Skräck (prs)

(Oki tänker på det )

" Hallå " sa Arvids svaga röst han lyckades tända den svaga glödlampan i rummet, Han såg på tjejen med rädda ögon. Hans ansiktsuttryck avslöjade att han inte ville tjejen illa.

(Thnks :*)

Jag ser misstänksamt på grabben framför mig men bestämmer mig för att inte vara rädd. Jag kan ju trots allt slåss.
- Vart är jag? Ta tillbaka mig! Säger jag en aning ilsket.

" Du är hos mig och jag kan inte ta dig tillbaka vart du nu kom från " sa Arvid skrämt han kryper tillbaka mot ett hörn. Tjejen var läskig.

Jag blänger misstänksamt mot killen.
- Jag tror dig inte! Säger jag hotfullt och sträcker ut mig på min fulla längd. Jag är längre än honom även om det bara är lite.

Arvid blir mer skrämd av tjejen. Att någon inte tror honom var vardagen för honom. Han kröp ihop i hörnet
" Jag talar sanning " sa Arvid skrämt

Jag fnyser och sätter mig i ett eget hörn.
- Kom inte nära! Säger jag tyst och blundar.

Arvid tordes inte komma nära heller tjejen försökte nog tänka att det här var en dröm, han vågade inte avbryta henne då dörren till källaren öppnades. Hans mamma kom ner för trappan och stängde dörren efter sig.

Jag ser upp på kvinnan som kommer in och kryper ihop. Vart är jag? Kvinnan börjar cirkla runt i rummet.

Arvid kröp ihop i hörnet och såg skräm på sin mamma vad skulle hon göra? Han funderade på varför tjejen var här men han vågade inte fråga

(Du jag kan vara pappan och du mamman så blir det rättvis? )

(Okej
Men vad ska hon säga? )