Ib. (Rollspel)

Ja exakt så Nu börjar vi.

Jag satt och körde bilen. Ib satt i baksätet. Hon var tyst och läste sin bok. Hon klagade inte. Ib klagade aldrig. Det var en lättnad, men ändå, konstigt. Jag älskar Ib men hon verkar inte ha några vänner. Hon verkar glad. Hon säger att böckerna är hennes vänner. Jag stannade bilen på museet. Jag la handen på hennes axel och frågade; "Har du med dig din näsduk Ib, du vet den du fick på din födelsedag?

Ib:

"Nej då mamma, jag lovar", sa jag och la undan boken. Vi var framme.
Jag klev ur den mörk röda bilen och gick mot den stora vita byggnaden. Jag tog en sista blick mot bilen, den var röd, min favorit färg.
"Måste vi verkligen.. Måste vi verkligen vara här?", frågade jag och tittade mot mamma och pappa.
"Men Ib, det kommer bli jätte kul!", svarade pappa med ett leende.
Jag log ett halvhjärtat leende tillbaka och gick med mina föräldrar till receptionen.
---
Pappa:
"Vi ska bara checka in, du kan väl gå i förväg?", frågade jag Ib. Hon tittade på mig innan hon nickade och gick iväg mot själva ingången till konsten.
Ungar, alltid så svårlästa.
--

Måste typ gå nu D:<

Mamma:
Jag står bredvid Haru. Jag tittar oroligt efter Ib. Hon går långsamt mot ett annat rum. Hon hade fyllt år för ett tag sedan. Jag riktar uppmärksamheten mot Haru och han ger mig min biljett. Vi kollar på en tavla. Ib knackar mig på axeln. Jag suckar. "Ib, om du behöver gå på toa, gör det bara." Hon går iväg med blicken mot marken. Jag får genast dåligt samvete för att jag var nonchalant mot Ib. Hon är ju ändå alltid så tyst. Jag fortsatte dock kolla på den vackra tavlan och för tillfället glömde jag Ib.

Ib:

Jag fortsatte i den långa korridoren, det var tråkigt eftersom jag inte förstod dom flesta orden. Så plötsligt släcktes ljuset och när det tändes igen, ja då var alla borta..

Mamman:

Jag såg Ib springa iväg och tittade på den vackra tavlan. Hoppades att hin inte skulle bli allt för sårad.


Mary:
Jag hade bara ett kronblad på min gula ros. Det var två veckor sedan jag kom hit. En skyltdocka anfallde mig och jag kastades ner på marken. Jag tittade på rosen, som hade tappat alla sina kronblad. Jag tappade andan och svimmade.

Ib:

Jag gick med tunga steg runt i den nu lite mörkare salarna. Jag såg två vaser på ett bord framför mig. En röd och en gul. Den röda vasen hade en vacker röd ros. Den andra vasen var tom. Jag tog den röda rosen och fortsatte. När jag gått en stund så såg jag någon ligga på marken och en gul ros. Jag plockade skakigt upp rosen.
"Tänk om..", viskade jag och sprang tillbaka till det andra rummet. Jag satte den gula rosen i den gula vasen och det kom lite gnistor ur den sen var vattnet borta. Jag tog besviket den gula rosen och började gå mot den livlösa kroppen rummet, jag skulle ju ändå dit.

Mary:

Jag vaknade, och såg en söt brunhårig rödögd flicka som stod över mig. Jag blinkade och reste mig upp.
"Hej.. Vem är du?" Frågade jag och såg förvånat på henne. Hon räckte mig min gula ros. Jag mådde förvånansvärt mycket bättre och jag hade sällskap.
"Är du också från galleriet? Jag är så lättad, jag har varit fast här och.. Har du en röd ros? Du måste akta dig, om de förlorar alla bladen kan du dö!"
Jag pratade snabbt och skakade samtidigt.

Ib:
Jag vacklade till då hon pratade. Jag nickade sakta och log lite. Bättre 2 än 1.
"Jag är Ib", små log jag.
"Och ja, jag har en röd ros men..", jag blev tyst. Jag brukade inte prata och jag var fortfarande omskakad efter att alla försvunnit.
"Vem är du?", sa jag tillslut blygt. Flicka var söt. Hon hade blont långt hår, blåa stora ögon, en grön charmig klänning och gulligt ansikte.

Mary:

Ib frågade vem jag var.
"Joo, Ib, jag heter Mary.." Jag fnissade till och fick en förvånad blick från flickan. Hon var vacker, med kort brunt hår och lugg, slät blek hud, röda stora ögon som glittrade och en fin röd kjol, en vit skorta och en röd slips. Jag fnittrade.
"Du verkar gilla rött. Förresten, du ser ut som en vampyr" Jag fnissade ännu mer.
"Och, Ib, jag är inte knäpp, men jag skrattar typ alltid."

Jag rynkade pannan åt hennes fnissande. Jag var inte van vid såna här personer, "skojiga".
Jag suckade åt hennes kommentar om att jag såg ut som en vampyr.
"Har du någon plan då, eftersom du varit här så länge?", frågade jag.