På tåget- Tony, Raquel, Oliver och Iris

Rocky log emot Oliver och de andra när de svarade på hennes fråga hon började fundera tillbaka på Zimbabwe medan hon satt där emellan de tre eleverna. Hon slängde ett öga på Ziva och blinkade lite med ena ögat, hon kanske kunde fatta vad hon tänkte på, det kändes i alla fall som hon gjorde det. Rocky stack in sin finger till sin uggla så hon fick nafsa lite, det riktigt kittlade, så Rocky skrattade till ganska högt. Sedan tittade hon på Iris.
"Du har ett väldigt vacker och spektakulärt namn om jag får säga det själv" Sa hon lite blygt sedan vände hon blicken emot Ziva igen och fortsatte blinka emot henne. Sedan vände hon upp huvdet emot Oliver och Toby.
"Ni har väldigt fina namn ni med, Ollie är jättesött..." Sa hon ganska tyst och blev röd om kinderna så hon tittade ner på Ziva igen. På nästa fråga tittade hon inte upp.
"Jag är mugglarfödd..."

Toby ler medan Iris och Oliver pratar och skrattar ytligare till när han hör Olivers smeknamn, det låter ju helt knäppt, han hoppas dock ingen skall märka hans skratt. Han hör hur Iris säger att hon inte är något speciellt och då viker Toby ut.
"Du är ju skit speciell, alla är speciella på något sätt, även Ollie, och så du Rocky" Säger han med ett brett leende. Sedan så svarar han på nästa fråga.
"Ja jag är renblodig och kommer ifrån en trollkarlsfamilj..!" Han blir sedan lite ilsken när Rocky säger att Ollie är ett sött namn, hur fasiken kunde hon tycka det. Nu gällde det att impa lite till.
Han hör nämligen hur Rocky berättar att hon är mugglarfödd och det är lite som hon skäms.
"Skäms inte för vem du är Rocky det är coolt att vara mugglarfödd ju!"
Sedan nickar han emot Iris ja det kanske skulle vara smart att gå och byta om snart, fast det dröjde ju ytligare några timmar innan de var framme. Det var nog i alla fall fyra timmar kvar, men att vara tidig kunde man alltid vara!

Ollie rodnade lite när Rocky sade att hon gillade hans namn.
"Tack", sade han glatt. "Ditt är fint med." Sedan vände han si mot Iris.
"Ja, ditt namn är verkligen fint." Iris rodnade hon också och log mot de andra.
"Tack så mycket. Det var snällt sagt." Iris såg på Toby, men tittade snabbt bort. Hon såg ut genom fönstret istället. "Jaha", sade hon. "Jag trodde att vi snart var framme. Det ser så annorlunda ut här mot vad det gör hemma. Var bor du, Toby? Eller har u redan sagt det? Jag är lite glömsk." Hon lade undan en brun hårlock från ansiktet så att hennes ljusblå ögon verkade lysa från ljuset av lampan i taket.

Oliver log. Han tyckte att Iris var söt. Rocky var kanske lite mer tuff, mddan Iris var den söta.

Toby kollade även han ut igenom fönstret, han tittade på de vackra bergen utanför som de passerade. I Wales fanns det extremt mycket kustlinjer så det var allt Toby var van vid. Han lyssnade halvt på vad Iris sa och svarade vänligt på Iris fråga.
"Jag kommer ifrån Wales, ifrån en stad som heter St Davids"
Sedan så vänder han tillbaka huvudet ifrån fönstret. Vad fanns det mer att prata om egentligen? Han suckade, tänk fyra timmar, vad det kunde gå långsamt.
"Ja vad gillar ni att göra på fritiden då?"

