Ett misstag, en förändring [Dramione]

HUR TUSAN KAN DU KALLA DIG DÅLIG?! Älskling, nä ska du inse att du är fantastiiskt?!

Bejb, hoppas ´jag också är med på den där listan...? (a) *Titta vääääääldigt snällt på* Jaja, nu till min kommentar.

Höhö, blev skitglad först när jag lästa ditt svar på min kommentar, och sen att du lagt upp ett nytt kapitel. Sen ska du veta att jag blev SUPERGLAD av din kommentar på min ff:n, jag älskar att få nya bevakare Jaja, tyckte bara att du skulle veta det. En sak till du ska veta är att ditt kapitel var mer än fantastiskt, det var otroligt. Hur kan du skriva så målande? Du måste verkligen bli författare. Jag är hopplöst förälskad i din ff:n, jag menar, vad kan vara bättre än en Dramione?! Den är ju helt enkelt så bra att man får hjärtslag. Iallafall jag. Och min Draco är ju...så fantastisk. Nej men jag ÄLSKAR verkligen din story, och hur du skriver...Brukar annars vara väldigt kritiskt men det här bara älskar jag.
Speciellt sista delen av kapitlet...
Och så älskade jag det med festen! Då slipper jag känna mig så 4everalone när det gäller att blanda in alkohol i min ff:n, hehe (Y)
Så skriv mer snart hörru, söta rara fina... *Dobby blick*
DU ÄGER!

jaåå topp två!

Ja, dock inte... jag har fortfarande inte börjat på min nya.... IKVÄLL!

TACKTACKTACK mina underbaraste läsare! ni är guldvärda allihop ♥
Jag håller på med nästa kapitel nu om festen och tro mig ni kommer INTE bli besvikna (jag kan avslöja mycket dans med "främmande" killar och en mycket full, men glad, Harry ) ;'

Ni får förresten gärna tipsa era vänner, jag skulle verkligen uppskatta mera underbara läsare och mer respons till ffn för att utveckla mitt skrivande :' )

eller inte -.-

Mer, NUUUU!!! Du skriver skitbra!!

Hejsanhoppsan! jag vill än en gång påpeka att ni alla är underbara och jag tyckte att ni förtjänade ett kapitel idag! ( även om jag egentligen borde ha läst på prov istället för att skriva det här... )
Hur som helst är detta kapitlet lite längre, det innehåller alkohol och intimare stuff så om ni inte klarar av sånt så bör ni avstå från att läsa vidare, men jag tycker inte att det är alldeles för hemskt och skulle våga påstå att de flesta kan läsa det. Enjoy my dear friends! ♥ :'


Kapitel 3
”Hermione?!”

”Ni är inte kloka!”

Ifall inte resten av slottet var uppe var de nog vakna nu. Med stora ögon stirrade jag på mig själv i helbildsspegeln som Lavender hade lagt upp i sovsalen under första dagen på året. Om det inte vore för mitt vanliga ansikte och det aningen ovårdade håret kunde man absolut inte tro att det var Hermione Granger som stod framför spegeln.

Flickan, eller kunde man säga kvinnan? - som stod iklädd en blekrosa väldigt urringad klänning liknade inte alls på den person som hon brukade. Kvinnan var mycket vacker och annorlunda, på fötterna hade hon ett par aningen för höga, svarta klackskor. Hennes nötbruna ögon ramades in av ett tjockt lager mascara, ögonskugga och kajal.

”Jag ser ju ut som en...”

”Prinsessa”, fyllde Lavender drömmande i min mening och tittade på mig med glittrande ögon. Själv var hon iklädd, enligt mig, en alldeles för kort kjol och ett svart linne. Parvati hade korta jeans-short ovanpå ett par trikåer och en topp som var mer urringad än min klänning. ”Sätt dig igen så får jag fixa håret åt dig.”

Innan jag hann protestera hade Parvati tryckt ner mig på pallen framför spegeln igen och Lavender började pyssla om mitt hår.

”Tror ni inte att den avslöjar för mycket?”frågade jag oroligt och studerade fortfarande mig själv i spegeln med rynkad panna.

