Londons slumkvarter

"Upptagen med att springa." konstaterade hon och gav ifrån sig plånboken. Man valde sina strider och hon var inte på topp att ta fighten nu. Nu då hon knappt kunde hålla sig stadigt på fötterna.
"Det gör inget." sa hon och log svagt eftersom hon inte visste var hon hade pojken. Han hade nu åter plånboken och hon behövde knappast pengarna, hungern var försvunnen, att folk åt mat när det var så enkelt med bara en spruta.

"Tackar", sa han svagt då han tog emot plånboken och vägde den i händerna för att undvika ögonkontakt med henne. Sedan lät han blicken glida över hela hennes kropp, verkade som att hon inte hade haft det alldeles för lätt.
"Har jag sett dig förut?"sa han mer till sig själv än till henne med rynkad panna medan han fortsatte att studera henne. Han ände egentligen de flesta i kvarteret och han och hans gäng brukade dela upp uppgifterna som de hade på olika ställen, kanske någon hade nämnt henne förut?
"Vad heter du?"

"Samantha men jag kallas för Sam." sa hon som presentation och drog bak det röda håret med en gest. Hon rynkade på pannan av tankekraft.
"Och du är Robert? Robin? Roland? eller något liknande." och hon var förvånad över att hon mindes, hon hade hört hans namn ropas förr, någon gång för längesedan.
"Du är med i något av gängen va?" frågar hon och tar ett halvt steg bakåt men vinglar bara till. Okej, mat mot sprutor kanske hade sina fördelar.

"Robin", sa han kort och kände sig aningen bitter över att hon inte visste hans namn direkt. Han gillade uppmärksamhet och hatade då någon glömde honom.
"Jepp, sydöstra gänget", sa han stolt och sträckte diskret på sig. "Vi slog skiten ur nordborna förra veckan, de har inte visat sig vid centrum enda sedan dess."
Det hade varit en ärlig och hård kamp, men Robins gäng hade lätt vunnit över dem då de väl hade fått övertaget.

Sam nickade, Robin var det ja, nu mindes hon ett av de där gängen som drog runt. Gäng som man gjorde bäst i att undvika. Kanske inte alla var lika men hon hade råkat ut för många av dem. Visst kunde hon försvara sig, men oftast var de stora killar och hon hade inte styrkan i sin utmärglade kropp.
Då han talade om slagsmålen nickade hon bara och sedan flinade hon till.
"Jag vet, hade förstaparkett." sa hon och nickade upp på ett av hustaken. Det hade varit en av hennes bättre dagar då hon inte varit drogad och hade kommit över en grillad kyckling.

Robin nickade stumt utan att veta vad han skulle kunna säga, han kände ju henne direkt inte och han hade bara hört då de äldre killarna i gänget pratade om henne. Hon var tydligen någon form av en hora eller nåt.
"Det var synd att poliserna kom dit och förstörde det hela sen", sa han dröjande och drog på munnen. Snabbt tittade han sig bakom axeln för att försäkra sig om att där inte stod någon och beskådade dem.
"Så vad gör du här egentligen?"frågade han sedan med rynkad panna, det var sällan som någln annan än han eller gänget befann sig i gränderna.

Sam nickade, "Kanske det, men ni kan ju inte utrota dem helt, då har ni ingen att slåss mot sen." flinade hon lätt och lutade sig mot väggen. Hon ville hålla sig på fötter även om hon vinglade betänkligt, men att visa sig svag kunde innebära livsfara bland Londons gränder. Hon såg på honom och suckade lätt.
"Jag tänkte sova, det är väl inte förbjudet?" sa hon med höjt ögonbryn. En sen om gränderna tillhörde olika gäng och nu kanske hans, de ensamma måste också få plats.
"Jag gör inte precis skada." sa hon trotsigt som för att visa att i denna punkt ändrade hon sig inte. Hon behövde få någon sömn, hon jobbade eller vad man skullekalla det på kvällarna och nätterna och då var det inte sömn som gällde. Det var farligt att sova i gränder det visste hon, men hon hade inget val i den frågan.

Robin nickade instämmande på samma gång som han ryckte på axlarna.
"Bara du håller dig undan från gränden två kvarter härifrån, det finns en gubbe där som brukar skrika på ölburkar. Jag och Tobbe brukar stå på taken och titta på honom. Han är ganska kul att se på när han är full", skrattade Robin med ett brett leende.
Det var inte ofta som han och Tobbe sprang ute på nätterna längre, inte sedan deras före detta gängledare hade hittat åt sig en flicka och flyttat in i hennes lägenhet. Robin var fortfarande ilsken över det, hur han bara kunde lämna gänget utan att se sig om.

Sam nickade, hon sa inget om det. Visst visste hon om gubben men det fanns värre saker än honom.
"Han är egentligen harmlös." mumlade hon fram och suckande satte hon sig ner lutande mot väggen. Att vara hög var härligt men inte det som skedde efter, tungt lutade hon huvudet mot stenmuren. Hennes händer darrade kraftigt av drogen och hon knäppte ihop dem för att göra det mindre synligt.
Hon slöt ögonen men talade, "Hur känd är jag i ert gäng? Vad vet du om mig?" sa hon mest av nyfikenhet och att veta hur stor koll de hade.

Robin nickade stumt och vände blicken uppåt för att försäkra sig om att ingen från hans gäng, eller någon anna heller för den delen, spionerade på dem.
"Inte så värst känd, vi alla har förstås hört om dig men set har inte talats så mycket avvikande", berättade han lätt och ryckte på axlarna.