Privat HG-Roll

Jag klädde (motvilligt) på mig en blå klänning som släpar i marken. Jag satte upp håret i en knut och började gå med mamma till slåttern.

Jag och min syster klär på oss det finaste vi har. Jag klär på mig en trasig skjorta och ett par söndriga jeans. Jag kammar håret i en sidbena och tar på en fin röd klänning som är lite trasig längst ner. Hon tar på sig ett par skor och jag tar också på mig ett par skor. Vi går ner från kojan och går iväg.

När denna dag kommer är det ALLTID min rosa lång klänning som ska på. Så jag sätter på mig den och låter min store syster göra ett par inbakade flätor. Jag har ganska långt ljust hår och alla tycker det är gulligt. Det ända jag vill göra är att klippa håret kort. Men jaja nu går vi till Slåttern. Och till det där konstiga saken som man måste lämna blod.
-Aj, säger jag när det sticker till i fingret.

Framme vid slåttern är det mycket folk. Alla i Distrikt 11 är förväntade, men hoppas inte att det är dem.
Förut var jag sån. Men sedan min lillebror dog så var allvarligast av alla. Förra året var jag så ledsen att jag tänkte anmäla sig som frivillig för en flicka på 12 år, eftersom min lillebror var det bär han blev vald.
Slåtterdamen står och väntar på att alla ska bli tysta så hon kan börja.

När jag är framme vid slåttern så är det riktigt mycket folk. Alla folk pratar med varandra och vissa barn är rädda att det ska bli dom som ska få vara med i Hungerspelen. Effie står och försöker få så att alla ska bli tysta. "Tysta!" Skriker hon

(Jag kommer om en stund )

(Jag kommer bär jag kommit hem, om ca 30-45 min. )

(Jag är här igen ) Alla tystnar och stirrar på hon. Jag hoppas verkligen det inte blir jag. Min lillasyster håller mig med ett hårt grep om handen. Naglarna sticker in i huden. "Vi börjar med tjejerna!"

(Jg med)

Eskorten höll upp en hand för att visa tystnad. Alla började tystnad och tittade förväntansfullt upp mot eskorten.
"Tack. Och i år så har vi en frivillig till spelen!" Ropade eskorten ut.
Folkmassan viskade upphetsat. Det ar länge sedan en i Distrik 11 anmält sig som frivillig. Eskorten fortsatte som hon inte hört dem. "Låt mig presentera... Percy Manderlay!"
En kille i min ålder gick upp mot eskorten. Han skakade han med henne och vinkade mot folkmassan samtidigt som han log. Folkmassan applåderade artigt.
"Nu är det damerna!" Ropad eskirten ut och stack in den enorma glaskupolen.
Jag såg nervöst på när eskorten vecklade upp lappen.
"Melanie Covertree!"

Nu är det distrikt 12:s tur. Damen där framme säger "Vi börjar med tjejerna". Hon tar upp en lapp och ropar upp "Miley Everdeen". Nej det är jag! Vad ska jag göra jag kommer att dö! Jag går fram dit upp och undrar vem killen kommer bli. Jag fattar inte att jag snart ska dö! Jag är inte redo. Enu en gång tar damen upp en lapp! "Royan Krokom" Jag ser hur han kommer upp. Han ser ut att vara ett år äldre än jag. Han ser vettskrämd ut. Jag tror att han tänker samma sak som jag. "Jag kommer att dö". Vi hälsar och han har ett mjukt hand grepp inte som jag trodde när jag såg den där fräkniga solbrända killen. Jag kommer i alla fall lära känna honom. Han ser i alla fall snäll ut. Jag hoppas hoppas inte jag kommer att döda någon!

PS. Förlåt att jag skrev lite om Royan. Men jag ville skriva om killen från distrikt 12.

Jag och Miley tittar mot publiken. Hon ser snäll ut tänker jag.