”Absolut inte”, sa Parvati genast. ”Du är perfekt, killarna kommer att tappa hakan.”

”Du ser bäst ut av oss alla, du borde seriöst gå mer med såna här kläder”, sa Lavender allvarligt och blinkade åt mig genom spegeln.

Jag var inte direkt övertygad, jag ville fortfarande vara den försiktiga Hermione som jag alltid hade varit. Men med de här kläderna skulle nog alla tro annat.

Lavender hade gjort en otroligt fin frisyr, mitt hår såg mycket mer välvårdat och fint ut. Hon hade lagt upp det i en förtrollande knut i nacken med mitt långa hår i nacken som fortfarande hängde i fina lockat över axlarna.

”Jag måste ändå erkänna”, sa jag sedan dröjande, ”att ni två verkligen kan er sak med att fixa till folk.”

Jag log ett försiktigt leende mot dem som de besvarade med fnitter.
”Efter ikväll kommer alla att se på Hermione Granger som något annat än pluggisen”, sa Parvati med en lätt, lycklig suck. ”Prinsessan.”

”Överdriv inte nu”, sa jag generat och kände hur en lätt rodnad spred sig över mina kinder. ”Ni ser fantastiska ut ni också.”

”Ikväll ska vi ha roligt!”kvittrade Lavender och lade på sig ett till lager mascara. ”Vi ska dansa till vi stupar.”

”Om vi inte svimmar av mugglardrickan först”, skrattade Parvati och drog upp en oöppnad vittvinflaska från sin handväska som hon skulle ta med sig. ”Ska vi gå över till killarna då? Jag hörde att tvillingarna Weasley planerade förfest i deras sovsal.”

Vi fixade det sista innan vi alla tre fnittrandes gick ut ur sovsalen och till pojkarnas sida. Vi kunde svagt höra dunkande från musik desto högra upp vi gick i pojkarnas torn. Jag kände ett sting över dåligt samvete då jag tänkte på de yngre eleverna som inte förstod vad som höll på att hända. Jag var ändå prefekt, kanske skulle jag ändå stanna i sovsalen och se till att de yngre inte började fundera över något?

Men det var för sent, vi steg in i Weasleytvillingarnas sovsal där musiken dunkade att hela huvudet kändes som om den var precis framför en bastrumma.

”Mione, Lavender och Parvati!”ropade Fred för att överrösta musiken. ”Kom in, kom in!”

George, som satt precis bredvid cd-spelaren, sänkte volymen då han märkte hur vi alla plågades av hur högt det var.

”Flåt det var lite högt”, ursäktade George med ett snett leende. ”Jag förstår mig inte riktigt på den här mugglar-manicken.”

”Men Hermione vad har du på dig?!”utbrast Ron genast då vi stigit in och stängt dörren efter oss. Harry, Seamus, Dean, Neville och Lee Jordan satt alla på sängarna med varsin flaska eller glas i händerna.

”Visst är hon snygg!”sa Parvati och flyttade på sig så att alla kunde se mig bättre.

”Verkligen”, sa Dean och nickade gillande. ”Sexigt faktiskt.”

”Du borde klä dig sådär varje dag”, flinade Fred och blinkade åt mig. ”Men då skulle nog alla killar bli relegerade för ointresse i skolan.”

”Speciellt då vi har paddan som lärare”, höll George med sin bror.

”Vill ni ha varsin öl?”frågade Seamus som satt ensam på en av sängarna med en låda full med glasflaskor i. Hans ögon verkade lite glansiga och på något sätt trötta. Jag visste hur man såg ut då man blev full och det verkade som om Seamus hade lyckats bli den första.

”Gärna”, sa Lavender och plockade åt sig en flaska från lådan. Detsamma gjorde även Parvati. Jag tvekade en stund innan även jag plockade åt mig en flaska och satte mig sedan ner bredvid Harry i en av sängarna. Jag fingrade lite på korken medan jag övervägde ifall jag skulle gå på festen nykter i alla fall.

