblick ser jag ljus glimma förbi sen är jag plötsligt i matsalen men det är tomt på folk.

Jag öppnar ögonen och står i matsalen. Men nu är den helt tom på folk. Jag tittar mig omkring och så ser jag ett bord med två saker på. Den ena är en ost och den andra en kniv.
"Välj." Hör jag en stark röst säga. Jag tar genast upp kniven och vänder mig om för att kolla var rösten kom ifrån. Det står ingen människa där, men en stor svart hund med becksvarya ögon. Den kommer mot mig, hotfullt morrande. Jag vill inte döda den. Jag hade en hund en gång och jag har ingen lust att döda en hund. Särskilt inte när den ser ut som den jag hade. Den kommer närmare och närmare mig. Jag tar ett litet steg bakåt men den märker det. Hunden skäller till och hoppar närmare mig. Den tar sats för att hoppa på mig och döda mig.

Det står två korgar på ett brunt ekbord i ena delen av rummet. Jag går sakta fram för att se vad som ligger i de....
''Välj'', säger en röst.
Jag hoppar till men spriger snabbt för att se inehållet i korgrna. I den ena liggen en bit ost och den andra en kniv. Jag gör en snabb sorti i huvudet och lägger alla fördelar och nackdelar för vilken jag ska välja.
''Välj'', ryter rösten och jag plockar snabbt upp osten och sedan är korgarna borta.
Gjorde jag rätt val sku........
Jag stoppas mitt i mina tankar när jag ser tio meter bort en hund stå med rest ragg och dräglande käfftar. Jag kommer dö tänker jag men kommer på osten jag har i handen.

"Nej!" Ropar jag. Jag menar det inte ens men jag släpper taget om kniven och kastar mig åt sidan. Hunden hoppar på mig och morrar. Den håller fast mig mot det kalla golvet. Jag skulle hur lätt som helst knuffa undan den, men hundens ansikte och vassa tänder är en centimeter från mitt ansikte. Jag kniper igen ögonen och lyfter försiktigt handen till hundens rygg och drar långsamma tag för att få den lugn. Plötsligt slutar morrandet och ersätts av flåsanden. Jag blir överraskad när jag får en slick i ansiktet, men sen börjar jag skratta. Jag öppnar ögonen igen.
"Du var ju inte så farlig." Ler jag mot hunden och reser mig försiktigt upp. När jag står så ser jag plötsligt en liten flicka som kommer springandes mot hunden och ropar: "Vove!!"
Hundens ögon blir svarta ingen och den springer mot flickan som skriker av skräck. Jag gör det enda vettiga, hoppar på hunden och grabbar tag runt halsen på den.

Jag sträcker fram handen med osten och srirrar in i hundens svarta ögon.
''Sådärja'' viskar jag och sätter mig på knä.
Hunden stannar till och kommer sedan lungt fram och sätter sig brevid mig och tar försiktigt ostbiten. Jag klappar hunden och säger.
''Du är ju inget odjur'' mummlar jag och kliar hunden bakom öronen.
Precis när jag är på väg att ställa mig upp så ropar en liten tjejröst.
''Vove!!''
Jag hinner inte varna henne. Hunden ställer sig upp och morrar.

Jag är ganska stark, så jag klarar av att hålla fast hunden. Flickan springer gråtandes iväg åt andra hållet och plötsligt försvinner hon. Då börjar hunden vrida och vända på sig. Den försöker komma åt mig igen. Jag släpper den och springer blixtsnabbt mot kniven på golvet och håller den framför mig. Jag vill inte döda hunden. Jag kan inte döda hunden. Jag borde döda hunden. Jag vill inte.
Rummet försvinner.

Jag vet att jag inte kan brotta ner hunden så jag tar tag i hundens svans försöker hålla emot, men mina händer börjar sakta glida av. Då kommer jag på något som jag har läst i en av våra skolböcker att hundar oftast lyder om man presterar högre än den själv.