Lida [PRS]

"Ehm... jag vet inte riktigt. Typ... det kändes inte alls. Bara sådär..." svarade Ida. "Men alltså... jag... jag... vad ska jag göra nu? Jag kan inte direkt gå hem, borde vi inte berätta för någon?"
Dörrarna till hissen öppnades och de gick ut. Ida började känna sig trött och var tvungen att ta tag i Linnéas axel för att inte falla ihop. Hon skakade på huvudet. Inget av det här var logiskt. Ida var död, hon gräver sig ut ur sin egna grav, hon är påväg till Linnéa. Linnéa av alla människor?

"Kanske borde vi tänka över det lite" sade Linnea och öppnade dörren till sin lägenhet. Låset var trögt så hon fick vicka på nyckeln lite grann "Sedan kanske vi kan ta kontakt med Minoo, hon är ju den enda kvar av Cirkeln"
När Linnea sade det fick hon en klump i halsen. Hennes enda vänner hade dött, förutom en och nu hade en återuppstått verkade det som.
Utan att bry sig om att ta av sig sina skor gick Linnea in i badrummet för att ta bort smutsiga kläder och annat skräp hon hade i sin lilla dusch. Socialen brydde sig väl inte om hur hon bodde, det var alltid stökigt här.
"Du får duscha så ska jag fixa något till dig, du kanske är hungrig" sade Linnea och försökte vara snäll.

Ida nickade och gick in i badrummet, tog av sig sina förstörda kläder och ställde sig i duschen. Hon tog Linnéas duschcreme och försökte skrubba bort allt smuts, efter en kvart ungefär såg hennes kropp äntligen ren ut och då började hon tvätta håret vilket dröjde yttligare en kvart. När hon äntligen kände sig ganska ren gick hon ut ur duschen. Ida hittade rena handdukar i ett av skåpen. Hon tog en snabbt och torkade sig.
Med handduken virad runt henne gick hon ut ur badrummet.

Linnea hade verkligen blivit en mjukis efter apokalypsen. Nu stod hon och fixade en macka, till någon annan! Hon brukade inte ens göra det till sig själv.
Dörren från badrummet öppnades med ett gnissel och Linnea förstod att Ida var klar. Linnea vände sig om och såg Ida stå där, bara i en handduk om sig.
"Jag har gjort en macka till dig" mumlade Linnea "Du kan sätta dig ner"
Utan ett ord gick hon ut ur rummet, rakt till sitt sovrum där hon hade en liten garderob. Hon försökte hitta ett par rena kläder som inte såg för deprimerande ut.

Ida tryckte handduken hårdare om sin kropp när Linnéa gick förbi. "Ta..." hon avbröt sig själv. Hon kunde inte tacka Linnéa. Ida tog mackan men hon fortsatte stå. Det kändes konstigt att vara här. Långsamt inspikterade hon mackan hon fått. Hon kände all hunger från dem veckorna hon varit död komma tillbaka på en och samma gång. Snabbt åt hon upp mackan. Det här kändes som en dröm. Fast kunde döda drömma? Eller är allt det här med De Utvalda varit en lång mardröm.

Efter att ha letat ett tag hittade Linnea en vit tröja som hon inte minns att hon hade haft, några rena underkläder, strumpor och ett par boyfriend-jeans. När hon kom tillbaka till köket såg hon att Ida ätit upp. Hon lade ner kläderna på bordet i en vikt hög. Linnea öppnade ett skåp, tog ner ett rent glas och fyllde det med kallt kranvatten. Ida har inte druckit på ca två veckor, hon måste vara törstig, tänkte hon.
När hon sträckte fram handen och Ida tog emot det kände Linnea att Idas hand var väldigt kall, till och med kallare än hennes egen som brukade vara kallare än alla andras. Tyst satte sig Linnea på en stol bredvid Ida, vid det lilla matbordet och hon visste inte vad hon skulle göra.

Hon tog kläderna med lediga handen och gick ut ur rummet för att byta om. Kläderna passade ganska bra. Ida gick tillbaka till köket och satte sig ner mitt emot Linnéa och tog några klunkar vatten. Hon bet sig i läppen och tittade ner. Vad skulle hon säga? Vanligtvis var hon den som pratade och om det inte var för det som hänt skulle hon nog påpeka att Linnéas smink såg helt fail ut.
"Uhm..." började Ida. "Vad eh... trevligt du har det här."
Inget svar. Vafan, var det det bästa hon kunde komma på? Hon tittade upp på Linnéa som inte verkade märka hennes kommentar om lägenheten. Ida suckade och gömde ansiktet i händerna.

'Fuck you I won't do what you tell me' tänkte Linnea - det var en del ur hennes favoritlåt. Plötligt märkte hon att Ida kollade ner i händerna. Då kom hon på att Ida faktiskt hade ställt en fråga. Linnea visste inte vad hon skulle säga så hon mumlade något om att Ida nog har det bättre och att det bara finns skräp i den här lilla lägenheten. Efter en stunds tystnad igen så fick Linnea tanken på att de kanske borde kontakta Minoo.
"Du Ida" sade hon "Vi kanske borde söka upp Minoo och be om hjälp, du vet... Hon med den skarpaste hjärnan"
Linnea dansade lite med ögonbrynen på skoj och reste sig upp. Hon tog en trasa från diskhon och torkade av bordet, som hon inte gjort på två år.

"Blöh okej" mumlade Ida. "Kan inte vi be henne komma hit eller? Jag orkar inte gå."
Ida hatade att hon lät så självisk. Hon kände inte igen sig och allt var bara så konstigt. Hon försökte fortfarande uppfatta vad som hänt och hon kunde inte föreställa sig hur Minoo skulle reagera. Linnéa blev van rätt så fort, eller så var hon bara bra på att dölja det.
"Jag vill sova," sa Ida helt spontant och kliade sin kind.

~~
Okej idk. Ida får bli bipolär okej.

Akrobaten: :*

Linnéa suckade som en bitch. Var Ida alltid såhär lat eller? Hon kanske skulle röra sig mer, då skulle man få se mindre bilder på Instagram där Ida hade en bild på sin mage och en jättelång text om att hon vill banta.
"Om jag bär dig då?" frågade Linnéa "Eller tror du att jag på ett psyk?"