Isoldes Dagbok

Sorry... Jag hade tänkt skriva mer, men det blev liksom inte av. Skola och annat kom ivägen, och helt ärligt så trodde jag inte att någon faktiskt skulle läsa det här och tycka att det var bra (mitt självförtroende är inte det bästa...). Men nu har jag lite mer tid, så då kanske jag förhoppningsvis hinner skriva ett kapitel till.

---

The marauder's map

Tack för alla fina kommentarer Här kommer nästa kapitel, hoppas ni tycker det är bra.



Kapitel 2:
“2 September, år 1:

Mor skänkte mig den här dagboken som avskedsgåva, alldeles innan jag gav mig av till Hogwarts, så jag antar att jag nog borde skriva något i den. Sorteringshatten placerade mig i Ravenclaw, elevhemmet för de lärda och intelligenta. Hogwarts är väldigt stort, jag har redan lyckats gå vilse alltför många gånger.
Professor Abbey, som lär ut trolldryckskonst, säger att jag är en naturbegåvning. Jag hoppas att han har rätt, jag vill så gärna gör mor stolt.

/Isolde”

Alyssa stirrade på de gulbleknande sidorna ett tag. Flickan, Isolde, hade skrivit ett datum, men inte ett årtal, och Alyssa kunde inte låta bli att undra över hur gammal boken faktiskt var.
“Alyssa?” Alyssa ryckte till och stoppade snabbt ner dagboken i skolväskan. Av någon anledning hade hon ingen lust att visa den för någon än.
“Trinity, Zackary”, sade Alyssa och log glatt mot de två tvillingarna som stod framför henne. Trinity och Zackary Davenport var näst intill identiska, med samma grå-blå ögon och bleka hy. Det som skiljde dem åt var håret. Trinitys hår var, för tillfället, klarblått, och uppsatt med små stjärnformade klämmor. Zackary, å andra sidan, hade svart hår uppsatt i en hästsvans.
“Ska vi inte ha förvandlingskonst nu?” undrade Trinity. “Och varför ligger dina skolböcker slängda över halva borggården?”
“Åh, eh…” Alyssa såg sig om, och tog in röran på stengolvet runt om henne. “Jag råkade tappa ut min skolväska, ni vet hur jag är.”
Zackary och Trinity utbytte en blick som sade att, ja, de visste mycket väl hur klumpig Alyssa kunde vara, innan skyndade sig att hjälpa Alyssa med att plocka upp sina böcker.
“Så”, sade Trinity då de började gå mot förvandligskonstsalen. “Har du tänkt över vårt erbjudande?”
“Nej, Trinity, jag vill inte att du ska färg mitt hår rosa. Det är bra som det är, tack.” Alyssa sände sina ljusblond lockar en hastig blick.
“Det var inte det hon menade”, sade Zackary. “Hon pratade om uttagningarna till quidditch-laget.”
“Åh…” Det hade Alyssa helt glömt bort. “Jag vet inte”, började hon tveksamt. “Quidditch är liksom inte riktigt min grej…”
“Det är det jag försökt säga till Zackary i en evighet nu”, muttrade Trinity. “Du skulle slå till dig själv i huvudet med slagträet innan spelet ens hunnit börja.”
Alyssa nickade instämande, men Zackary verkade inte hålla med.
“Kom igen”, sade han bedjande. “Jag behöver bara en sökare och en slagman till, sedan är laget fullt.”
“Jo, men det måste väl finnas någon annan i Hufflepuff som är villig att bli slagman?”
Zackary fnös. “Efter vad som hände förra året? Jag skulle inte tro det!”
Alyssa hatade att erkänna det, men han hade antagligen rätt. Förra året hade slutat katastrofaliskt för Hufflepuff, då deras dåvarande slagman Eugene Summers kvast plötsligt fått fnatt och stuckit iväg med sin ägare till den förbjudna skogen. Eugene hade varit försvunnen i en månad, innan han äntligen kravlat sig ut ur skogen en morgon med trasiga kläder och kvistar i håret. Han hade muttrat något om jättespindlar, köttätande växter och en levande Ford Angalia, innan han förts iväg till St Mungos. Han hade ännu inte dykt på skolan igen, och det gick fortfarande många rykten om att han blivit galen.
“Jag ska tänka på det, okej?” sade Alyssa då de steg in i klassrummet och slog sig ner vid ett par lediga bänkar. “Men jag lovar ingenting!”
Zackary bara log åt henne.

MEEEEEEEER...... C:

BRA!!!! NÄR KOMMER DET MEEEER!?!?!?!
Du är helt fantastisk! Är fast!!
(Nåt tips..?)

Skriv mer!!!

Inte kommit nåt på tio dagar!
Bhuuhuhuhuhu!!!!

Jag vet min syster skriver nästan aldrig något här!
(Fast just nu är hon sjuk så nu kan hon inte göra särskilt mycket. )

Är det inte då man kan skriva...?

Maybe... men hon ligger mest och sover så.