Lorcan och Lysander-Livet mot orättvisor

fashion7 Tack!

AzrabellaB Tack så mycket! Mer kommer ikväll!

Smoke Smoke Tack ♥

YES! Kommer definitivt läsa!

Kaptiel 2:
Lorcan:
Nu är jag äntligen på stationen nio och trekvart och tåget avgår om tre minuter. Jag säger snabbt hejdå till min pappa som luktar svagt av alkohol och går på tåget. Jag går genom tågkorridoren tills jag hittar kupén där James, Marcus, Preston och Hannah sitter. Vackra underbara Hannah, James tjej tyvärr. ”Tjenare Lorcan!” sa James och gav mig en manlig kram.

”Hej James.” svarade jag kort.

Jag la upp kofferten på bagage hyllan och satte mig sedan. ”Bra sommarlov Lorcan?” sa Preston.

”Jo helt okej, var i Sverige och hälsade på några pappas och..” Jag tänkte säga mammas vänner, men jag kom på mig själv. ”Eh vänner” sa jag och kollade ner i golvet, men sa sedan med så possessiv röst jag kunde ”Vad gjorde ni själva på sommarlovet?”.

”Jag var och hälsade på min morbror i Australien, och jag måste säga vilka snygga brudar de var där! Dit ska jag lätt åka efter jag har gått ur skolan till sommaren.” sa Marcus som han var i extas.

”Du då? Vad har du gjort i sommar James?” fortsatte han.

”Frankrike som alltid, men sen har ju jag varit med min älskling.” sa han med ett leende och kysste henne länge, onödigt länge.

Jag höll på att spy, ”Skaffa ett rum!” hade jag nästan lust att skrika, men självklart gjorde jag inte det. Hannah log mot honom, hennes underbara fina leende, som han verkligen inte var värd.

Diskutionen gick vidare på Quidditch som alltid. ”Nu när Dominque och Fred har gått ur så måste vi söka nya slag män till Gryffindor quidditch laget. Du är inte intresserad att söka Lorcan?” sa James medan han höll hand med Hannah.

Eh… Visst! Jag skulle ju kunna pröva, men jag vet inte om jag är tillräckligt bra för att platsa i laget.” sa jag lite generad och ångrade mig direkt orden hade kommit från munnen.

”Lägg av! Var inte så blyg!” sa Marcus högt och dukande mig hårt i ryggen.

Jag log ett nervöst leende. Jag visste ju nästan ingenting om quidditch mer än vad jag hade hört från andra, och jag hade nästan aldrig spelat quittich för den delen heller. Fan! Hur skulle jag ta och komma ut ur denna knipa?

Heeejsan, ny läsare här ^^ det är jättebra, längtar efter mer 83

jättebra mer!

Hej, kul med ny läsare! Tack så mycket, nästa kapitel kommer ut någon gång runt fredag- lördag.

Jättebra

Jättebra! Du är så duktig. Men det vet du redan.
SKRIV MER! Jag bevakar lika troget som alltid.

Kapitel 3:


Lysander:
”Vad tänker du på?” sa Rose och väckte ur tankarna om mamma.

”Inget speciellt.” sa jag med inte ett så lyckat leende.

”Säkert?” sa Rose med orolig röst.

Jag nickade. Hon kollade på mig med den här fundersamma rynkan, som hon alltid får när hon funderar på något, men vände sig sedan mot Albus. Jag suckade. Varför kunde jag inte berätta för någon om mamma och mina mardrömmar? Jag blev så frustrerad på mig själv. Efter ett tag rullade tåget in på Hogsmede station, och från tåget vällde barn ut.

”Skynda dig Lysander! Vi vill inte missa middagen.” sa Albus medan jag lyfte ner kofferten från bagage hyllan och tog min uggla Wallflower bur i handen.

”Jag kommer” svarade jag kort och gick ut från tåget.

Luften utomhus var kall för att bara vara första september, och löven på träden hade redan börjat bli röda. Vi gick upp mot vagnarna som drogs av några varelser som kallades testaler som bara de som har sett döden på riktigt, kan se. Vagnen kom rullades och vi gick på den, och där satt även Scorpius Malfoy.

”Tjenare Scorpius! Har du har haft ett bra sommarlov?” sa Albus med ett stort leende.

”Jo tack, bara bra! Du då?”.

”Helt fanatiskt!”

”Kul att höra, kul att höra!”

Scorpius är väldigt trevlig och snäll, och han var alltid lätt att prata med. Vagnen rullade på och snart var vid ingången till underbara Hogwarts. Åh vad jag hade sakna det. Jag ställde av kofforten och Wallflower, och gick sedan med Albus, Rose och Scorpius mot Stora Salen.

”Gud vad jag har saknat det här stället alltså!” sa Rose och snörade runt i en cirkel och skrattade.

”Jag med! Tänk att vi bara har två år kvar här!” sa Albus.

”Helt otroligt” flämtade jag.

Scorpius nickade instämande. Vi gick vidare mot Stora salen. Nr vi väl kom in till Stora salen så delades vi upp, Rose gick till Gryffindor bordet, Albus och Scorpius till Slytherin bordet och jag gick till Rawenclaw bordet.

”Hej Lysander!” sa tvillingarna Amber och Ashley Crawley samtidigt, och deras tjejkompisar fnissade.

”Hej.” svarade jag kort.
Åh var de var jobbiga, varför kunde inte alla tjejer vara som Rose Weasley?


Hoppas ni gillar det!

Jättebra skrivet som vanligt! Please skriv more♥