Rocky blev lite avundsjuk när Oliver berömde Iris namn, men visst hade han rätt. Iris var ett vackert namn, finare än Rocky i alla fall, eller Raquel. Ush hennes namn var inte det vackraste som fanns. Och Iris utseende sen det bruna håret och de isblå ögonen verkligen klädde henne. Själv var Rocky mörkhyad till det första det var många som såg ner henne på det, de hon egentligen mest stolt över i hennes utssende var hennes ögon. De bruna rådjursögonen som hennes pappa själv brukade säga ja det väl ganska speciellt med det, men Rocky kunde inte se det själv i alla fall. Hon tog ögonkontakt med Toby som satt och tittade ut igenom fönstret och fick fram ett litet leende på sina läppar sedan hörde hon hans fråga.
"Jo jag gillar att studera, läsa och så gillar jag att hålla på med musik och så gillar jag att sjunga också"

Toby fick upp sina öron lite grann när han hörde Rockys intressen, han nickade intresserad. Sedan när hon sa musik så blev han faktiskt lite imponerad.
"Får man fråga hur många instrument du kan spela, kanske kan man få höra ett litet smakprov på att du kan sjunga med?"

Rocky blev lite nervös när Toby pratar med henne om att sjunga hon skakar hastigt på huvudet visst hon kunde sjunga fantastiskt det visste hon det sa nästan alla, men kanske skulle hon göra det..?
Hon harklar sig långsamt och sjunger långsamt med sin ljuva stämma.

"Someday I'll be living in a big ol' city
And all you're ever gonna be is mean
Someday I'll be big enough so you can't hit me
And all you're ever gonna be is mean
Why you gotta be so mean?" Sedan så ser hon på Toby bestämt och säger sedan.
"Ja jag kan spela banjo, gitarr, tvärflöjt, elorgel, piano och så sjunger jag lite också."

Toby blir förvånad hur bra Rocky faktiskt sjunger, hon sjunger jäkligt bra det kunde hans först inte tro när hon sa att hon kunde sjunga. Han blundar lite och försöker höra vilken låt det är men hör inte. Han sitter bara med en stor mun när Rocky har sjungit klart. Var det verkligen rösten som hade kommit ifrån henne?

Oliver log, och Iris klappade i händerna.
"Jag spelar fiol", sade hon glatt. Jag har den med mig. Vi kanske kan spela tillsammans någon gång? Det vore kul."
"Wow", sade Oliver bara. "Du är ju hur duktig som helst. Spelar du något mer, Iris?"
Iris nickade.
"Några instrument. Gitarr, thin-whistle, munspel, mandolin, piano och lite annat."
Oliver flinade.
"Oops. Hoppas inte ni väntar er att jag kan sjunga eller spela något. Jag lämnade gitarren hemma. Vilket musikgäng man har hamnat i då. Kan du spela något, Toby?" Oliver såg på Toby och hoppades halvt om halvt att han skulle säga nej och på så vis göra bort sig en aning. Det skulle inte göra Oliver någonting.

Iris log, om än fortfarande blygt. Rocky var verkligen någon hon skulle komma bra överens med. Det trodde hon verkligen.
"Annars spelar jag fotboll", sade Oliver glatt. "Gillar ni sport? Vet ni ens vad fotboll är? Jag tänkte eftersom det är en mugglarsport och så."
"Jag vet inte vad det är", sade Iris tyst.

Toby suckar lite grann och skakar på huvudet nej han kunde inte spela något instrument. Men vad gjorde det, bara för att man var musikalisk gjorde inte det en människa det fanns andra faktorer som gjorde hur man var som människa. Man kunde vara snäll eller elak. Han kollade ut igenom fönstret igen mer orkade han inte göra för tillfället kunde tiden gå mer långsamt? Tänkte han ganska surt, sedan blängde han på Oliver ganska surt, men så han inte såg såklart.
Varför skulle han kunna spela gitarr för och kanske till och med så sjunger han som en gud, och de där röda håret kommer säkert locka till sig flera miljontals tjejer. Vad var Toby själv duktig på visst han kunde ju flyga på en kvast ganska bra, det var han inte helt ovan ifrån så det verkade positivt.

Rocky log åt att även Iris kunde spela instrument, kanske kunde de spela ihop allihopa, både hon och Iris, och även Oliver. Men Toby kunde inte spela något instument. Men vad gjorde det egentligen. Rocky var ingen speciell bara för att hon kunde spela banjo exempevis. Hon hörde Olivers fråga och nickade om att hon visste vad fotboll var.
"Fotboll är ju en ascool sport" Ifrån en tjej som oftast var pluggis och var van vid att sitta i ett bibliotek hade man kanske inte kunnat tänka sig ha så stort sportintresse vid sidan om, och även musiken tog ju mycket tid.