”Ska jag öppna den åt dig?”frågade Harry och innan jag hann öppna munnen för att svara hade han nappat åt sig flaskan och öppnat den. ”Varsågod.”

”Tack”, sa jag lågt och tog tillbaka flaskan med ett litet leende. Jag smuttade försiktigt på drycken och svalde sedan snabbt ner det.

”Vi tar ölspelet!”utbrast Dean uppspelt eftersom stämningen behövde livas upp lite i sovsalen. De alla satt endast och pratade tyst med varandra, förutom jag och Harry som satt tysta bredvid varandra.

”Bra idé!”sa Lavender ivrigt som förflyttade sig diskret närmare Ron hela tiden. Jag försökte att inte se alldeles för rädd ut där jag satt, jag ville inte bli full fastän jag visste att jag skulle påverkas lätt av alkoholen. Jag ville inte heller backa ur längre, de andra respekterade ju förstås mina val men jag hade lovat mig själv att inte oroa mig för mycket ikväll. Jag ville ha roligt för en gångs skull utan att bry mig om vitsord eller att inte göra något förbjudet eller farligt.

Vi spelade ölspelet en bra stund, då klockan sedan slog tio var vi alla, förutom Fred och George, så fulla att vi satt i en ring på golvet och sjöng i kör till 'vi e på gång' av Tomas Ledin. Jag och Parvati gungade i takt till melodin, men misslyckades genom att vingla till alldeles för mycket att vi tappade tackten.

”Ska vi gå då?”frågade George med hög röst för att överrösta vårt falska sjungande, själv tyckte jag att jag lät mycket bra i sångrösten för en gångs skull. Mycket bättre än vad jag brukade faktiskt.

”Ja det gör vi”, sluddrade Seamus och ställde sig vingligt upp från sin plats på min högra sida. Han var nära på att falla bakåt och slå huvudet i väggen i farten, men lyckades greppa tag om en pelare från en av sängarna och fästa blicken på en prick i väggen för att behålla balansen.

Vi alla vandrade glatt, fortfarande sjungande, ut ur sovsalen och ut i korridoren. Den tjocka damen såg förbryllat efter oss då vi gick ut ur porträtthålet vinglandes och med glada hejarop. George fick oss till sist att bli tysta då vi hade kommit ur ut den tjocka damens korridor. Försiktigt försökte vi smyga så ljudlöst som vi kunde förmå oss att göra genom korridorerna, Fred gick en aning i förväg för att kolla att kusten säkert var klar.

Då vi väl kom fram till rätt klassrum kunde man inte höra något ljud inifrån. Först slog tanken mig att festen kanske var inhiberad, sedan förstod jag att de hade lagt en besvärjelse över dörren för att ingen skulle kunna höra vad som höll på att hända därinne.

Fred knackade hårt tre gånger med sin trollstav på dörren innan den svängde upp och föste oss alla in genom dörren innan han själv kom efter oss och stängde dörren med en smäll. Jag blinkade förvirrat till några gånger då en plötslig vägg av hård musik hade börjat dunka i mina öron och jag hade bemötts av ett bländande discoljus från en magisk discolampa som hängde i taket. Fönstren var fördragna med svarta gardiner, istället för stolar och pulpeter fanns det mjuka, pösiga soffor vid hörnen och stolar radade vid väggarna. Vid väggen mitt emot dörren som man kom in fanns det ett avlångt bord med dricka som fyllde på sig själv vartefter man tog något därifrån. Hade jag hamnat i ett sorts paradis eller var detta en dröm?

”Kom med och dansa Mione!”skrek Lavender åt mig för att överrösta musikens höga dån. Med ett brett flin skuttade jag med Parvati och Lavender ut på dansgolvet och började röra mig i takt till musiken. Jag skrattade i ett och jag hade aldrig känt mig så här lycklig tidigare. Det var faktiskt roligt, jag hade aldrig kunnat tänka mig det då jag föreställt mig festen i sovsalen tidigare. Det var som taget ur en dröm! Jag kände mig fri och så himla rolig på samma gång, förmodligen var det alkoholen som spökade lite också men vem fan bryr sig?

