PRS(fashion7)

Elenora ryste till av obehag då han sa så och backade bakåt ännu ett steg. "Jag vet" sa hon ännu en gång. Alla visste vad monstren gjorde. "Som sagt..jag är tacksam att du räddade mig..". Hon tog upp sin korg och böjde sig efter sin kniv. "Men jag borde verkligen gå nu".

TOP såg förvånat på flickan, aldrig hade någon backat iväg från honom....bet inte hans magi på henne? Han log när han kom på hur han skulle testa det.
- Låt mig följa dig hem, man vet aldrig vilka monster man kan stöta på!

Elenora såg tveksamt på mannen ett tag. "Jo jag vet...Och jag brukar i vanliga fall kunna försvara mig...Fågeln överaskade mig" hon mumlade det sista. "Men...som du vill" sa hon tillslut och ryckte på axlarna. Dålig ide. Hon grimaserade lätt till av smärtan och började gå.

TOP skrattade ett lågt, musikaliskt skratt, fullt med magi. Det här var annorlunda än vanligt, nu ansträngde han sig faktiskt för att förtrolla flickan. Det brukade han inte behöva göra. Nåja. Han gick med ohlrbara steg efter flickan och såg vaksamt omkring dem. En lila räv dök upp och började springa runt TOP och flickan, i cirklar. TOP gjorde det enkelt genom att bryta nacken av även räven.

Elenora såg upp på mannen, det skrattet...Det var underbart...Hon skakade lätt på huvudet och fortsatte gå. Då räven dök upp log hon, den skulle inte göra någon skada...Men leendet försvann snabbt då mannen knäckte djurets nacke. Hon såg upp på honom med otydbar blick innan hon fortsatte gå. "Bor du i byn? Jag har inte sett dig förut...".

TOP höjde på ett ögonbryn och sökte flickans blick när han började prata.
- Ja. Jag bor i byn...men jag håller ig mest för mig själv....jag får sällan något trevligt sällskap...
TOP log sarkastiskt och tänkte på alla sina byten, de var alltid ytliga. De gjordes bäst i att smältas i hans mage, de var u ändå inte till någon nytta.

Elenora mötte hans blick med sina gröna ögon. Det var något i den blicken som ville få henne att göra vad som helst för mannen. Hon skakade lätt på huvudet igen, vad tänkte hon?
"Om du kom ut mer så skulle du säkert få sällskap" för första gången log hon lite. "Och som tack får du gärna komma på middag eller fika någon gång hos mig och min familj".

TOP log större.
- Tack så mycket, det gläder mig att ni är så vänlig! Dock föredrar jag ensamheten i byn. Det finns allt för många lurendrejare...

TOP skrattade igen.
- Det är lungt, jag klarar mig utan för mycket närhet! Mumlade han, mest för sig själv.
- Tack så mycket för ert vänliga erbjudande, Miss. Eleonora!
TOP uttalade flickans namn på något som liknade ett utländskt uttal som lätt väldigt förförande.
Han log snett igen och bugade sig för Eleonora.
- Vi må mötas igen en dag, vackra kvinna! Sa han melodiskt och försvann sedan bland allt folk.

Elenora kunde låta bli att rysa till då han sa hennes namn. Det lät så...hon kunde inte ens beskriva det. "Vi...vi möts" lyckades hon få fram innan han försvann. Hade han kallat henne vacker? Hon rodnade svagt medan hon tog sig till sitt hem.
Hon lämnade bären hos sin mor och fick sedan sina sår omskötta.