Plötsligt så sa Toby någonting. Som han själv skrattade över. Toby hade den förmågan att säga saker som andra tog illa men som han inte såg problemet med.
"Jag trodde inte ni mörkhyade kunde något om sport, ni springer la mest omkring i djungeln och flänger och far precis som aporna" Säger han och faktiskt garvar lite grann.

Rocky hör de förträngande orden i hennes öron, hon reser sig bara upp utan att säga ett ord, man ser på henne att hon är upprörd. Hon rusar bara ut ur kupén och springer till närmsta toalett för att torka bort sina tårar, som för tillfället rinner ner för hennes kinder. Hon visste inte om Toby hade menat det han sa, eller hade han sagt det med ironi. Rocky var ju van vid att bli ifrågasatt varför just hon var mörkhyad och få taskiga kommentarer från här och där.

Toby skrattade fortfarande åt sitt skämt och sedan när Rocky sprang iväg kände han hur en klump i magen började formas. Hade han varit dum nu, hade han sagt något som någon annan tog illa vid.. Detta var typiskt Toby tyvärr.

Oliver nickade.
"Tack", sade han glatt åt Rockys ord om fotboll, sedan hörde han vad Toby sade, och det var som om allt inombords frös. Fyfan vad Oliver hatade rasism. Mer än någonting annat.
"Du är ju dum i huvudet. Förstår du inte att hon blir ledsen?", utbrast han och gick efter Rocky. Oliver visste att han inte borde gå in på toaletten så han stod bara utanför och knackade ett par gånger.
"Rocky! Han är bara dum. Bry dig inte om honom. Varken jag eller Iris håller med honom. Inte jag iallafall."

Samtidigt satt Iris tyst. Hon visste inte vad hon skulle säga om vad som just skett. Det hade varit något som bevisade att Toby var en skitstövel, det var åtminstone säkert.
"Det där var faktiskt inte så snällt, Toby", sade Iris så lugnt och vänligt hon kunde. "Jag tror faktiskt hon tog illa upp." Iris harklade sig för att försöka klargöra vad hon ville komma fram till. "Du kanske borde be om ursäkt?" Iris lade armarna i kors, men log milt mot pojken. Han kanske skulle kunna bättra sig. Hon hoppades på det.

Toby log fortfarande när Rocky hade gått iväg men kände mer och mer hur fel allting vad. Vad hade han sagt egentligen som hade gjort Rocky ledsen, han hade sagt något om mörkhyade att de inte kunde något om sport, i efterhand hörde han faktiskt hur taskigt det hade låtit, ja hon kunde ju inte hjälpa att hon var mörkhyad men kanske borde hon förstå sig på skämt bättre? Han tittade ilsket när Oliver frågade om han var dum i huvudet för det var han ju inte och försten sa man inte så till en Weatherly.

Rocky satte sig på toalett dörren och grät, hon hade låst så det var ingen i det här läget som kunde komma in, hon höll till och med foten emot dörren ifall någon skulle få för sig att försöka ta sig in. Hon lutade huvudet emot träväggen och hennes tårar rann ner för kinderna, hon kunde bara inte tänka på vad Toby hade sagt att mörkhyade inte kunde något om sport överhuvudtaget, de höll ihop med aporna i lianerna hon grät ännu högre och plötsligt kunde hon höra en mjuk varm stämma utanför Oliver stod utanför toalett dörren där hon satt och grät. Han talade mjukt till henne och hon fick lite värme inom sig. Men några ord fick hon inte fram hon fortsatte bara att gråta.

Toby tittade på Iris medan hon pratade med honom och han nickade medlidande.
"Jag kanske gjorde det, men jag trodde hon kunde förstå sig på ett skämt, fast ni kanske inte såg det som ett skämt? Jag har kanske en liten tendens att jag drar skämt på andas bekostnad och sedan gör jag folk jätteilla, men det är inget jag gör med flit.." Säger han och kollar med en ledsen blick emot Iris.
"Och du har nog rätt jag skall ta och be Rocky om ursäkt men inte än hon måste få smälta det hela först.