Jag kunde se elever från alla elevhem, det verkade som om de alla faktiskt var vänner för en gångs skull. Slyherineleverna kunde till och med hälsa glatt på gryffindoreleverna, förmodligen på grund av alkoholen det också.
Dansgolvet däremot var i princip smockfullt, jag kunde knappt röra mig tio centimeter åt vardera håll utan att röra vid någon annan. Men just vid det tillfället hade det ingen skillnad, jag gillade till och med uppmärksamheten jag fick av killarna som fäste blicken på mig även om de inte gjorde något åt saken. Jag kände mig vacker, modig och faktiskt lite mer självsäker än vad jag brukade.

Plötsligt kände jag hur någon medvetet dansade bakom mig vänd mot min rygg. I vanliga fall skulle jag högst troligen ha vänt mig om och frågat vad i helvete personen i fråga gjorde så där nära mig, men alkoholen i mig gjorde så att jag tänkte 'what the hell' istället.

En hård dubstep-discolåt gick förbi innan nästa hårda dunkande började. Då kände jag hur ett par bestämda händer lades på mina höften, jag kände hur pulsen ökade inuti mig. Vad fan höll jag på med? Jag var ju prefekt!
Jag fortsatte dansa till musiken så gott jag kunde, medan jag kände hur personen bakom mig drog mig allt närmare sig. Lavender dansade för fullt med Ron som höll sina händer om hennes midja, hennes armar var tajt runt Rons hals. Parvati hade däremot försvunnit någonstans längre in i folkmassan.

Impulsivt, då musiken byttes igen så att lamporna började blinka i takt till bastrumman i musiken, vände jag mig mot killen som jag dansat med en bra stund. Jag hade känt hans läppar mot min hals och innan jag hunnit tänka hade jag faktiskt vänt mig om och lagt armarna om hans hals. Jag kunde dock inte se hans ansikte i mörkret, men håret var rufisgt på killen och han bar en vit t-shirt med de översta knapparna uppknäppta. Han bar ett par, vad jag kunde se, dyra märkesjeans som han hade häng på där bak och ovanpå skjortan hade han en svart kavaj. En slips hade killen löst att hänga runt halsen och halva skjortan var slarvigt insatt i byxlinningen. Han var snygg, vältränad och dansade väligt...kunde man säga...sexigt?

Jag kunde inte titta in i killens ögon eftersom jag knappt kunde urskilja dem i ljuset, men vi fortsatte att dansa i takt till musiken, närmare och närmare varandra hela tiden. Jag kunde inte förstå det, vad höll jag, Hermione Granger egentligen på med? Jag vill inte veta, jag brydde mig inte, hela hjärnan var suddig. Allting jag brydde mig om var...ärligt talat ingenting för det kändes som om jag inte tänkte. Jag bara fanns, levde och andades. Samt dansade med en väldigt attraktiv kille då.

Killen tog ett stadigare grepp om mina höfter och hävde mig mot sig i all sin kraft. Jag kände hur pulsen ökade ännu en grad, vi hade slutat dansa. Jag höll om hans hals i ett stadigt grepp och det kändes som om jag inte andades längre. Sedan kände jag hur hans huvud kom närmare mitt, kanske lite för nära. Vad fan?

Sedan hände det, hans läppar mötte mina och jag kunde inte stoppa det. Han höll ett hårt tag om min rygg med ena handen mellan skulderbladen, den andra handen åkte sakta men säkert neråt tills den lades till rätta på min rumpa. Jag log generat till mitt i kyssen och försiktigt öppnade jag munnen för att möte honom i en intensivare kyss.

Jag hade aldrig blivit bemött på det viset, den enda som jag tidigare kysst hade varit Victor Krum och det hade absolut inte varit såhär intensivt eller hetsigt. Desto längre vi kysstes desto mer ville jag ha. Jag kunde inte sluta, jag praktiskt taget klamrade mig fast vid honom.

Ända tills han till sist bröt sig ur kyssen och jag kände hans brännade blick i mitt ansikte. Han var både skit snygg och en jäklit bra kyssare, vad kunde jag mer begära av denna alldeles för perfekta dag?

