Rätt eller fel?

Förlåt att jag har dröjt med kapitel två men har haft jättemycket att göra! Hoppas ni gillar det i alla fall

Kap 2: - Ehh, Sasha jag undrade om du ville äta lunch med mig idag? Frågade Eliza.
- Asså jag vill men…ehh…jag kan inte för...stammade jag. De andras blickar brände i ryggen. Tara såg att jag inte klarade det och kom fram och la armen om mina axlar.
- Nej tyvärr hon ska äta lunch med oss idag. Så kila iväg och ät med dina andra nördkompisar så ses vi på matchen sen, Hon log tillgjort mot Eliza som såg förvåntanssvärts lugn ut.
- Nu var det inte dig jag frågade utan faktiskt Sasha! Sa hon lugnt. Alla blickar vändes mot mig. Jag visste att oavsett vad jag svarade skulle någon bli sur.
- Hrrm…jo Eliza det som Tara sa stämmer, vi ses på matchen sen istället, sa jag darrigt. Eliza tittade på mig med en blick som sa att nu är det slut. Men egentligen ville jag inte at min vänskap med Eliza skulle ta slut, vi hade varit bästa vänner hela vår tid på Hogwarts ända fram till nu under det 4 läsåret. Det var under hösten det hände, när Eliza åkte till Italien med sin familj. Jag hade absolut ingen att vara med och konstigt nog fick jag en plats i Rosies gäng! Sedan kom Eliza tillbaka och allt blev kaos! Jag vill ju vara med Eliza men man slänger bara inte bort en chans att få vara med Rosie! Och det verkar ju omöjligt att vara med båda två…
- Jag ska bara göra en sak jag kommer sen, sa jag till de andra och gick iväg själv. Jag visste inte vart jag skulle men mina fötter styrde mig mot astronomitornet. När jag gick där i korridoren såg jag en dörr jag aldrig sett förut. Den stod i det mörkaste hörnet av korridoren och var som in smälten i dörren, nästan omöjlig att se! Jag hittade det rostiga handtaget och tryckte försiktigt ner det. Mitt hjärta klappade och dörren gled långsamt upp. Jag steg i ett rum som såg ut som ett gammalt klassrum. Bänkarna var smutsiga och fallfärdiga och vissa av dem var helt förmultnade. Längs väggarna reste sig höga bokhyllor med tjocka böcker. I taket hängde en halvtrasig ljuskrona med utbrunna ljus och längst fram i rummet stod ett skrivbord. Skrivbordet var stort och till skillnad från det mesta i rummet såg det inte särskilt gammalt ut med blankpolerat trä. Jag gick fram till skrivbordet och drog ut en av de vackra lådorna. I lådan låg en gammal, gammal bok. Jag tog upp boken och blåste undan dammet på den.
HOGWARTS HEMLIGHETER AV SALASAR SLYTHERIN stod det på den. Jag blev nyfiken och slog försiktigt upp det första uppslaget. Innan jag hunnit börja läsa hörde jag fotsteg bakom mig. Jag vände mig om och tittade in i ett par svarta, ihåliga ögon.

Spännande!

super

Taaack! Minihäst och Goggo

Väldigt spännande!

Tack! chokladgrodan

Awsome!

Hallå där nu kommer kap 3!!!


- Vad gör du här? Frågar jag och tar ett fastare tag om boken.
- Jag skulle vilja fråga samma sak! Säger Eliza och tar några steg mot mig. Hennes ögon är svarta och hennes mun har dragits ihop till ett tunt streck.
- Jag vet att jag varit taskig men kan du inte bara glömma det och vara med några andra nu? Frågar jag.
- Hur tror du att jag ska kunna glömma det? Väser hon ur sig. Jag vet att Eliza har många kompisar och förstår inte varför hon håller fast vid mig.
- Vad är det du håller i?
- Inget som angår dig! Säger jag och försöker låta nonchalant.
- Men ge hit den! Säger hon och rycker den ur mina händer. Hennes blick mörknar ytterliggare när hon läser rubriken.
- Jag som trodde att jag hade gömt den väl nog! Muttrar hon tyst för sig själv.
- Vad sa du?
- Kan jag lita på dig? Frågar hon och tittar på mig med stora ögon. Jag har aldrig tänkt på hur vackra de där ögonen är, stora, bruna och glänsande. Mitt drömmande avbryts av ett ynkligt pip.
- Matchen! Är det enda ord Eliza får ur sig men jag förstår allt. Jag tittar panikslaget på mitt armbandsur. Klockan är snart halv två. Matchen mellan Gryffindor och Slytherin börjar halv! Jag spelar som sökare i mitt lag och Eliza som vaktare i sitt. Detta var årets viktigaste match, hur kunde jag glömma den?! Jag börjar springa efter Eliza som redan är ute i korridoren. Jag smäller igen dörren efter mig och springer för allt som jag är värd.

När jag väl kommer fram pustande och flåsande till omklädningsrummet är det bara några sekunder kvar till start. Jag hör arga ord som ”var har du varit!?!” ”hur kunde du?” och ”Skynda dig förfan!!!” men försöker stänga ute dem. Jag slänger av mig kappan och drar på mig quidditch dräkten i rasande fart. Jag hör att madame Hootch börjar prata där ute och laget ställer upp sig. Jag springer efter min kvast och hinner precis komma upp på kvasten för att hinna med de andra. Vi susar in på planen och ställer upp oss i luften. Jag ser att det andra laget tittar på mina fötter. Det är inte så konstigt eftersom att jag inte hann få på mig några skor och bara en strumpa. Jag tittar på Eliza som hann få på sig skor men har dräkten ut och in. Vi ler mot varandra och fnissar. Visselpipan ljuder och matchen är igång! Jag börjar leta med blicken efter kvicken men något annat blockerar mitt synfält. Det är Tara som har kommit fram till mig.
- Du har väl inte blivit kompis med tönten igen? Frågar hon trotsigt.
- Ehh…nej det är klart jag inte har vad får dig att tro det?!? Säger jag med spelad förvåning.
- Jag vet inte det såg ut som ni log mot varandra förut men jag måste ha inbillat mig! Ska vi göra nåt kul? Frågar hon och ler mystiskt. Jag vet inte vad jag ska svara men Tara är reda påväg. Jag följer efter henne och ser henne låna ett slagträ. Tara är lagets bästa slagman så jag undrar vad hon ska göra med det. Hon visslar i luften och en dunkare kommer emot henne. När den bara är några meter ifrån henne förstår jag vad det är hon ska göra, men det är försent att stoppa henne. Hon höjer slagträet i luften och får in en perfekt träff som snabbt viner genom luften och…
…träffar Eliza rätt i magen. Ljudet när dunkaren träffar Eliza i magen är hemskt, ett knakande som får en att förstå att hon åtminstone har brutit några revben. Jag fryser till is och kan knappt andas. Hon ser chockad ut och glider ner från kvasten och faller…

GUD VAD BRA!!!!!!!! Du är SUPERMEGAAWESOMEBRA PÅ ATT SKRIVA!!!!!!!!! Och vilket slut på ett kapitel!!! NEEEEJ!!!!

Bevakar såklart!!! Vad annars ska man göra!!!?? ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Taack så jättemycket!!Hermione 1234