Jao är ett konstigt ord(Prs, Corriiz)

Jag visslar på en sång jag alltid haft i huvudet. Jag vet inte varifrån, men jag kommer ihåg den oavsett vad. Jag väljer att gå genom kyrkogården, det känns säkrast där.
När jag snart är framme vid skolan är det bara gungstället jag ska passera, sedan är jag framme. Men ofokuserad som jag är råkar jag gå in i någon.

Faith ramlade omkull då hon gick in i någon, men hon reste sig upp igen på direkten och borstade av smutset.
"Förlåt.." mumlade hon en aning osäker. Hon rodnade lätt och tittade upp på personen. Det var en kille. Hon kände igen honom, han gick en klass under henne.
"Hej" hon lade på ett litet leende på läpparna och rättade till sin tröja. Hon suckade och sträckte
artigt fram sin hand.

Jag höjer på ögonbrynen och ler snett.
- Sorry! säger jag och ger tjejen handen.
- Niel, Niel Dark heter jag. Du går i 9an va? Jag tror jag har sett dig här förr?

"Ja, nian. Jag heter Faith.. Efternamnet är inte så intressant" sa Faith svagt.
Hon granskade killen, Niel.
Han var ungefär ett huvud längre än Faith vilket gjorde att Faith fick titta upp mot honom.

Jag skrattar och rycker på axlarna. Så kommer jag ihåg tiden.
- Ska du stanna kvar här eller? För jag har en lektion att hinna till, även om den är helt värdelös för mig med dyslexi!

Faith har också dyslexi men hon struntar i att nämna det. Hon
flyttar sig åt sidan för att låta honom passera.

- Tack så mycket! ler jag och rättar till ryggsäcken som hänger tungt på min ena axel. Visslandes går jag mot skolan.

Faith följde Niel med blicken och suckade. Hennes leende dog och hon började gå motsatta håll, till sin lektion. Toppen... Historia. Hennes favoritämne.

- Let's hoppa de tråkiga första lektionerna, nu är det lunch -
Jag suckar då jag går med långsamma steg mot matsalen. Alla som går runt mig och slåss om att få vara nära mig, eller prata med mig, de skiter jag i. Just nu kan jag bara fokusera på en sak: vem är min pappa? Att inte veta gör mig ursinnig, och att vara ursinnig gör mig frustrerad, och att vara frustrerad gör mig ledsen.
Vi kommer fram till matsalen och alla låter mig tränga mig före i matkön.

Faith gick längst korridoren, med sin bästis Greta, påväg till matsalen. Flera killar kastade längtansfulla blickar mot henne där hon gick, men hon ignorerade dem så gott hon kunde. Flera tjejer tittade på henne och hennes bästis där dom gick, vilket
fick henne att himla med ögonen. Dom kom fram till matsalen och hörde få busvisslingar från olika håll.
"Strunta i dom Greta" mumlade Faith svagt.