Vi stod båda och flämtade medan vi såg på varandra, ovetande om vem den andre egentligen var. Vi höll fortfarande om varandra och ingen annan i våran omgivning verkade märka oss. Jag kunde inte låta bli att fnittra till som en liten tjej, vilket fick ett brett grin att spridas över de perfekta läpparna. Vem var han? Varför hade jag inte lagt märke till honom förut?

Sedan släppte jag långsamt taget om hans hals, lät min hand glida smekandes över hans kind innan jag vände mig om och gick rakt genom folkhopen mot bordet med dricka. Jag kunde väl lika bra spela svårtfångad för en gångs skull. Han följde inte efter mig, han hade dock försökt i början men hade blockerats av ett dansade par som hånglande. Av vad jag kunde se hade den ene varit Seamus, men vem han hånglade med hade jag inte kunnat urskilja.

”Där är du!”utbrast Harry och höjde ett glas så att det skvälpte över kanten på det. ”Oj.”

Han vinglade till och tittade förvånat på golvet där hälften av drycken hade landat.

”Går det bra?”skrattade jag innan jag hällde upp ett glas av bålen som stod på bordet åt mig och svepte det. Jag hade varit så törstig att jag kunnat svimma av värme. Det var säkert femtio grader inne i klassrummet och varmare verkade det bli hela tiden.

”Absolut”, sluddrade Harry. ”Vettuva.”

”Vad?”

”Jag hånglade med Cho!”sa han uppspelt och slog ut med armarna så att resten av innehållet i glaset gick ur det. ”Och det var fantastiskt!”

Jag skrattade åt hans berusade min, hans ögon var så matta att han såg ut att kunna somna när som helst. Det var visst inte jag som skulle ha den mest hemska bakfyllan då jag vaknade upp i morgon.

”Grattis!”sa jag med ett brett leende. Jag tänkte inte berätta att jag hade hånglat med någon, inte än i alla fall. Inte för att det säkert skulle göra någon skillnad, Harry var så full att han ändå inte skulle komma ihåg något imorgon.

”Kom med till soffan!”fortsatte Harry att sluddra innan han tog min hand och började dra med mig till ett av de fyra hörnen där det fanns soffor. I nöd och näppe hann jag nappa åt mig en oöppna flaska som jag inte hann se etiketten på vad det var för något innan vi lämnade bordet.

Till min förvåning hade flaskan skruvkork som jag snabbt skruvade upp utan att bry mig något mer och hällde i mig av innehållet. Genast kände jag mig ännu mer yr men fortsatte ändå efter Harry mot soffan där Cho satt tillsammans med Neville, Dean och Parvati. Parvati satt i Deans famn med sin tunga praktiskt taget halvt nere i hans hals.

”Ojjsan här går det hett till ser jag”, halvskrek Harry innan han föll ner i soffan bredvid Cho som fnittrade till och hjälpte honom att sätta sig upp igen. ”Hej sötnos.”

Han gav Cho en klumpig kyss, inte för att hon verkade ha sig något över det. Jag förblev stående, jag ville inte sitta i varken soffan med Cho och Harry som förmodligen snart skulle börja hångla, eller Parvati och Dean som redan var i full rulle. Neville satt aningen nedstämd på soffans armstöd och tittade tomt på sin ölflaska.

”Vad är det Neville?”frågade jag med en röst som jag inte direkt kände igen men ändå förstod att det var min egen.

”Jag önskar bara att Luna vart här, men hon är ju en fjärdeklassare”, suckade Neville och såg ännu mer bedrövad ut.

”Gå och fråga någon från ravenclaw om de kan fixa hit henne då!”sa jag muntert och log brett innan jag vinlgade till och var nära på att falla. ”Luna kan väl också vara här om Ginny har smitit hit.”

”Är Ginny här?”frågade Neville förvånat med stora ögon.
Jag nickade och pekade mot Ginny som stod iklädd en elegant blå klänning och pratade med två killar från hufflepuff.

”Jamen dåså”, sa Neville, tömde innehållet från flaskan och satte av genom rummet i sökandet efter en ravenclaw elev.