Rocky satt nu med huvudet nere i hennes händer som lutade sig emot hennes ben. Vad hon än gjorde så kunde hon bara inte sluta gråta. Rocky reste sig plötsligt upp och låste upp toalett dörren sedan satte hon sig till att börja gråta igen. Hon hade inget emot om Oliver skulle komma in överhuvudtaget.

Oliver kom in och han kunde inte hjälpa det (de var ju trots allt vänner), så han kramade om Rocky och hoppades att hon inte skulle bli rädd. Att hon inte skulle tro att han var kär i henne eller något, för det var han inte. De hade ju bara känt varandra en kort stund.
"Det var dumt sagt av honom, och jag slår vad om att han ångrar sig. Jag tycker inte att du är lik en apa. Jag tycker du är jättefin." En lätt rodnad dök återigen upp på Olivers kinder.

Iris höjde på ögonbrynen. Vad hade denna pojke för rätt att se sådär nedlåtande på henne? Hon var stark, intalade hon sig själv medan hon egentligen helst ville sjunka genom golvet. Iris hoppades helt enkelt att Toby skulle ändra sig, eller kunde ändra sig. Det trodde hon. Iris trodde att Toby var en snäll pojke, som nog skulle kunna bli hennes vän. Som om konflikten som dykt upp inte var nog, så frös Iris något obönhörligt i sin lätta sommarklänning med bara en kappa över. Hon började rota i sin väska efter något, vad som helst att värma sig med.

Oliver kände sig glad över att Rocky hade släppt in honom, för först hade han inte trott att hon skulle det. När han nu tänkte efter liknade Rocky en av hans gamla vänner, Alice. De hade blivit bästa vänner och en av de mest pinsamma händelser Oliver hade varit med om hade hänt med Alice. De hade pussats bakom Olivers föräldrars växthus och blivit upptäckta. Oliver hade givetvis blivit generad, men livet hade gått vidare, och han och Alice var fortfarande mycket goda vänner. Hon hade tyckt att det var jobbigt att han skulle åka (på internat kallade han det). Vem skulle hon vara med? Inte nog med att Oliver var hennes vän och Alice var hans. De hade inte heller några andra vänner, ingen av dem. Men det skulle förändras i år. Båda skulle börja på nya skolor och Oliver intalade sig själv att det var för det bästa. Oliver såg fram emot att få nya vänner på Hogwarts.

Rocky blev faktiskt lite rädd när Oliver bara kom fram och kramade henne. Men hon kunde inte bara vika undan, men visst kändes det lite weird. Hon kramade honom dock inte tillbaka så kanske skulle hon förstå att hon tyckte det kändes konstigt.
Hon blev dock glad när Oliver sa att han inte tyckte hon var som en apa.
"Tack antar jag" Säger hon och kollar försiktigt ner i golvet sedan reser hon sig upp.
"Vi kanske borde gå tillbaka, och jag skall gå och hämta min klädnad det är bara två timmar kvar tills vi är framme så, det känns lite bättre om man har lite tid på sig."
Hon ler försiktigt emot Oliver och sedan räcker hon Oliver sin hand.
"Kom så hjälper jag dig upp!"

Oliver släppte henne, röd i ansiktet. I hans familj var det inget konstigt. En kram var inte farlig. Han hade ju inte precis pussat henne. Oliver ryckte på axlarna och tog hennes hand. Hon var överraskande stark när hon drog upp honom, och Oliver gick först in i kupén. Där satt Iris, som en aning surt såg ut genom fönstret. Toby satt också kvar där, precis som de lämnat honom. Tystnaden var total och tryckande över kupén och det kändes nästan obehagligt att gå in i den.

Oliver harklade sig stadigt, fortfarande röd i ansiktet, och satte sig ner. Tystnaden fortsatte, och Oliver tänkte att om ingen skulle säga något snart så skulle han gå ut därifrån. Han kunde inte stanna när det var så tyst.