The Secret Of The Sky PRS

Jag ser på den konstiga saken Hunt håller i handen. Då vi har kommit ut viskar jag tyst; "Vad var den där saken du betalade med?"

"Ett kort i plast. Det är som oynliga pengar kan man säga." Han log och höll påsarna i händerna. "Hur mår du egentligen?"

Jag drar jackan tätare inpå kroppen. "Jag mår.. Bra.." Jag är lätt att genomskåda. Jag mår inte alls bra. Jag mår skit. Jag är utkastad, och alla hatar mig. Jag får inte komma tillbaka utan måste leva här för evigt.

Han suckar och pekar på en bänk. "Snälla Chocko jag vill prata med dig." Han satte sig och såg på henne. "Jag ska berätta en sak för dig sen men nu måste du bara vila dig lite. jag ser att du inte mår bra. Ljug inte för mig"

Jag nickade och lade mig på bänken. Jag kurade ihop i jackan och just då längtade jag hem mer än någonsin. Till mina katter, till mamma och min varma säng. En tår rullade ner för min smutsiga kind, och landade på gräset, och smälte samman med lite dagg.

Han smekte hennes hår och log. "Såja såja det är ingen fara. De äldre är bara lite retliga du vet hur de är." Han log och rog en blond hårlock från hennes ansikte. "Du ska se att de ändrar sig." Han log och såg sig om. "men ska vi gå snart det är ganska kallt"

Jag nickade, men var inte helt övertygad. Jag vilade lite till men sedan reste jag mig upp igen och vi gick för att leta reda på ett hotell.

Han log lite. "Jag har med mig min lyra om d vill att jag spelar för dig när vi är på hotellet." Han ler och går in på ett hotell och han går fram till disken och börjar prata och nickar. "vi sover i samma rum."

Jag går upp för trappan. Det är varmt. Vi kommer upp till rum 236 och jag kastar mig i sängen. Jag drar täcket upp till hakan, sen ber jag Hunt om han kan spela för mig.

Han skrattar och ställer ner påsarna och drar fran lyran från sin jacka och börjar spela och sjöng med en låg röst. Hans röst var som flytande honung och han spelade som en ängel fortfarande. Vingarna bredde ut sig och han såg på henne. "Mår du bättre?"