”Där är du”, viskade plötsligt en mild röst i örat på mig. Jag kände genast igen vem det var, eftersom personen hade lagt sina händer på min midja. Jag tog några djupa klunkar av spriten innan jag grimaserade illa. ”Hård på att supa va?”

Jag flinade brett innan jag vände mig om och kysste killen på munnen utan att se efter vem det var först. Jag hade nu chansen att få reda på vem den mystiske, välklädde killen var och jag kände hur nervositeten steg inuti mig.
”Malfoy?”utbrast jag och släppte genast taget om killen då jag hade öppnat ögonen. För en sekund stirrade han lika förvånat på mig och släppte snabbt greppet om min midja. Var det Malfoy som jag hade hånglat med på dansgolvet?

”Hermione?!”sa han förvånat. Men han var inte lika avvärjande i rösten eller hånfull heller. Han var bara förvånad. ”Var det du som-”

”Uppenbarligen”, muttrade jag och svepte en till klunk av spriten. Det skulle krävas mycket mer för att jag skulle kunna komma över det här. Äcklat grimaserade jag av den starka smaken, men det kändes inte lika mycket längre som det hade gjort första gången som jag smakat under kvällen. Om jag riktigt ville kunde jag hälla i mig hela sörjan, men i så fall skulle jag börja spy som om uppkastandet av sniglar-förtrollningen skulle ha lagts över mig.
En mask av självförtroende klistrades genast i ansiktet på Malfoy innan han lät blicken glida över hela min kropp. Plötsligt kände jag mig inte alls lika villig att visa så mycket av min kropp längre.

”Jag måste ändå erkänna att du ser väldigt bra ut”, sa han gillande medan ett litet gillande grin spred sig över ansiktet på honom. ”Mycket bra faktiskt.”
Jag tittade förvånat upp på honom, vad var det han stod och sade? Att jag såg bra ut? Jag var nog tvungen att ta honom till en ögonläkare ...

”Öh...va?”sa jag dumt och stirrade på honom innan jag kunde hindra mig själv.

Han tog ett långsamt steg närmare mig att jag kunde känna hans väldoftande manparfym i näsan. Den doftade underbart, mina knän vek sig under mig då jag kände doften – och det berodde inte bara på mitt snurriga huvud och alkoholen!

”Jag sa”, sa han milt och lade en försiktig hand på min axel, ”att du ser bra ut.”

Han var för nära, detta kunde inte hända. Det var fel! Vad fan höll jag på med? Jag skulle döda Lavender och Parvati bara jag skulle få händerna runt deras kala halsar och sedan...

Snabbt lade jag spritflaskan mot munnen och drack i stora klunkar. Fastän huvudet snurrade mer än någonsin och jag snabbt försvann in i en skugga slutade jag inte dricka, då flaskan sedan var halvt tom slutade jag och suckade tungt.

Malfoy stirrade på mig med stora ögon.

”Vad har hänt med besserwissern, har du inte vetskapen om att man ska dricka sprit i små mängder?”

”Jo”, svarade jag kort och tittade flummigt på honom. ”Men sedan hånglade jag med dig.”

Med de orden gick jag vingligt förbi honom mot andra sidan av rummet. Allting var helt suddigt, jag hörde musikens dova dunkande långt i bakgrunden och det kändes som om jag inte kunde se rakt. Människorna rörde sig liksom i slow-motion, eller var det jag som gjorde det?

Jag hade hånglat med Malfoy! Malfoy av alla människor från skolan! Vad hade jag gjort för att förtjäna det här egentligen?

Men ännu värre, jag hade gillat det. Jag gillade då han sade att jag var snygg och jag älskade doften som han hade. Hans kroppsbyggnad som var vältränad och håret som var sådär lagom rufsigt, var jag på väg att falla för Malfoy?

”Hermione!”utbrast Seamus och drog tag i min arm att vi båda föll ner på det klibbiga golvet med en stor smäll. Jag kunde dock inte känna att jag hade skadat mig. ”Flåt jag är lite klumpig för tillfället.”

