Hon den där tjejen som är syster till Lily

VILL. HA. MER. NUUUUUU.
*bevakar*

Jag tycker att det är dålig uppdatering, så jag slutar bevaka snart. Säger det inte för att vara dum, utan bara för att du ska kunna bättra dig!

Förlåt, men jag har jättemycket i skolan just nu. Jag försöka skriva när jag kommer hem men har franskatest imorgon som jag måste plugga till. :c

HAR VI FRANSKAPROV??!!!

Mer *bevakar*

Mer, måste ha mer. Dör annars!!!

Förlåt för att det har tagit tid, men nu kommer i alla fall mer. ^^

~

Petunia såg på sitt brev och letade upp ett kuvert. Hon stoppade ner det och förseglade det noggrant, undrade ett tag hur hon skulle posta det. Det skulle nog inte gå att adressera brevet med 'HOGWARTS' och posta det från bensinmacken runt hörnet.
Hon beslutade sig för att vänta med att skicka brevet tills att Lily hade fått sin uggla. Petunia skulle nog kunna skicka iväg det med den utan att Lily märkte någonting på ett tag.
Petunia öppnade den understa skrivbordslådan. Där låg några vattenfärgsmålningar. Hon mindes när hon målat dem.

Lily och hon hade suttit i trädgården på en blommig filt och målat. Det var kanske tre år sedan och det var en sådan dag som man svettades även om man var klädd i badkläder.
Petunia tittade på den översta målningen. Den föreställde en kossa som betade på en äng.
Lily hade målat en lilja. Hon brukade måla mycket liljor. De båda flickornas föräldrar brukade sätta upp alla liljor Lily målade på kylskåpsdörren. När Petunia gav dem hennes bilder, ville att de skulle sätta upp dem också, brukade de säga att det inte fick plats.

Petunia återvände till nuet och lade ner brevet i lådan, stängde lådan och bet sig i läppen. Hon ville inte tänka på de där bilderna.
Hon gick ut ur sitt rum, slängde ett öga på klockan och sprang ner till det matdoftande köket där flickornas mamma stod och rörde om i en gryta.
”Mom, I'm going out for a while,” sa hon och mamman nickade.
”Do you know where Lily is? I have not seen her since lunch”, sa mamman och Petunia bet sig i läppen igen.
”No, but I'm guessing she's at the beach,” sa hon och skulle precis vända sig om och gå, men mamman stoppade henne.
”Would you please go and tell her that we will eat in ten minutes?”
Petunia nickade kort och sprang ut ur huset.

Det blåste en mild vind där Petunia sprang på den asfalterade vägen. Sommaren var Petunias favoritårstid, helt klart.
När hon närmade sig sjön hörde hon skratt. Precis innan den leriga strandkanten så var det en dunge med pilträd, och Petunia dolde sig bland de långa grenarna medan hon tittade på sin lillasyster.
Det röda håret satt klistrat mot huvudet när hon dök upp över den svarta ytan. Hon skrattade, lekte med två pojkar som båda hade råttfärgat hår. Petunia kände igen dem som tvillingarna Lucas och Simon. Petunia skulle precis kliva fram ur skuggorna, men sedan såg hon något som fick henne att rycka till.
Uppe i ett träd någon meter från stranden satt en pojke med stripigt, svart hår och lång näsa. Huden var gulaktig och har var klädd i en smutsvit skjorta och svarta byxor som var lite för korta för honom. Han satt uppe i trädet och betraktade de tre på stranden. No, rättade sig Petunia. He is watching Lily.

Översättningar;

Wow!!! Jättebra!!!