En Vampyr på Hogwarts

Är du Gud? ._.
Du skriver ju så jävligt bra. ;-;

Åhh mer... Du skriver som en ängel, längtar♥♥♥

OMG kan inte vänta på nästa hoppas du fortsätter skriva på denna!

Bra

ny läsare

Gud vad bra du skriver!!

jag är en ny läsare och jag bevakar såklart

Lite sen uppdatering men hoppas ni inte gett upp hoppet rikigt än och fortfarande vill läsa! Tack så mycket för er fina respons, super kul! Har en massa inplanerat för den här storyn, så stay with me!

---

Kapitel 3 - Hogwarts Expressen

Så fort de lastat på koffertarna på tåget försvann Kaidi iväg för att leta upp sina vänner, och Nagini och Navid blev ensamma kvar. Tåget var redan fyllt till bredden av elever i alla åldrar. De påminde Nagini om packade sillar. Sillar med dunkande hjärtan och blod som strömmade runt i ådrorna, det vill säga. Runt, runt, runt.

Nagini skakade lite lätt på huvudet för att rensa hjärnan och följde efter Navid genom den smala korridoren på jakt efter en ledig kupé. Hon kunde inte låta bli att jämföra tåget med de rymliga, stora båtarna de färdats i till Beauxbatons och undrade vagt hur Hogwarts slott skulle vara i jämförelse. Fast än så länge hade hon bara hört bra saker om skolan. Om man bortsåg från den där tjejens död för två år sedan det vill säga. Men enligt The Daily Prophet, som Nagini i hemlighet prenumererat på när hon bott med Emma, hade den skyldige hittats och relegerats så det skulle inte vara någon fara längre.

Inte för att det skulle ha varit någon fara för Nagini i vilket fall som helst, då det var väldigt få saker som kunde ta död på henne. Det krävdes att man doppade något gjort av ett speciellt sorts trä i ett speciellt gift dödligt för vampyrer och körde föremålet genom hjärtat på vampyren, men varken trädsorten eller giftet var något man fick tag på lättvindigt.

“Här är en ledig kupé”, tillkännagav Navid och svängde in i ett litet rum till vänster, varefter han puttade upp deras handbagage på bagagenätet ovanför de soffliknande sätena.

“Du är en riktigt gentleman du, Cross”, sade Nagini och satte sig i det ena sätet.

“Klart, och säg Navid. Vi är väl vänner, eller hur?” sade han och slängde sig i det andra sätet så fort han var klar med väskorna.

Nagini log ett genuint leende och nickade. Visst att hon var 67 år gammal men det var ett tag sedan hon hade haft någon i sitt liv hon kunde kalla vän. Det kändes bra.

“Okej, så om jag har fattat det rätt så ska du bli sorterad med de andra ettorna eller?” undrade Navid.

“Jag har faktiskt redan blivit insorterad”, förklarade Nagini och tänkte tillbaka på den talande hatten som Dumbledore haft med sig vid deras möte för drygt en månad sedan. “Jag blev insorterad i Slytherin och--” Hon slutade prata när hon såg Navids ansiktsuttryck. “Vadå? Är det bra eller dåligt?”

Navid skrattade. “De flesta skulle nog ha sagt dåligt, men jag är inte precis den som faller för grupptryck så jag måste säga bra”, sade han och flinade.

“Va? Vad ska det betyda?” sade Nagini oförstående.

“Tja, det finns en del som påstår att bara de mest onda trollkarlar och häxor sorteras till Slytherin", sade Navid och ryckte likgiltigt på axlarna.

“Va? Varför det? Jag tvivlar på att sorteringshatten placerar alla dåliga människor i ett hem bara sådär...” menade Nagini.

“Sant. Men ärligt talat”, Navid satte sig upp och sänkte sin röst, “de flesta som går i Slytherin är rätt hemska - blodsmaniska, manipulativa, överambitiösa... Jag menar, hälften av oss skulle lätt kunna hugga en vän i ryggen bara för att uppnå något. Missförstå mig inte dock, det finns undantag.”

“Och du är--”

“Definitivt ett undantag”, fyllde Navid i, de mörka ögonen glittrandes. “Jag slår vad om att du är ett undantag du med.”

Nagini log och såg ut genom kupédörren. Blodsmanisk var hon ju på sätt och vis, och det fanns en hel del som ansåg att vampyrer var onda, så kanske passade hon in rätt bra i det där elevhemmet ändå... Högt sade hon, “Tja, det hoppas jag.”

Det var då hon såg honom igen. Han gick förbi deras kupé, med huvudet högburet och till och med genom glaset kunde hon se hans skönhet som om den strålade från honom. Han mötte hennes blick för en sekund och den här gången var hon säker på att hon såg honom le. Ännu en gång hänförd av denna dödliges trollbindande vackra yttre fortsatte hon stirra ut i korridoren, även då den unga mannen redan passerat dem och var utom synhåll. “Vem är han?” andades Nagini.

Navid lutade sig fram och såg ut genom kupédörren. “Vem då?”

“Den där långa, svarthåriga, bleka killen... Han gick precis förbi vår kupé...”

Navid rynkade på pannan och tänkte efter en kort stund, sedan sade han, “Ah, du menar nog Tom Dolder. Jag känner inte honom så bra, även om jag har delat sovsal med honom i sex år nu. Han håller sig mest för sig själv och kallar sig själv Volde-något. Förste Prefekt och bäst i alla ämnen är han också. En del påstår att han är föräldralös och växte upp på ett mugglarbarnhem, andra att han är släkt med självaste Salazar Slytherin, grundaren av vårt elevhem. Men så sägs det så mycket på vår skola, jag menar ryktena om att han skulle vara någon sorts ormviskare är ju bara--”

“Ormviskare?” avbröt Nagini och såg på Navid med stora ögon. Under alla sina år hade hon aldrig stött på en trollkarl eller häxa som kunde kommunicera med ormar. “Menar du att folk säger att han kan prata med ormar?”

“Vissa påstår det, ja. Hursomhelst så håller de flesta sig borta från honom, och ärligt talat skrämmer han mig. Det är något med hela hans sätt att vara som känns... off, liksom.”

Nagini nickade, även om hon inte hade några som helst avsikter att hålla sig borta från honom. Tvärtom faktiskt.

ja äntligen mer ♥ lika bra som kapitlena innan

Mer!! ♥