Han sluddrande hysteriskt och ögonen vimlade hit och dit. Han var verkligen någon som borde gå och sova innan han lyckades med något som han inte borde.

Jag skrattade åt hans sätt och förvirrade, barnsliga uttryck innan ett plötsligt grepp om min arm drog upp med från golvet på fötter. Jag svajade till några gånger och var på väg att falla ner på golvet igen, men ett par starka händer grep tag om mig.

Seamus ställde upp sig av sig själv och kisade med ögonen mot min 'räddare'.”

”Malfoy!”utbrast han och log så brett som han kunde. ”Så trevligt att se dig, i vanliga fall skulle jag ignorera dig för att jag hatar dig men idag verkar det vara en mycket speciell dag och jag är på ett väldigt bra humör. Snällt mot Hermione där va, visst ser hon sexig ut idag va? Inte alls som hon brukar, hon borde nog se ut sådär allt oftare för att ge oss killar något att se på, inte sant...”

Seamus babblade på med snabb, knakig röst i sluddrande stämma medan han ansträngde sig för att kunna se på Malfoy som tydligen stod bakom mig med ett starkt grepp om mig. Jag ville egentligen dra mig därifrån, bort från honom, men jag var plötsligt väldigt trött. Jag försökte att inte stänga ögonen, men jag var så trött... kanske kunde jag bara stängda dem en liten stund, vila lite ...

Med ett ryck slog jag upp ögonen igen, Seamus var på väg vaggandes bort från oss mot sofforna där Harry nu låg över Cho och grovhånglade med henne. Jag himlade med ögonen mot dem, de borde helt klart skaffa sig ett rum.

Utmattat lutade jag mig mot Malfoy, jag orkade inte bry mig längre. Det var för sent och av någon anledning kändes det som om det inte betydde någon skillnad. Jag fick väl göra vad jag vill.

Han besvarade genast min gest genom att krama om mig hårdare bakifrån, jag lade mina händer på hans händer som låg vid min mage och kände hur han lade sina läppar mot min hals igen. Oförberedd ryste jag till av beröringen och drog mig närmare honom. Han var kanske inte så farlig som han framstod i alla fall.

Sedan sträckte han sig efter flaskan som jag fortfarande höll i, hälften som fortfarande hade funnits kvar innan jag fallit med Seamus låg på golvet i en stor pöl, andra hälften svepte Malfoy snabbt i en enda klunk. Han lade ner flaskan på bordet bredvid oss innan han lade tillbaka handen ovanpå min och gungade mig försiktigt.

Jag visste inte ens vad klockan var, långt över midnatt i alla fall. Allting jag kunde tänka på var min underbart mjuka säng uppe i den varma sovsalen. På dansgolvet hade eleverna minskat, men det fanns fortfarande många som dansade. Istället hade de flesta förflyttat sig till sofforna.

”Kom med mig”, väste Malfoy sedan i mitt öra och tog min hand i sin innan han drog iväg med mig mot dörren. Flummigt gick jag efter honom utan att bry mig om att protestera.

Korridoren var skrämmande mörk då vi hade stängt dörren bakom oss, det ringde obehaglit i öronen och jag hörde inte alls lika tydligt som jag brukade. Mina steg som hördes mot det kala golvet var inte alls lika höga som de i vanliga fall skulle ha varit.

Malfoy höll fortfarande i min hand då han drog med mig i korridorerna, vid varje hörn stannade han och kikade förbi kanten för att försäkra sig om att där inte fanns någon. Då och då öppnade han även dörrar till klassrum eller skåp, men jag brydde mig inte om att fråga varför.

Till sist, då mina fötter ömmade i mina höga klackskor så mycket att jag ville skrika, öppnade han en dörr på glänt och föste in mig.

Rummet var litet, uppbelyst av levande ljus som flög vid väggarna. På golvet fanns det en madrass som såg väldigt mjuk ut tillsammans med puffiga dynor. Jag satte mig genast ner på madrassen, fast egentligen föll jag mer, innan jag tog av mig klackskorna och drog händerna över mina hälar.

”Det gör ont”, muttrade jag surt och kände mig som en liten unge. Sedan tittade jag upp mot Malfoy och verkligheten slog till mig likt ett knytnävslag i magen. Jag kände mig panikslaget illamående och ivrig på samma gång. Jag befann mig i ett litet rum, upplyst av ljus och en mjuk madrass på golvet tillsammans med honom. Detta bådade inte gott, eller gjorde det?

Malfoy hade stängt dörren varsamt efter sig innan han vände sig mot mig och tittade ner på mitt ansikte. För första gången den kvällen kunde jag se hela honom i klarhet, huvudet var inte lika flummigt längre och jag var helt säker på vad jag höll på med.

Hans ansikte var blekt, passande till det vitblonda håret och de perfekta, lysande ögonen. Han var lång, vältränad och alla hans dyra märkeskläder smet smidigt över hans kropp. Han var inte den Malfoy som jag kände, den som var elak och kastade ur sig elaka ord till höger och vänster. Han var inte killen som kallade mig för smutsskalle, mobbade mig och tog varje chans han fick för att såra mig.

Han var mild, varsam och det verkade som om han brydde sig. Han var försiktig, allvarlig och impulsiv på en och samma gång.

”Gör det?”sa han och satte sig bredvid mig på madrassen, väldigt nära. Jag kände hans axel mot mig, hans knä lät han falla mot mitt att de rörde varandra. Pulsen skenade iväg inuti mig och en rodnad spred sig över mitt ansikte, men tack vare sminket visade det sig inte lika mycket som det annars skulle ha gjort.

”Du är väldigt fin Hermione”, viskade Draco och smekte min kind med sin hand. Jag slöt ögonen vid beröringen, den var så mjuk och försiktig. Som om han frågade om lov, jag öppnade ögonen och tittade lugnt på honom som svar.

Då tog han bort handen för att ta av sig kavajen och sedan slipsen. Jag studerade honom hela tiden, ända tills han vände sig mot mig och lade sina händer mjukt om min hals och förde sin mun mot min. Jag besvarade genast kyssen och stack genast in tungan i hans mun. Då tappade han fattningen, plötsligt låg han över mig på madrassen med händerna nästan överallt på min kropp. Gentelman som han spelade gick han inte i närheten av mina personliga områden.

Försiktigt började även jag låta händerna undersöka hans perfekta kropp innan jag drog av honom skjortan. Draco tog det som ett tecken och tog genast av mig min annars mycket avslöjande klänning. Sedan tog han snabbt av mig min bh innan jag hann reagera och lade händerna ovanpå mina bröst.

Jag drog av honom hans byxor med smidigare rörelser än vad jag trodde att jag kunde. Jag blev allt mer andfådd hela tiden och det kändes rätt, det var det här jag ville. Jag kunde inte förstå det, det var som om en förtrollande dröm som jag aldrig ville vakna upp ifrån.

Draco pustade tungt och bröt sig ur vår kyss för att bemöta min blick. Jag hade mina fingrar i hans rufsiga, blonda hår medan hans händer låg på betydligt mer intima ställen men jag protesterade inte det minsta. Jag kunde känna hans hårda skrev mot mitt ben och såg i hans lustfyllda ögon vad han ville.

”Är du säker?”pustade han milt utmattat och pussade mig sedan på pannan.

Jag låg still en stund, tittade försiktigt på honom och nickade sedan under tiden som ett brett grin spred sig över ansiktet på honom.

Åh jag känner mih så HAPPY efter att ha läst först din kommentar och sedan det här ;D Det är nästan för mycket för lilla mig. SUPERDUPERMEGAAWESUME om man får säga som småttingarna här på mugglis.
Och återigen, jag är väääldigt glad att nån mer än jag valt att blanda in alkohol, höhö ♥Fast din fest blev bättre än min, Draco är så bråkig i hela min ff:n. Han är mycket snällare i din! *Avundsjuk* Grymt bra skrivet iaf, och tack för kapitlet! ♥

Ett tips bara:
Dela in det i stycken så blir det lättare att läsa :' ♥